1 1 5 mcntcr. I.itcnmirhcnvisningerne cr i dct licic niangclfulde; og det er ikke let at se, hvilke Principer der for l orf. har varret ledende v'ed LIdvalget af deni. Selv om Hensi n tages til Skriftet.s Hovedliensigt at v;ere en La’rebog for de Stnderende, .synes de her herorte Sider ved Fremstillingen angrihelige. Stangs arbete var enligr Hageriip skrivet “med en ikke ringe Skrivkunsr”, men språker var ställvis för vardagligt. Grtmdtvig var däremot förtjust över språket, som gjorde ett “tegte norsk Indtryk " och som var som“er frisk Pust fra Fjtcldene ”, men han påpekade också, “ar Fjieldene tegner sig med store Konturer ”: “Det er ligesom noget af Fankens Nuancering og Finhed er vejret bort for den friske Vind.’’ Stang hade i viss mån givit efter för frestelsen att “overspringe den dogmatiske Udredningaf Problemerne paa Punkter, der ikke sta.’rkt interesser ham, eller hvor han anser Resultatet for fastslaeet”. Grundvig talade i detta sammanhang om“Seminarismen”, dvs. “den udvendige Lterdoms Indsamling tiden Indtraaigen i Begrundelse og indre Sammenhang”, även om han skyndade sig att påpeka, art Stang nog strävade till ett vetenskapligt mål i sin undervisning. Grtmdtvig avslutade dock sin recension med dct positiva helhetsomdömet, “at det horer til Bogens bedste Egenskaber, at den agger til Imodegaaelse. Den cr frisk og dygtig gjort, stort anlagt, arlig og modig gennemfort Även enligt Vinding Kruse var Stangs bok “som et frisk Pust i den jtiridiske 0rken”, inte minst på grund av att den var skriven “i et indtagende menneskeligt Sprog, karneftild og frisk”.Den av Hagertip och Grtmdtvig påtalade ytligheten förvandlades i Vinding Kruses recension till en dygd. När Stang inre alltid hade givit “den selvstandige videnskabelige Undersogelse helt frie Tojler og derfor ... ikke altid tiddybet Problemerne saa starkt, som man kunde onske”, berodde detta till stor del på “den Begränsning og Resignation, somenhver Forfatter af et Vark, der tillige skal vare en Larebog, maa tidvise”.^ S-» Även Garl lacob Arnholms “Alminnelig avtalerett” (1949; 389 s.; 8:o) behandlar delar av förmögenhetsrättens allmänna läror.'” Författaren konstaterade i förordet, att boken var “emnemessig ... uavsltitret”, då den endast innehöll ett avsnitt av avtalsläran. Den krävde därför en fortsättning, som behandlade “de fsammensatte avtaler’ ... tredjemansavtalene og kuren om fullmakt og kommisjon”. Förordet innehåller en hyllning till Stang för dennes “Innledning til Formueretten” (se III 1.1.3.). Arbetet består av huvudavsnitten 1. “Alminnelig orientering” (s. 53 Hageriip^ ytW l‘)12, s. 201. 54 Hiigcnip. rnt 1012, .s. 201 f.; (jrmirJtfig, NRt 1012, ,s. 226 f.; .se även (uigiirr, 1 lit 1000, s. .366 f. 55 Itriiiulri'ip^, NRi 1012, s. 241. 56 \ Kntif, Uflt 1012 B, s. 50, 57 \ kntse, L'tlt 1012 B, s. 64. 5,S Mvckci [-msitiv recension i I tlt lO-iO, s. .s56-.164 (\\. H. v. Hyben), mer.i dämpade i .Svj l' 1050, s. 2X02S.1 (Hjalmar Karlgren) ocli l.M 1050, s. S00-SO3 (\’äinö \ ihma).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=