1 8 5 rätt” (1941; VII + 262 s.; 8:o)."" Ännu i Ivar Strahls lilla skrik “Om rekvisiten skada och vinning vid lörmögenhetsbrotten” (1948; 149 s.; 8:o) användes lörutom svensk endast tvsk litteratur. 1 l.' En av Lundstedts talrika polemiker behandlade straffrättens centrala hågeställningar. Under den något vilseledande serierubriken “Föreläsningar över valda delar av obligationsrätten” gav han år 1 920 ut en stridsskrik med dedikation till Karl Schlyter, “I. Principinledning. Kritik av straffrättens grundåskådningar” (73 s.; 8:o), som angrep ‘den rent skolastiska begreppsjurisprudensen’ inom strakrättsvetenskapen och tramlör allt lohan I hyrens åsikter (se även III 1.1.4.). Då 1 hyrén svarade i ert rektorsprogram i Lund, “Oen moderna strakrärtens grundåskådningar. Anmärkningar vid prof A. V. Lundstedts skrik ‘En principinledning’ etc. (Uppsala 1920)” (1920; 55 s.; 8:o), fortsatte Lundstedt med motskriften “IL Lill frågan om rätten och samhället. Svar till professor Lhyrén” (1921; 159 s.; 8:o). Det är inte skäl att närmare gå in på denna något urartade debatt; som exempel på Lundstedts språkbruk kan dock nämnas, att han talade omThyréns “dunderblunder”, “ånyo dokumenterade oförmåga att fatta själva grundtanken” i Lundstedts teori, “extra glåpord och smädelser”, och Lundstedt beskyllde med proselytens iver Thyrén för dennes “ansvarslösa tillvägagångssätt att låtsas, som om han icke hade någon aning om Hägerströms epokgörande forskningar Svensk Juristtidning besparades inte heller denna kamp. Hela striden inleddes uppenbarligen av 1'hyréns recension av “Principinledning”, i vilken recensenten slutade med ‘berömmet’ att Lundstedt “i hög - eller rättare i alldeles oerhörd grad besitter den i och för sig goda egenskapen av självförtroende”, vilket också krävdes för att riva ned hela den bestående straffrättsvetenskapen “utan att varken vara eller någonsin hava varit (kanske icke ens hava utsikt att någonsin bliva) kriminalist”. 1 15 Även i Sverige blev kriminologin en viktig del av straffrättsforskningen. Av kriminologiska undersökningar kan nämnas Sören Andreas Bjerres sista framställning “Bidrag till mordets psykologi. Kriminalpsykologiska studier” (1925; 216 s.; 8:o), som utkom vid tiden för författarens död. Arbetet byggde på undersökningar i centralfängelset på Långholmen i Stockholm. Bjerre nämnde att han under sina studier, särskilt under sitt arbete på Franz von Liszts kriminalistiska I 12 Recension (11.) i )1'I' 1‘>11, I 1.1 Se Smi/il, s. 148. Positiva recensioner i Sv] 1' 1944, s. 42-49 (Ragnar Bergendal) oeli II I 1949, s. 182-184 (1 lenrik t iesirin). .ITS-.l?? (Br> nolf \ lonk.i.salo). 1 14 Se Ltmdsterit, I rägan, IIS rhynhi, ,Sv) 1 1920 1 S8. t^m polemiken, se även SundcIL .Selilvter, , s. 219-227; replik av Lundstedt, Svl 1 1920, s. 27‘S-28S; 'biintervention av Hiigcrström, "Natiirrätt i strallrättsvetenskapen?”; Sv)'!' 1920, s. .121-341. 106 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=