1 63 Björn Alllanders lilla skrift “Ar juridiken en vetenskap?” (1950; 193 s. inkl. reg.) var enligt förordet “ett diskussionsinlägg” och gjorde “inte anspråk på att representera någon färdig eller definitiv ståndpunkt”. Det krävdes enligt författaren “ytterst ringa filosofiska eller juridiska kunskaper för att förstå de framlagda teorierna”. Ahlander var influerad av Uppsalaskolan, men han framhöll, att man inom juridiken måste acceptera en argumentering som vilade på värderingar.’" 5.3.2. Allmärmd arbete?i, festskrifter, artikelsamlingar mm. Sverige var de juridiska festskrifternas förlovade land under den här behandlade perioden; endast Finland kunde tävla i detta avseende. Av professorerna i juridik hedrades Johan Thyrén (1926), Nils Stjernberg (1940), Thore Engströmer (1943), Vilhelm Lundstedt (1947) och Gösta Eberstein (1950) med egna festskrifter. Övriga hedrade jurister var Erik Marks von Wtirtemberg (1931), Karl Schlyter (1949) och Birger Ekeberg, som tidigare varit professor (1950), medan andra noterades med ett specialnummer av Svensk Juristtidning: Birger Wedberg (1941, s. 1-368) och Natanael Gärde (1950, s. 483-860). Den i Lund utgivna samlingen “Skrifter tillägnade Johan C. W. Thyrén vid hans avgång från professorsämbetet den 31 maj 1926” (1926; 533 s.; portr.; 8:o) och de i Uppsala publicerade “Festskrift tillägnad 'Fhore Engströmer” (1943; till] + 234 s.; 8:o) och “Festskrift tillägnad Vilhelm Lundstedt” (1947; [Ill] + 394 s.; portr.; 8:o) består uteslutande av artiklar av svenska jurister. 1 skriften för Fhyrcn märks Undéns uppsats “Några anmärkningar omfolkrätt och naturrätt” (s. 58-80), som var en uppgörelse med Lundsredts avståndstagande från folkrätten; Undén medverkade senare i festskriften till Engströmer, men inte till Lundstedt. “Festskrift tillägnad professor, juris och filosofie doktor Nils Stjernberg vid hans avgång från professorsämbetet den 1 september 1 940 av Stockholms Högskolas juridiska och humanistiska fakulteter” (1940; XVII + 313 s.; portr,; 8:o) innehåller bidrag av svenska jurister och historiker.’’ Andra festskrifter hade en nordisk profil. Den äldsta av dessa och samtidigt periodens mest omfattande är “Festskrift tillägnad presidenten juris doktor herr friherre Marks von Wiirtembergden 1 1 maj 1931 av nordiska jurister” ([1931]; [11] + 675 s.; portr.; 8:o), av vars 51 artiklar tio är skrivna av danska (Viggo Bentzon, Hans Munch-Petersen, Vinding Kruse), norska (Edvin Alten, Ragnar Knoph, Arnold Riestad, Fredrik Stang) och finska (Lauri Cederberg, Otto Hj. S"'. Delvis kritisk recension i I tK l‘)Sl,s. 1 83-1 iS6 (Hjalm.ir K.irlgren), positiv i jk T 20 Se t.ex. ÄhLindcr. lOSl, s. .tlS-317 (tSsvi l ahtinen). 21 Recensioner av festskrifterna: till I hvrén i 1 lit 1 028, s. 2 1 S-22S (Nils Stjernheri;) ocli Sv| 1 1 027. s. 1141 17 (Birver Wedberg), till Hngströnier i )!' 1 104.1, s. ,100 f. (tl. ffj. tiranfelt), till l iindstedt i Svf 1 lO-lO, s. 107-200 (Bengt I.as.sen) och till Stjernberg i S\J 1 I040, s. 77,1-778 (Birger Wedberg), |f- 1' 1040, s. .122-324 (tl. llj. tiranfelt) och Dflt 1041 B, s. 1 1-1.1 (Stephan ffiirwitz).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=