1 2 3 I h. Gustads “Kjop og salg efter norsk rett " (1933; XVI + 519 s.; 8;o) behandlade den norska köplagen av år 1907, och enligt lörordet låg huvudvikten på frågor, som rörde avbetalningsköp i allmänhet samt “kjopers misligholdelse”. Författaren ansåg, att hokens ämne hörde “systematisk hjemme i ohligasjonsrettens spesielle del '/' En mindre framställning av samma ämne var Karsten Gaarders “Forekesninger over kjop” (1944; [VIII] + 129 s.; 8;o), sombyggde på föreläsningar hållna i Norges handelshoyskole. Boken var avsedd som lärobok vid handelshögskolan, men den hlev populär både bland juris studerande och praktiska jurister. Författaren, som blev hoyesterettsdommer, gav själv ur en åttonde upplaga år 1978, och sonen lagdommer Bård Gaarder ombesörjde efter författarens död en nionde upplaga år 1979.'*" Kristen Andersen skrev under sin vistelse i Sverige under kriget “Norsk kjopsrett i hov'edtrekk” (1945; 162 s.; 8:o), som främst behandlade den norska köplagen och som enligt förordet byggde på författarens föreläsningar vid universitetet i Oslo.83 Astrup Hoel meriterade sig för den nya professuren i försäkringsrätt med monografm “Risiko og ansvar. Utviklingslinjer i forsikrings- og erstatningsret” (1929; 248 s.; 8:o). Boken präglades av författarens rättsteoretiska åsikter, och i inledningen upprepades teserna i hans doktorsavhandling bl.a. om alla begrepps obestämbara gränser och tillvarons kontinuitet (se III 1.1.3.).'^' Theodor Grtindt, som helt saknade vetenskapliga meriter, fick dock på obekanta grunder professuren. Grundts enda bok “Lxrebok i norsk forsikringsrett. Forelesninger over forsikringsrettens almindelige del” (480 s.; 8:o) kom ut först år 1939, och den är ett arbete av en helt annan typ än Astrup Hoels teoretiskt präglade framställning. Grundt hoppades i förordet, att hans bok också kunde vara “til noen praktisk nytte for demsomarbeider med forsikringsretten i praksis”, och texten gjorde också därför “rede for mange enkeltheter i loven og for flere spredte spörsmål”, som inte behandlats under föreläsningarna.'*^ 0vergaards doktorsavhandling “Om livforsikringskravet som formuesobjekt efter norsk ret” (1913; 116 s.; 8:o) har betecknats som en “juridisk monsteravhandling”.'**' Undersökningen behandlade ett i lagstiftningen i stort sett oregle81 (ii/stiu/. s. 1. 82 (.uhirder, Horord; iutiir/ier (‘). iitg.), Horord och 1-orord til 9. iitt;;ivc. Recension av första upplagan i 1 fK 1946, s. 567-569 (|an Kohhernagel). 8.^ 1’ositiv recension i I flt 1945, s. ,515-,tl7 (Henrs- LJssing), mera kritisk i SvI T 1946, s. 546-549 (Hjalmar Karlgren). 84 Astrup HocL Risiko, s. 9 f. Kritiska recensioner i 1 IR 19.t(), s. 182-212 (A. Ilrachmann Bentzon), UtR 19.M) B, s. 145-150 (Henrv Llssing) och .SvJ k 19.51, s. 609-614 (Ivar Strahl). 85 Positiva recensioner i 1 tR 1040, s. 518-526 (Hjalmar Karlgren) och jp 1 1940, s. .517 t. (Folke Schmidt); delvis kritisk i UfR 1940 B, s. 121-129 (Henr\- Llssing). 86 Awuudscn 1, s. 97. Delvis kritisk recension i NRt 1014, s. 108-1 12 (Olaf Smedal).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=