1 3 9 “Straffesakciis parter” (s. 26-51), 3. “Strattedomstolcnc” (s. 52-76), 4. ” 1 vangsmidlcr i srraffesaker” (s. 77-94), 5. “Bevisene” (s. 95-120), 6. “Etterforskning og forundersokelse” (s. 121-132), 7. “Patalen” (s. 133-156), 8. “Saksbehandlingen ved herreds- og byretten” (s. 157-1^9), 9. “Saksbehandlingen ved lagniannsretten” (s. 180-21 1), 10. “Rettsmidlene” (s. 212-246), 1 1. “Private straffesaker og borgerlige rettskrav” (s. 247-263) ocb 12. “Saksonikostninger og erstatningskrav. Eullbyrdelse av straffen” (s. 264-281). 0vergaards monografi “l.agrettens oppgave etter norsk straffeprosessrett” (XX + 204 s.; 8:o) kom ut år 1942.'*'^ 1 förordet beklagade författaren trots kriget inte bristen på utländskt material, medan han däremot för norsk rätts del “i hoy grad folt savnet av möderne rettshistoriske undersokelser”. 4.8. Statsförfattningsrätten Frede Castberg fortsatte ämnets tradition med utförliga framställningar genom “Norges statsforfatning, 1-H” (1935; XVI + 430 och XV + 493 s. inkl. sakreg.; 8:o; 2. utg. 1947, nytryck 1959), och han hänvisade i det första bandets förord till de tidigare arbetena, Stang den äldres “glimrende ungdomsarbeide” (se del II, s. 138 ff.), Aschehougs “store verk ...; hvor han i tre bind fremstillet de statsrettslige bestemmelser i lys av den konstitutionelle praksis som da förelä” (del III, s. 109 f.) och Morgenstiernes lärobok (del III, s. 110 f.), som “i alt vesenthg” byggde på den andra upplagan av Aschehougs verk.'"^*' Castberg betecknade även den sista upplagan av Morgenstiernes bok (1926-1927) som föråldrad, inte bara på grund av nyare lagstiftning, utan också för att den var “preget av et grunnsyn på forholdet mellem storting og regjering, som ikke lar den statsrettslige utvikling på dette område i de siste menneskealdre komme fullt ut til sin rett i fremstillingen”. Castberg syftade på Morgenstiernes istadiga vägran att acceptera de parlamentariska konsekvenserna av riksrättsdomen år 1884 (del III, s. 405). Det var enligt Castberg viktigt att i en framställning av statsförfattningsrätten beakta det “faktiske statsliv” och statsrättslig sedvanerätt såsom parlamentarismen och inte envist hålla fast vid sedan länge obsoleta grundlagsstadganden.'^" Castberg framhöll till slut i förordet, att han däremot inte i högre grad beaktat samtida främmande statsrätt men att han hade haft nytta av främmande statsrättsdoktrin, inte minst litteraturen i Danmark och Sverige. 148 Recension i jl- l' 1443, s. 403 1. {O. Hj. tiranfclt). 144 Positiva recensioner i L tlc 1436 B, s. 333-3(t3 (Knnd Berlin) och S\'I 1 1436, s. 438 t. (ti. B.), av 1. iippl. i 1 fit 1444. s. 344-336 (Kaarlo Kaira) ocli NRt 1444, s. 73-77 (F.. Alten); delvis kritisk recension i jF F 1433, s. 384-388 (S. It. Bjtirksten). 130 Cuisthcrg I, s. 14 f. Se även Aiiiuiulsoi I, s. 42.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=