204 till stat och kommun enligt svensk rätt”, vars förra del (XVI + 476 + 12 s.; 8:o) komut år 1929 och den senare delen (VII + [II] + s. 477-977 + XXXVI s.) i två häften åren 1932-19377*” Trots omfattningen var boken avsedd att vara en lärobok, men då ämnet i Stockholms högskola hörde till de förberedande ämnena, och den nyinskrivne studenten började studierna med detta rättsområde, hade författaren “strävat efter att göra framställningen tillgänglig även för den, som saknar juridiska förkunskaper”. Arbetet var också ett “försök till systematisk framställning”, och författaren hade försökt “att så vitt möjligt lägga in beskattningsrätten under enhetliga synpunkter och från dessa kritiskt pröva rättsmaterialet”.’"^ Den första delen behandlade “Den statliga beskattningen”, främst “Skatter på förvärv och innehav” (s. 120 ff.). Denna framställning fortsatte i den andra delen, varefter författaren behandlade statsbeskattningen i formav “konsumtions- och bruksskatter” (s. 588-672) och slutligen hela “den kommunala beskattningen” (s. 673-946). Arbetets mera teoretiska del består av avsnitten “Inledande framställning” (s. 1-35) samt “Ombeskattning i allmänhet” (s. 36177), det sistnämnda med kapitlen “Skattelärans viktigaste terminologi och systematik”, “Skattebegreppet och skatteprinciperna”, “Tidpunkten för skattskyldighetens inträde” och “Den subjektiva skattskyldigheten”. Ebersteins år 1915 utgivna bok “Omskatt på arf och gåfv^a enligt svensk rätt” (IX + 279 s. inkl. bilagor; 8:o) var inte en fullständig kommentar till den samma år ikraftträdda förordningen om arvsskatt och skatt för gåva 19.11.1914, utan syftet inskränkte sig “till att på grundvalen af en historisk undersökning och ett försök att insätta ifrågavarande skattereformer på deras rätta plats i skattesystemet lämna ett bidrag till ett klargörande av de nya principerna, som på detta område vunnit insteg genom” förordningen.'"^ Boken inledde samtidigt periodens med tiden allt vanligare angrepp på skattepolitiken i den svenska juridiska litteraturen. Eberstein konstaterade nämligen, att doktrinens ensidiga inriktning på privaträtten hade lett till att “de rättsliga regler, som hänföra sig till statens djupt i de enskilda samhällsmedlemmarnas förmögenhetsförhållanden ingripande beskattningsrätt, af teori och lagstiftning försummas, så att godtycke och inkonsekvens där finna insteg ...”. Därigenomblev “den rättssäkerhet med hänsyn till de enskildas förmögenhetsförhållanden, som privaträtten speciellt inriktat sig på att upprätthålla, på ett ytterst kännbart sätt äfventyrad”. Den nya arvsbeskattningen hade bidragit till Ebersteins övera^gelse, “att nyss ann^dda fara 203 Delvis kritiska recensioner av del I i SvJ T 1932. s. 3.V41 och av del 11,1 i SvJ T 193.^. s. 334-338 (häda Carl W. U. Kuvlenstierna), positiva recensioner i FlK 1938, s. 348-332 ([-(rik Lindahl), av del 11,2 i .SvJ T 1938, s. 288-291 (Emil Sommarin). 204 Eberstein, s. \'l. 203 Eberstein, Skatt, s. Ill 1. Recension i SvjT 1916, s. 243-248 (Carl I jimgholm).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=