1 86 institut v\d universitetet i Berlin, kommit till övertygelsen att kriminalpsykologin hade nått så långt, att det var “nödvändigt att fortskrida från allmänna och medelbara, väsentligen statistiska undersökningar till personliga observationer av de brottsliga”."*’ Stjernberg publicerade också en samling av sina rättspolitiska föredrag och uppsatser “Kriminalpolitik. Studier till den svenska strafflagsreformen” (1918; 146 s.; 8:o; 2. väsentl. urv^ uppl. 1935; 313 s.; 8:o)." Båda upplagorna var avsedda för den akademiska undervisningen; i den senare upplagan var en del av föredragen på tyska eller franska. Enligt den första upplagans förord hade författaren koncentrerat sig på de av “den nutida kriminalpolitikens centralare problem”, som inte behandlats i I hyréns principutredning. Stjernberg konstaterade i den andra upplagan, att uppsatserna och föredragen trots “sin skiftande mångfald” behärskades av en enhetlig synpunkt, “hävdandet av rättsstatens trenne oförytterliga bärande idéer: effektivt rättsskydd åt samhället och den enskilde, humanitet i behandlingen av dem, som uppresa sig häremot, och rättssäkerhet för den enskilde gentemot godtycklighet i ingrepp från samhällsmaktens sida”. Hovrättsrådet Nils Beckman, ledamot av straffrättskommittén, gav år 1947 ut en samling uppsatser och notiser, “Studier över brottsligheten och dess bekämpande i Sverige” (393 s.; 8:o), som enligt förordet var ägnad som vägledning för brottmålsdomarna vid valet av straff och andra påföljder."'* Författaren hade fungerat somordförande i interneringsnämnden, och en stor del av boken består av “Minnesbok över interneringsnämndens beslut” åren 1943-1945 (s. 1 17-161) och biografier över “interneringsnämndens klientel” (s. 162-393). Den av Ivar Strahl m. fl. skrivna samlingen “Om påföljder för brott” (1948; 394 s.; 8:o; 2., omarb. uppl. 1955) ingick i den av Karl Schlyter utgivna serien “Kriminologisk handbok”; Strahl hade skrivit omkring r\4 tredjedelar av texten. 1 lö Arvid Wachtmeister skrev en populärt hållen framställning “Vidskepelsen i brottets tjänst” (1947; 192 s.; 8:o), somenligt förordet riktade sig “i främsta rummet till brottmålsjurister och medicinare, men även till alla kulturhistoriskt, etnografiskt och psykologiskt intresserade”.''*’ 1 16 Bjerre, s. 3 1. [3clvis kritisk recension av Bjerres bok i 1 IK 1926, s. 131-1.^7 (Malte jacobssonl, positiva i SvI 1 1923, s, 193-200 (Viktor .-Mniquist) och [b I 1923, s. 387-.394 (Alb. Björkman); recensionsiippsats “Kriminalpsykologiska reflexioner” i SyH' 1923, s. 329-333 (Axel Hägerström). Se även Simdell, Schlyter, s. 163 f. 1 17 Recension av första upplagan i S\J’!' 1919, s. 181-187 (Alvar .Montelius) och IF 1 1919, s. 170-172 (C). Hj. tlranfclt). 1 18 Kritisk recension i SvI T 1948, s. 199-206 (K. Schbter); positiva i L'fK 1947 B, s. 2^^-280 (Jörgen Irolle) och LM 1948, s. 209-213 (Brynolf Honkasalo). 1 19 Positiva recensioner i Sv) I 1949, s. 201-204 (Ivar Agge), JFI 1949, s. 103-107 (O. Hj. Ciranfelt) och LM 1930, s. 880-882 (Brs nolf Honkasalo). 120 Kritisk recension i S\ | I 194"^, s. 761-763 (Nils Beckman).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=