1 0 6 tolkning’’ och att Knoph också hade varit medveten omatt hela “den gamle "rettskildeteori’ måtte i stopeskjeen”. Redan av de inledande paragra^erna framgår, att Knoph hade hämtat läran omstandarderna från engelsk, amerikansk och transk doktrin; både samtida och senare författare har framhållit betydelsen av fransk rätt och doktrin i Knophs författarskap. Även andra viktiga arbeten behandlade rättskälleläran, och dessa kan noteras redan i detta avsnitt, trots att exemplen och tankegångarna visar, att författarna främst hade privaträtten i tankarna. Oscar Platons “Forekesninger over Retskildenies Theori ” (1915; VIII + 270 s.; 8:o) har i allmänhet nämnts somett exempel på en föråldrad doktrin av 1 800-talssnitt, en kritik som i allmänhet bygger på det yttre faktum, att en stor del av rättskällorna behandlades under rubriken “Siedvaneret” (s. 18-148)."' Arbetet är dock långt bättre än sitt rvkte, och framställningen är på många punkter helt ‘modern (se nedan III 1.3.), trots att PiatOLi hade art brottas med många svårigheter vid utgivningen. Arbetet bv^ggde på föreläsningar från 1900-talets första decennium, men manuskriptet hade gått förlorat, och Platon fick nöja sig med en av en åhörare utgiven kontratryckt utgåva. Dessutom hade Platou blivit blind under utgivningens gång, och han hade därför inte kunnat bearbeta texten i önskvärd grad. Sigurd Ostremhade en omfattande produktion under sin tid som docent under kriget (se nedan), och han gav även ut en stencilerad framställning av rättskälleläran, “Rettskildenes teori og forhold til det praktiske rettsliv. 1. Rettskildenes teori ” (1942; [I] + III + 72 s.) och “II. Forholdet til praksis” (1943; [I] 150 s.). Den första delen behandlar huvudsakligen rättskälleläran, den senare lagtolkningsläran (se III 1.3. och 1.4.). —Texten byggde på en av Ostrem våren 1 942 hållen föreläsningsserie, som enligt uppgift “måtte opgis etter noen få timer”."’ Kompendiet är en klar och översiktlig framställning av de behandlade ämnena, men det innehåller också ställvis den gängse NS-propagandan: partiväldet hade långt före år 1940 lett till “et nesten fortvilet problem hvordan man skulde skaffe landet en sterk regjeringsmakt”, en “upartisk ordnende og effektivt rettsva;rnende statsmakt”, vilket förverkligats först genom “nyordningen”, dvs. Quislings ‘maktövertagande’ i februari 1942.’^ — Ostrems i övrigt helt glömda kompendiumhar noterats av Stein Evju i en artikel år 1980."'' > •» III 20 F.iuild, s. 101 11. 21 Se scn.i.st Evald, s. 73 ocli O-H; jlr s. 112 1. 22 PLitou, Fortale. 23 Amutidsen I, s. 103. 24 (X<trcm, Rettskildeiie 1, ,s. 20 11. och 3^', -se även s. h4. 23 F.iju, [iissens vernier 1080, s. 10 och s. 10 not 16, i vilken F.vjii kon.staterar, att dä tl.strein.s “lreni.stilling senere .synes a ha lorsvunnet Ira den juridiske releran.severden”, .sä liar detta antagligen i hvert lall en viss - sammenheng med at han var kommissarisk ntnevnt juridisk prolessor under krigen”. - |ag tackar
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=