Det r\'ska inflytandet hade varit ett bestående drag ända sedan den nordiska rättsvetenskapens uppkomst; endast inflytandets omfattning hade varierat. Beroendet hade varit mycket omfattande under den konstruktiva riktningens blomstringstid för att kraftigt försvagas och slutligen så gott somupphöra under den i denna del behandlade perioden. Försvagningen var visserligen märkbar redan före första världskriget, men realismens seger över den konstruktiva riktningen betydde ännu inte ett avståndstagande från den tyska doktrinen, utan man nöjde sig än en gång med att byta auktoriteter. Hitlers maktövertagande år 1933 och den omedelbara likriktningen av den ryska rättsvetenskapen betydde ett avbrott i de vetenskapliga förbindelserna med Tyskland, även om man fortsatte de formella kontakterna. Jag har valt att förse denna del med titeln “Realism och skandinavisk realism”, trots att jag är medveten om det problematiska med begreppet ‘realism’. “Realism” är en term, som i forskningslitteraturen använts om mycket olikartade rättsvetenskapliga riktningar under skilda perioder; så har t.ex. Anders Sandoe 0rsteds och Anton Martin Schweigaards metoduppfattningar betecknats som ‘realistiska’.' Redan i slutet av 1800-talet var ‘realister’ vanliga, i synnerhet i dansk doktrin. Den danske advokaten Ernst Moller konstaterade år 1897, art “i en Tid, hvor alle vil vitre Realister,” blir “Realisme derfor let... en banal Frase tiden Indhold ” (se del III, s. 230). Den danska realismen före första världskriget var inte någon enhetlig företeelse, utan man kan skilja mellan Mollers och Hans Mtinch-Petersens ‘konstruktioner förstående realism’, Carl Torps ‘begreppsföraktande realism’ och Viggo Bentzons ‘praktiska realism’. Trots att de olika ‘realistiska’ riktningarna kommer att utförligt behandlas senare (se III 1.1.), bör vissa delar av problematiken antydas redan här. En av det tidiga 1900-talets mest betydande norska rättsvetenskapsmän Ragnar Knoph karakteriserade år 1934 sin tids juridik i förhållande till den övervunna konstruktiva riktningen: "... denne o^’ertro på konstruksjoners og begrepers egenverdi er dog nii torsvunnet. Möderne iormiieret er helt ut realistisk i sin innstilling. Den ser på rettsreglene som praktiske torskritter der har til opgave å ordne samlivstorholdene mellem mennesker. Överalt er det tolgelig deres nyttevirkning det kommer an på, ikke nogen abstrakt og absolutt 'sannhet'. Både når det gjelder reglenes begrunnelse og rettsvitenskapens behandling av dem er det nokterne praktiske betraktninger som må fore ordet. Knophs uttalande representerar det kanske vanligaste sättet att förstå begreppet ‘realism’: en jordnära, praktiskt inriktad rättsvetenskap, som är en motsats till logiskt härledande, formalism och begreppstänkande.' En realistisk rättsveten- « 2 1 Sc t.ex. t.viild, s. 191; Kiiiuiuicr. s. 80. 2 Knoph. Utviklingsliiijer. s. S3. Sc även F.vald. s. lOS.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=