149 enhver pris var å gi nutidens jurister så grundige kunnskaper i romersk rett, at de med hell kunde ha tiimlet sig som advokater i de vanskeligste rettstretter på Forum RomanumMan nöjde sig med yttre kunskap, men brydde sig inte om “rettens utviklingsgang; heller ikke sokte man efter de skjulte drivfjterer ”, och det var därför naturligt, att juristerna i längden inte hade orkat intressera sig för Man har påpekar, art Lindvik saknade sina föregångares filologiska kunskaper och att undervisningen i romersk rätt också försvårades, då man inte längre krävde ens grundläggande kunskaper i latin av studenterna. amnet. 1^6 Periodens enda doktorsavhandling i romersk rätt var Lindviks “Praetors rettsskapende virksomhet ” (1924; [II] + 270 s.; 8:o). Avhandlingen behandlade ett tema, som hade intresserat nordiska jurister redan sedan slutet av 1800-talet. Författaren framhöll, att han inte tänkte gå igenom innehållet i den av pretorn skapade rätten, utan han avsåg “å gi en utredning av den firmgangsrnåte pnetor brukte, de viktigste og mest karakteristiske midler, remedia, som stod til hans rådighet i hans arheide på å forhedre retten”.' Redan i inledningen framställs pretorns verksamhet i mycket positiva ordalag i samklang med den rådande ”äldre’ realismen. Pretorn lät “na^sten beständig retten danne sig selv”. Det var de egentligen rättsskapande krafterna somstod bakom honom: “Det var godtfolks rettsopfatning, deres skikk og bruk, og jtiristernes arheide som var de avgjorende faktorer. ” De romerska juristernas verksamhet var inte “inspirert av teoretiske spekulasjoner, men forst og fremst rettet på å finne en billig lösning av praktisk foreliggende rettstilfelle”. Att pretorsämbetet “var folsomt både for manglene ved den gamle rett og for nye krav til rettshåndhevelsen” berodde på der nära sambandet mellan pretorns ämbetsverksamhet och det praktiska livet: “På ham passer godt at den kjenner best hvor skoen trykker, som har den på. 4.11.2. Rättshistoria Vid undervisningen i norsk rättshistoria nöjde man sig med Knut Rohberstads nyutgåva av Absalon Tarangers lärobok (1935; se del III, s. 114 f). Den första stencilerade versionen av Rohberstads egen lärobok “Rettssoga”’ komut i två delar med titeln “Fyrelesningar um rettssoga i millomalder og nytid. I ” (1943; III + 93 s.) och “... IL Indre rettssoge ” (1947; III + 84 s.). Rohberstads “Frå gamal og ny rett. I” (1950; 108 s.; 8:o) innehåller huvudsakligen författarens radioföredrag. 1 7’^ Lhtdvik I, .s. 1 f. 176 Aitiiinels('}i I, s. 8‘) t. I 77 Lixflvik. Pra;tor, s. I. 1'7H l.indvik, Pr.vtor, 3 {.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=