1 50 Periodens övriga rättshistoriska litteratur är skriven av amatörer på området, och den behandlar mycket olikartade ämnen. Norske Lovs ikraftträdande år 1687 utgjorde inte längre gränsen mellan rättshistoria och rättsdogmatik. Den norska rättsvetenskapens historia hade första gången behandlats redan av L. M. B. Aubert i en omfattande artikel i Ugeblad for Lovkyndighet 1870 (del II, s. 145). I festskriften till universitetets hundraårsjubileum år 1911 skrev Fredrik Stang avsnittet “Retsvidenskapen” (II, s. 65-122). Avsnittet har gemensamma drag med Auberts artikel, då även Stang endast behandlade den juridiska fakultetens lärare, och då Schweigaard framträder som den stora hjälten i framställningen. Stängs skrift är dock i betydligt större mån tendentiös än Auberts; den utkomsamma år som “Indledning til formueretten” och besjälas naturligen av samma tankegångar. Anathons Aalls och Gjelsviks “Die norwegisch-schweciische Union ihr Bestehen und ihre Lösung. Ein Beitrag zur allgemeinen Staatslehre auf geschichtlicher Grundlage” (1912; X avsedd framställning av den norsk-svenska unionen och dess upplösning; Gjelsvik hade skrivit de inledande avsnitten om unionen med Danmark samt grundandet av och innehållet i unionen med Sverige (s. 1-144). Med anledning av Hoyesteretts 100-årsjubileum år 1915 skrev Guthorm Hallager en omfattande historik “Norges Hoiesteret 1815-1915” med delarna “Forste bind 1815-1863” (1915; VIII + 403 s.; 8:o) och “Andet bind 18641915” (1916; VIII + 401 s.); gränsdragningen motiverades med att domstolens voteringsprotokoll hade blivit offentliga från början av år 1864. Framställningen gav enligt författaren “en utsigt over rettens ydre historie”. Den kan betecknas som en ‘institutionshistoria’ med huvudvikten på “rettens oprindelige grundkcggelse og organisation, dens personale, advokaterne, procesordningen, forholdet til de andre statsmagter, rettens arbeidsvilkaar, retslokale og andre forhold, som kan belyse rettens stilling og virksomhet”. Av Hoyesteretts domar hade författaren främst tagit med sådana, “som har historisk interesse eller paa en eller anden maate har vakt opsigt i samtiden”, medan “domme av rent juridisk interesse kun undtagelsesvis” behandlades. Författaren hade dock fått domstolens särskilda tillstånd att använda och ge upplysningar om de hemliga omröstningsprotokollen från tiden före år 1864.' *’ I den andra delen behandlades även en del nyare “domme, som har hat indflydelse paa lovgivningen eller har vivret av sicrlig retslig benal ning”. 4l4 s. inkl. bilagor o. reg.; 8:o) var en för tysk publik ISO del 1 i NRt 1916, .s. 40-48 (Adler Vogr) ocln llfR 191 S B, 233-23^^ (H. Munch-Petersen). 179 HalLtger 1, Fiirord. Positi\a recensioner .rv s. 243-24S (H. Muncli-Petersen), av 1 och 11 i UlTc 1916 B, 180 Cl. HalLiger 11, Forord.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=