1 0 7 Per Aiigdahls “Forelesninger over rettskilder” (1949; [I] + 292 s.; 8:o; 3. utg. 1973) ersatte Platous (och 0strems) arbete och var i bruk i undervisningen Irani till utgivningen av lorstein Eckhotks rättskällelära. Augdahls framställning var på många punkter influerad av Alf Ross’ arbeten, men man kan också notera skillnader (se Ill 1.). Den enda monografin omlagtolkningsproblematiken är Jon Vislies med kungens guldmedalj år 1931 belönade skrift “Lovmotivers betydning for lovfortolkningen” (1932; 1 10 s.; 8:o). Einar Solheims på eget förlag utgivna lilla rättsteoretiska framställning “Ret og uret ” (1914; 1 1 3 s.; 8:o), somArnholmdrog framur glömskan i en artikel i EfR 1 957, är ett numera mycket svårtillgängligt arbete.’'’ Arnholm observerade dock inre, art Solheim redan tidigare givit ut en större skrift “Retsstridighet. Bidrag til Iteren herom” (1913; 199 s.; 8;o), som byggde på Adolf Merkels arbeten, särskilt “perlen blandr disse, hans enestaaende dype og tankeva:kkende Encyclopiedi Hoyesterettsadvokaten Ole Solnordals monografi “Individ, stat og rett. Eorsok på en fremsrilling av grunnlaget for de rettslige fenomener og relasjoner og av de rettslige virkemidler og virkemåter’’ (212 s.), som enligt förorder skrivits redan åren 1922-1925, utkomsom ‘tillegg’ till TfU 1942. Ytterligare en nästan helt bortglömd rättsvetenskaplig författare är hoyesterettsadvokaten Gustav Heber, vilket är förvånande, då Heber redan år 1939 kunde, i motsats till Solheim, hänvisa till ett omfattande författarskap på tjugo alster.''' Det är dock såtillvida naturligt, art Heber tigits ihjäl, som han var en mycket originell författare, vars delvis rasistiska och antidemokratiska åsikter har kunnat väcka morsälja hos både samtiden och eftervärlden; det är dock enbart på grund av Hebers texter osäkert att avgöra, om författaren var ansluten till eller hade sympatier för NS. Heber skrev bl.a. en framställning i allmän rättslära, “Innledning til studiet av rettsvitenskap” (1934; 173 s.; 8:o), vars målgrupp är oklar, då mig veterligen författaren aldrig undervisade vid universitetet; möjligen verkade han som manudtiktor. Boken behandlar bl.a. “Retsvidenskafiens stiverenitet ” (s. 9 ff.), metafysikens betydelse (s. 13 ff.), “Kritikk av den såkalte ‘Velfa^rdsmoral’” (s. 64 ff.) och rasfrågan (s. 71 ff.). Bokens rättsvetenskapliga betydelse är ringa, men gjort mig uppmärks.im pii F.vjiis .trtikcl. 1-13. även Ånihohti, 30 .är, s. 03-103. |.tg liar liimiit .Solhcim.s bok endast i Het Dag Mielialsen. som 26 Sc Arn/w/in, \T\i. 1037. kongelige bibliotek i Köpenhamn. 27 Solheim, l-orord. Det enda tiinna exemplaret av denna bok finns pä Nasjonalbiblioteket i täslo. 2<S .Se Heher, Rettsregler Vll-IX. bakpärmens insida. Heber nämns inte ens av Hiiuhihis. mcv\ Joni Oyrehitgen Sunde bar nvligen i sin artikel “Pä sporet av det tapte overbvgsling.sinstinittet’ använt sig av Hebers rättshistoriska arbeten; se (Norsk) Historisk 1 id.sskrilt 2004, s. 200 t.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=