1 14 Även Grundtvig Iramhöll Stängs beroende av tysk rätt och rättsvetenskap: “Det er kun mserkeligt, at Stang, der viser en saa indgaaende Kendskab til den tyske Retsvidenskabs Udvikling, er saa ensidig i sin Dom over den tyske Retsliteratur. ” Grundtvig fann Stängs kritik av tysk doktrin i synnerhet stå “i den mest sko^rende Modsiutning til Forlatterens Fanhire over den Iranske Retsvidenskab”. Grundrväg ansåg själv, att på “den europxiske juridiske Videnskabs Bord var den Iranske Ret i det lorrige Aarhundrede den klare, tynde Suppe, oftest kogt paa dultende Urter og gamle Polsepinde, men altid serv'eret med fuldendt Elegance”, och senare prestationer hade “vistnok kun blevet til en I ilssetning al nogle ‘Boller’ paa Suppen”. Han noterade dock, att Stängs förkärlek lör Iransk rättsvetenskap var av “ret platonsk Karakter” och att det var snarare lormen än innehållet, som denne beundrade. Också då det gällde engelsk rätt och doktrin var Stang “s^erdeles tilbageholdende”.'’ Enligt X^inding Kruse var Stängs Iramställning så “levende og Ixngslende” både på grund av det råttshistoriska materialet och den “stadige Javnforelse (i Teksten) medfremmedRei\ Man kunde dock ha önskat en utlörligare Iramställning av engelsk-amerikansk rätt, men också i detta avseende innehöll Stängs framställning “mere end det sa;dvanlige”.^*’ Vinding Kruse, som i recensionen själv hade svårt att hålla sig inom ramen lör det sedvanliga, återkom senare i texten med en utlörlig framställning av den engelska rättsordningen, sombl.a. berömdes lör att den inte byggde på “velvise Forordninger Ira en enevaeldig Landsfader og senere ... lige saa velvise Love fra en Forsamling al abstrakte liberale Principryttere”. Vinding Kruse tog inte direkt ställning till Stängs kritik av den tyska rättsvetenskapen, men beträllande den rättshistoriska delen, i vilken tysk doktrin behandlades, kunde recensenten svårligen tänka sig “nogen bedre Indvielse til Retsstudiet”, och Stängs “aandlulde Karakteristik og Sammenligning al Savigny og Orsted ... horer til det ypperste al literier psykologisk Forstaaelse paa juridisk Omraade”.^' Såsom Sten Gagnér kraltigt har betonat, beskyllde både Hagerup och Grundtvig Stang lör en viss ytlighet.^' Hagerups slutomdöme var tämligen lörintande. Stängs Iramställning var “klar og letlattelig ”, men denna lördel var i någon grad uppnådd “ved mere at gaa omkring end iiddybe Problemerne. L.useren faar ikke paa alle vigtige Punkter det fulde lndtr) k af de behandlede Sporgsmaals Ra-kkevidde, heller ikke af, h\or omstrielte deres Besvarelse er; og ved Behandlingen af sta’rkt omstridte Materier savnes i nogen Clrad fuld Objektivitet. Forf. tager tidt for ensidig sit Standpunkt uden tilstra-kkelig at vurdere Modargu49 Grundtvig. NRt 1912, s. 229 1, 50 Vinding Krusc. LIfR 1912 B. s. S4. 51 Vinding Kruse. UfT\ 1912 B, s. 6-4. 52 Se Gagnér. IfR 1999, s. 335 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=