1 25 “Ändsrctten” var till både innehåll och avgränsningar en helt ny typ av tramställning. Själva begreppet ‘åndsrett’ var en nyskapelse av Knoph, somansåg termen ‘immaterialrett' vara “et usedvanlig heslig ord”. Knophs nya term täckte inte enbart immateriella rättigheter med ekonomiskt värde, dvs. upphovsrätt, patenträtt, rätten till Pirma och varumärke samt rätten till mönster och fotografier, uran också den personliga rätten till namn. ’’ Knoph talade i sin typiska stil om, att då man betraktade dessa rättigheter “i en åndelig flyvemaskin, er det tilsyneladende helt uensartede landskaper man ser under sig”, och han citerade ett uttalande omatt der encia gemensamma draget med dessa rättigheter var, att de samtliga var hemlösa i rättssystemet. Men då “flyvemaskinen lofter en lit hoiere fra jorden”, så upptäckte man ett “hclles rettsgrunnlag”: dels “den naturlige rettsbetraktning at nyttig arbeide bor ha sin lonn”, dels “prinsippet om respekt for den menneskelige personlighet Knoph ansåg det befogat att behandla ‘åndsretten’ som en egen rättsdisciplin: “Fxllesskapet i rettsgrunnlag og gjenstand, og likheten i karakter og innhold, skaper nodvendigvis en masse prohleiner som erfellesfor dem alle, eller som iallfall belyses på en kererik måte hvis man ser dem under ett.” Dessutomvar det skäl att behandla dessa rättigheter tillsammans, då de alla stod “/ luerforhnidelse med viktige almene rettsregler i personlighetsrerten og konkurranseretten”, och inte kunde förklaras tillfredsställande förrän detta sammanhang klarlagts.’"^ Knoph grupperade därefter rättigheterna i “ophavsretten til åndsverker” och “industrielle rettsvern”. Att den personliga rätten till namn föll utanför denna indelning (och boken) tog han “dog ikke altfor tungt”, eftersom namnrätten stod “litt i en Siurstilling” och var “en utpost i grensedistriktet mot de almene personlighetsrettigheter”.’^ Knoph framhöll att andsretten’ var ett så särpräglat område, att det måste behandlas för sig. 1 synnerhet fick man inte sammanföra detta område med “eiendomsretten til legemlige ting”, såsom Vinding Kruse hade gjort. ’*’ Knophs bok fick ett positivt mottagande både i Norge och i Sverige, medan Vinding Kruse, som inte tålde någon kritik, häftigt angrep verket. Knoph hade tidigare gi\'it ut en liten populärt hållen skrift om rätten till arbetsragares uppfinningar “Funksjonicropfinnelsen” (1928; 1111] + 101 s.; 8.o). 9“ ‘)2 A;/r^/)A, Aiuisrcttcn, ,s. 1. knoph, Ändsrcttcn, s. 1 It. ‘)4 Knoph, Äiidsrcttcn, .s. 1 I t. knoph, Änd.srcttcn, ‘)6 Änd.srcttcii, s. 1 .A 47 Sc K.tutlri, .s. iS,C86. I’o.sitiv.t recensioner i NRt 1437, (Karsten Meyer) och JF I 143iS, V inding Krnse); positis’ recensionsiippsats “Ininiaterialrätten ocli dess underarter" i 1 Ils. 1437, s. 81-40 (Cidsta Idierstein). 15 r. 24 1-244 (K Schjelderiip). SvJ I" 1437, s. 305 f. 132-134 (Cuinnar N\bergh), delx is kritisk i I41v 1437 B, s. 65-43 (I r.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=