1 8 9 srihningen, företrädesvis processlagberedningens motiv”, och att framställningen därför inre gjorde “anspråk på att vara ett originalarbete”. Även dispositionen, i synnerhet uppdelningen av civilprocessen i en allmän och en speciell del, följde systematiken i nya RB.'"’ Boken består av en “Inledning” med kapitlen “Rättegångsbalken och annan processlagstiftning” (s. 17-30) och “Ledande grundsatser för förfarandet” (s. 31-60) samt huvuddelarna “Domstolsväsendet” med kapitlen 1. “Allmänna underrätter” (s. 63-74), 2. “Överrätter” (s. 73-84), 3. “Domare” (s. 85-96), 4. “Offentlighet, ordning och protokoll” (s. 97-1 16), 5. “Forumi tvistemål” (s. 1 17-142), 6. “Forumi brottmål” (s. 143-157) och 7. “Aklagare, polismyndighet och advokater” (s. 158-177). Andra huvuddelen “Civilprocessen. Allmänna delen” hade kapitlen 1. “Parterna” (s. 181-194), 2. “Parternas representanter” (s. 195-201), 3. “ Falan” (s. 202-216), 4. “Kumulation” (s. 217-227), 5. “Interv'ention” (s. 228-236), 6. “Handräckning” (s. 237-244), 7. “Dom och beslut” (s. 245-275) och 8. “Rättegångskostnad” (s. 276-294), medan den tredje huvuddelen först indelades i avdelningarna “Rättegången i underrätt” (s. 297-343), “Rättegången i hovrätt” (s. 344-389) och “Rättegången i högsta domstolen” (s. 390-419). Vid undervisningen i Lund använde man det stencilerade kompendiet “Civilprocessens allmänna del. Efter föreläsningar av professor Karl Olivecrona” (2. utvidg. uppl. 1946; 129 s.). F^fter RB:s ikraftträdande fick man den ‘habofficiella’ kommentaren i Natanael Cärdes, Thore Engströmers, Tore Strandbergs och Erik Söderlunds “Den nya rättegångsbalken jämte lagen omdess införande. Med kommentar” (1949; 946 s. inkl. reg.; 8:o); av titelbladet framgår, att samtliga utgivare var f. d. ledamöter av processlagberedningen.'"’ Enligt förordet koncentrerade man sig på “de bestämmelser, som innefatta en nyreglering i förhållande till äldre lagstiftning”, medan utgivarna, då det gällde “[i]nstitut, som i väsentligt oförändrat skick övertagits från äldre lagstiftning”, hänvisade till den processrättsliga litteraturen, i synnerhet Kallenbergs civilprocessrätt. Beträffande “problem av övervägande processteoretiskt innehåll” hänvisade man till nyare systematiska framställningar. Liksom i andra kommentarer av denna typ redogjorde man också för arbetsfördelningen mellan utgivarna. Lundstedts i två häften utmvna “Ombiintervention. Ett institut i svensk civil- C* processrätt” (191 1-1912; 347 s.; 8:o), av allt att döma ett specimen för en professur, hör till författarens produktion före den hägerströmska ”omvändelsen”. 131 129 Hiisslcr I, s. S f. Rcccnsiinicr i |FI 1948, s. I 17-1 19 (t). Hj. Cir.inlclt) ocli l.M 1948, s. 509 I. ( laiino lirkkoncn). l.M) Rcceii.sion i |1-T 1912, ,s. 251-254 och JFk 191.M ,s. 201-207 (O. Hj. Hranfdt). 1 .H Ivcccn.sioii i l.M 1950, .s. 9.^ f. ( I-111110 l irkkoncn).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=