1 24 rat område, och därför var författaren rvaingen att på ett i norska avhandlingar sällsynt sätt ta ställning till den juridiska metoden i allmänhet (se III 1.1.3.). Hoyesterettsadvokaten Dagfinn Dahls “Omansvarsforsikring, samt systematisk register over norske hoiesterets-domme i erstatningssaker urenfor kontraktsforhold 1901-1927” (1929; 330 s.; 8:o) var enligt bokens förord det första försöker i Norge att ge “en fuldsta;ndig og systematisk fremstilling av en forsikringsbranche”.'^ Domregistret omfattar en knapp tredjedel av verket. Dahl, som i förordet betecknade sig själv som en “praktiserende ansvarsjurist’”, gav senare ut en liten monografi “Erstatning og opreisning for legemsskade efter norsk rett” (1933; 140 s. inkl. reg.; 8:0).^'* Hans artikelsamling “Synspunkter i og utenfor erstatningsretten” (1939; 163 s.; 8:0) består av skadestånds- och försäkringsrättsliga uppsatser samt ett arvsrättsligt inlägg.'^’ — Carl Bonnevies “Adekvanskeren og beslektede rettsfelter sa;rlig med sikte på norsk rett” (1942; 164 s.; 8:0) skrevs med anledning av en av Norsk Forsikringsjuridisk Förening våren 1941 utlyst pristävlan om den bästa framställningen av adekvansläran i norsk rätt, och författaren kunde i förordet meddela, att han och advokat Brynjulf Bull vardera fått hälften av priset. 90 Hyresrätten behandlades endast i ringa grad i litteraturen (se dock ovan 1 1.). Advokat Jens Grams “Håndbok i norsk husleierett” (1931; llll] + 192 inkl. bilagor och reg.; 8:0) var avsedd för praktiskt bruk, men lämpade sig enligt förordet “neppe til lesning for andre enn utdannede jurister”. 4.4.5. Immateriellförmögenhetsrätt “Andsretten” (1936; XV + 643 s. inkl. reg.; 8:0) är Knophs största arbete. Trots bokens digra omfång ansåg författaren den endast innehålla “grunntrekkene av åndsretten”, och han sade sig ha varit rvungen att avstå från planerna på en handbok, då hans “evne til å skrive i lapidarstil [var] så liten”, och manuskriptet hade “truet med å anta en pondus, som en ‘åndsrett’ ikke godt kunne tilläte sig”. Verket var med undantag av vissa avsnitt avsett som en akademisk lärobok. Knoph framhöll, att boken var “litt av et eksperiment, og det kan sikkert reises innvendinger mot den” — en profetia, som fort gick i uppfyllelse (nedan). Knoph avslutade därför sitt förord med att citera Gustaf Fröding: “Så jag målar, donna Bianca, /ty det roar mig att måla så. ’’öl 231 t. (Henry Ltssing) och I tlx 1930. t. (Henry Ussing). 89 Recensioner i 1113 1939, s. 419-428 (Ph. Hult) och LUlv 1939 B, s. 13"^ t. (positiv; Henrv L'ssing). 90 Positiv recension i l lH 1943. s. 3.V^-.13S (jorgen Overgaard). mera kritisk i SvJ 1 1944, s. 1'71 1. (Hjalmar Karlgren). 91 Clm detta arbete, se även F.vald. s. ^'9 1. 344-3S9 (H. N. Bache). 87 Recensioner i LTR 1929 B, 88 Recension i 13113 193.1 B, s. •>*)*)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=