1 47 rer” (Ny iitgave 1915; [VIII] + 466 s.), vars stomme bestod av tre studenters anteckningar hån år 1905. Ingstads “Den romerske Privatrets almindelige Del” utgavs efter författarens död av Carl Platon år 1924 (V + 403 s.; 8:0)."’’ Boken var liksom tidigare Jul. Lassens framställning av ämnet (del III, s. 75) rättsdogmatisk enligt dispositionen persoruie - res - actiories, men den innehöll också ett långt rättshistoriskt avsnitt “Udsigt over den ydre romerske Retshistorie” (s. 46-162). I “Indiedende Beniierkninger” (s. 1-7), som byggde på författarens lilla “OmRomerretsstudiet” (1876), försvarades även den praktiska nyttan av kunskaper i romersk rätt. Edward Hambro hade redan år 1920 givit ut den på Ingstads föreläsningsmanuskript byggande läroboken “Den romerske Obligationsrets almindelige Del. Delvis under Sammenligning med norsk Ret” (V + 293 s.; 8:0).' " Utgivaren nämnde i förordet, att Ingstads efterlämnade manuskript inte som sådana ägnade sig för publiceringoch att han hade försökt “at samle Stoffet i en dertil skikket Form” på ett särt, “som jeg paa Grundlag af mit Kjendskab til Forfatteren og det foreliggende Materiale har antaget, at han selv vilde have gjort det, omhan havde faaet fuldfore det hertil fornodne Arbeide ...”; Hambro hade också använt tidigare hektograferade upplagor (se del III, s. 1 12 f.). Hela arbetet är rättsdogmatiskt, och det börjar med “De obligatoriske Forholds Begreb”. Hambro skrev själv “Den romerske obligationsrets specielle del” (1921; VIII + 1 54 + VI s.; 8:0), “Den romerske tingsrer” (1921; [II] + 164 + VII s.; 8:0) och “Den romerske familie- og arveret” ([Ill] tande förordet till det förstnämnda arbetet framhöll författaren, att han i “samklang med den möderne retning inden den romanistiske retsforskning” hade lagt “storre vegt paa retsudviklingen og i det hele draget mere av rershistorien ind” än Ingstad, som varit mera rättsdogmatiskt intresserad. Hambro betonade särskilt, att han i motsats till Ingstad inte gjort jämförelser med gällande norsk rätt. Hambros åsikter omstudenternas latinkunskaper och intresse för romersk rätt måste redan vid tiden för utgivningen ha framstått som tämligen orealistiska. Han rekommenderade ert “umiddelbart kildestudium” och ett “selvstudium” av Sohms, Dernburgs och Girards arbeten. Orealistisk var också kommentaren, att det “maa anses som hoist onskelig for ikke at si paatrsengende nodvendig, at kundskaperne i latin hos den studerende ungdom betydelig forsterkes allerede fra skolen av”.' “ 1 framställningen av familje- och arvsrätten sade sig Hambro 1 det omfat- 176 + VIII s.; 8:0). 1^1 16‘) Itccciisioii i I tlt B, 170 Recension i 1 tl\ 1020. s. s. 103 h (Henry ILssing). 380-302 (K Hacieriip). 171 1’ositiva recensioner: .i\- det först.t .irhctet i LMR 1021 B, s. 138-140 (tills.inini.ins nicd Ingst.tds hok otn ohligationsrätten.s alltnänna del), av de tvä sistnämnda i UtK 102.^ B, s. 120 (häda Henry Hssing). 172 Hiinihro, s. \’l 1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=