1 3 1 Hniil Srangs “Norsk bygningsrcrt ’ (1943; VII + 337 s. inkl. sakreg.; 8:o) var enligt förordet den första systematiska framställningen av detta område på norska. \11 4.5.4. Arbetsrätt I Norge saknade man ännu efter första världskriget så gott som helt en arbetsrättslig litteratur. Hovesterettsjustitiarius Paal Berg, som samtidigt var ordförande i landets arbetsdomstol, arbeidsretten, gav år 1930 ut den första framställningen av hela rättsområdet i Norge med den koncisa titeln “Arbeidsrett” (lllll + X + 312 s.; 8:o); boken var samtidigt den första vetenskapliga framställningen av hela arbetsrätten i Norden.’’' Boken byggde enligt förordet på föreläsningar, som Berg på den juridiska fakultetens anmodan hållit vid universitetet hösten 1926 och våren 1927. Framställningen är uppdelad i en inledning och fem huvudavdelningar: 1. “Arbeidsavtalen2. “Tariffavtaler ”, dvs. den kollektiva arbetsrätten, 3. “Arbeidstvister”, 4. “Arbeidervern”, dvs. resiler omolycksfall i arbetet, skydd för minderåriga och kvinnliga arbetstagare osv. samt 5. “Arbeidstrygd ”, dvs. bl.a. socialförsäkring och arbetsförmedling. Berg såg arbetsrätten somett svar på de sociala problem, som industrialismen och liberalismen medfört: “den möderne arbeiderlovgivning [erl et utslag av livets egen reaksjon overfor den klassiske liberalismes negative syn på statens oppgaver”. 12 t Den första arbetsrättsliga doktorsavhandlingen var 0strems “De kollektive arbeidskampe efter norsk ret ” (1925; 299 s.; 8:o). Redan i förordet till avhandlingen betonade 0stremvid sidan av “de ekoiwmiske love, som det nu engang ikke nytter at kjiympe imot”, “det humane element ”, då ju “saavel arbeiderne som arbeidslederen og kapitalisten, for ikke at tale om det hele ovrige samfund ... er levende mennesker, hvis almene vel det jo s\'V'ende og sidst er al retsordens maal at befordre””.'”^ Inomden knapphändiga arbetsrättsliga litteraturen är det skäl att nämna Kristen Andersens lilla monografi “Streik og arbeidsboikott efter norsk rett ” (1932; 80 s.; 8:o). Andersens utgångspunkt var, att det “både i rettspraksis och teori lerl enighet om at streik i og for sig er tillatt i norsk rett ”. Han redogjorde för äldre “ofte litt anstrengte resonnementer ”, bl.a. av Carl Ussing och 0strem till stöd för denna rätt, men ansåg dessa sakna betydelse, om man utgick “fra den 122 Recension i Svj I l‘M4, s. S16-<S18 Bergliinä). 123 Isecensioner i 1 llv 1‘)30, s. 4S6-4(i() (Östen L4idén), NRt 1430, 1430 B, s. 231-236 (Hj.ilm.ir \ . Klmqnisi) och S\ | I 1431, arbete, se även Slagstad. Strateger, s. 1 SS. 1 24 Berg, s. 4. 12S Recensioner i I IR 142(), s. -nS-^S-l ( Iroels tl. lorgensen) och L4R 1426 B, t.lnujiiisi). 11.V4-11,Ri (Ragnar Knopit), I'lR 144-147 (Hniil Sandström). (4m Bergs 24S-2S1 (Hjalmar \’.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=