1 11 diga, ettersom han inte hade kunnat föreläsa över personrättigheterna, såsom rätten till namn och “aandsprodtiktionsrettaneGjelsvik sade sig ha haft stor nytta av harangers föreläsningsmanuskript ompersonrätten. Gjelsviks skrift består av en kort inledning om rättssystematiken (s. 1-4) samt delarna “De fysiske personene” (s. 5-83) och “Rettspersoner (juridiske personer)” (s. 84-120). Garl Jacob Arnholm framhöll i förordet till sina “Forelesninger over norsk personrett” (1947; 158 s.; 8;o), att han använt begreppet ‘föreläsningar’ för att visa, att det inte rörde sig om någon utarbetad läro- eller handbok och att den mest träffande titeln kanske hade varit “Fortellinger om norsk personrett”. 1 boken behandlas bl.a. läran om juridiska personer, förmynderskap, vårdnadsfrågor, “Personlighetsvernet” och namnrätten.''' Henrik Lundh, som enligt Haukaas av samtiden kallades “navnelovas far”,’’ behandlade i sin doktorsavhandling “Navneplikt og navnerett” (1928; VII + 239 s.; 8:o) endast “det borgerlige navn”, dvs. “de personlige individualiseringsmidler” och främst släktnamnet, medan författaren inte ansåg en mera ingående behandling av förnamn vara nödvändig.'" Carl Sophus Fhomles med Kongens gullmedaljeår 1929 belönade skrift “Norsk navneret. En fremstillingav de hovedregler somgjiclder om personnavne i norsk ret” (1931; VII + 116 s. inkl. reg.; 8:o) gavs ut av Norsk slekthistorisk förening. Hoyestrettsadvokaten joh. Middelthons “Hovedlinjer i norsk navneret ” (110 s.) komut sombilaga till FfR 1932 och hade som motto på titelbladet: “Der sker mer mellemhimmel og jord end der drommes om i et departement.” 4.4.2. FörDiögenl.yetsrätteiis allmäiuia läror Periodens mest kända norska arbete är uran rvåvel Fredrik Stanks “Norsk formueret. 1. Indledning til formueretten” (191 1; XX + 556 s. inkl. sakreg.; 8:o). Stang påbörjade en andra upplaga år 1921, men han avbröt utgivningen, då han valdes till universitetets rektor;'' den tredje upplagan med titeln “Innledning til formueretten” (XXIV + 648 s. inkl. sakreg.) komut år 1935.'“ Bokens inledande avsnitt gavs ännu ut år 1961 som “Historisk innledning til formueretten”. Stalls inledde sitt förord med art försvara bokens omfattande historiska inledning om “formuerettens og den formueretslige videnskaps urvikling”, även om han var medveten om att det var “bare en skisse, jeg har kunnet gi”. Den historiska inledningens ledande tanke var densamma, som hade präglat Stängs tidi38 I\)siii\ recension i 1 194‘), s. 36S-367 (t4. A. Bornm). 3‘) Hiiukiiiis. s. 1 SS ni>i S30. 40 l.iiiirlh. l-orord. Isecension i I tiv 1020, S26-S30 (Albert Köersner). 41 .Se ShiH}^ lorord. 42 Recensioner i Ulls 103S B, och 11-T 103S, ^0-52 (positiv; hr. V inding Kriise). 1 ll3 1036, 278-280 (positiv; h.rik al Hällströni). 172-104 (Henry Hssing)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=