159 om ... jämte dithörande författningar med förklaringar utgiven av ...”. Sådana kommentarer, särskilt av ny lagstiftning, var inte heller sällsynta i de övriga nordiska länderna, men dessa kommentarer dominerade aldrig såsom i Sverige den juridiska litteraturen. De svenska kommentarerna, somgenomgående utkompå P. A. Norstedt &Söners Förlag, var ofta skrivna av jurister, som själva medverkat i förarbetena. 1 kommentaren till den nya skuldebrevslagen “jämte dithörande författningar” konstaterade medutgivaren Fritz Sterzel i förordet, att den avlidne Erik Marks von Wiirtemberg hunnit skriva en betydande del av kommentaren, och han fortsatte: “Motiven till den nya lagstiftningen hava lämnat en stor del av materialet till kommentaren. 1 deras utarbetande hade presidenten Marks von Wiirtemberg i egenskap av ordförande i lagberedningen tagit verksam del. Bland annat hade han själv skrivit huvudparten till motiven” till vissa stadganden. 1 förordet till Birger Ekebergs och Harry Guldbergs kommentar till den nya testamentslagen (1931) berättade utgivarna hur man gått till väga: “De förklaringar, som i detta arbete lämnats till de skilda lagparagraferna, upptaga i huvudsak vad vid förarbetena till den nya lagstiftningen förekommit av beskaffenhet att tjäna till närmare upplysning. Innehållet i lagberedningens betänkande, lagrådets yttrande, den kungl. propositionen och lagutskottets utlåtande har emellertid fritt bearbetats för vinnande av en överskådlig framställning, och kompletterande uttalanden hava på flera punkter gjorts.” Utgivarna stannade dock inte vid detta: “1 vissa ämnen hava också kortfattade redogörelser för utländsk rätt medtagits samt hänvisningar givits till juridisk litteratur.” Trots detta syns utgivarnas insats närmast ha begränsat sig till ett fritt och, som man får hoppas, korrekt återgivande av det officiella materialet. Dessa utgåvor har uppenbarligen medverkat till att befästa förarbetenas starka ställning i svensk rättskällelära. De kommenterade lagutgåvornas kvalitet är skiftande, allt från klassiker som lore Alméns kommentarer till köp- och avtalslagarna till nästan okommenterade lagutgåvor av någon departementstjänsteman."' Såsom nämnts i inledningen har dessa lagutgåvor endast i några fall noterats, närmast då utgivaren även haft en akademisk karriär eller annan betydande rättsvetenskaplig produktion. Eiksom tidigare var polemiska skrifter ett ovanligt omfattande inslag i den svenska litteraturen. De talrika professurerna med upprepade och långt utdragna tjänstetillsättningar borgade också för en skara förbigångna sökande, som gärna fortsatte debatten i det oändliga och som ibland urartade till rena rättshaverister. Lundstedt, som gärna gav, men illa tålde kritik, svarade för en bety10 Som exempel kan nämnas “Svensk arbetslagstiftning. Utgiven av A. Molin, Byråchef för lag och administrativa ärenden i K. Socialstyrelsen” (19.32; .372 s.; 8:o), i vars förord utgivandet av den så gott som helt okommenterade samlingen motiveras med att de flesta stadgandena inte fanns med i “Sveriges Rikes l.ag”.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=