1 02 (1919) Gjelsviks arbece, som hade “i en klar, letfattelig og \^ed talrige gode exempler stottet fremstillingoptaget de almindeligc retsbegreber til en mere uddybet belysning varför Hageriip hade krinnat förkorta motsvarande avsnitt i sin bok. Av antalet upplagor att döma var Gjelsviks “Innleiding” ett pedagogiskt mera lyckat arbete än Hagerups “Retsencyclopardie”, men boken var trots allt för tunn för att kunna fungera som mera än en knapp introduktion. Det var först Ragnar Knophs “Översikt over Norges rett” (1934; XXII + 459 s.; 8;o; 12. uppl. “Knophs översikt over Norges rett”, utg. av Kåre Lilleholt, 2004), som Pick en liknande ställning i Norge som Hans Munch-Petersens och Carl Björlings arbeten hade i Danmark respektive i Sverige.' Knoph framhöll i förordet förutom Fredrik Stängs “Indledning til formueretten” (nedan 4.4.2.) och Frederik Vinding Kruses “Ejendomsretten” (ovan 2.4.2.2.) just Munch-Petersens “Den borgerlige Ret” som sin förebild; i ert tillägg dedicerade Knoph boken till den under trvckningen avlidne Munch-Petersen. Knoph framhöll vidare, att boken skrivits på grund av den nya studieordningen, som förutsatte “at studentene ved begynnelsen av studiet får en översikt over norsk rett som ikke er for knapp og skjematisk”. Han hade bara haft ett halvt år tid att skriva boken, men ändå låtit trycka den “fordi jeg ikke liker maskinskrevne boker”. De tre första kapitlen i Knophs Översikt är en hela rättssystemets allmänna del: “Rett og rettsvidenskap” (s. 1-22) med paragraferna “Retten og samfundet”, “Stat og rett”, “Rettens kilder og anvendelse” och “Rettsvidenskapen”, “Noen juridiske grunnbegreper” (s. 23-33) med paragraferna “Subjektive rettigheter”, “Rettshandelen” och “Tiden” samt somsista kapitel “Rettssystemet” (s. 34-39). Däreftet följer “Personretten” (s. 40-69), “Familieretten” (s. 70-1 1 1), “Formueretten” (s. 112-374) med en orubricerad ‘allmän def (s. 112-151) samt huvudavsnitten “Tingsretten” (s. 152-199), “Fordringsretten” (s. 200-274), “Immaterialretten” (s. 275-301), “Panteretten” (s. 302-322), “Sammenslutningenes rett” (s. 323353) och “Konkurranseretten” (s. 354-374). De återstående kapitlen behandlar “Arveretten” (s. 375-412), “Skadebot og straff” (s. 413-436) och “Rettshåndhevelsen” (s. 437-458). Dispositionen är till stora delar hämtad från Munch-Petersens arbete med person- och familjerätten framför de övriga civilrättsliga delarna samt en mera ytlig framställning av straff- och processrätten i slutet; också i Knophs arbete saknas den egentliga offentliga rätten, dvs. statsförfattnings- och förvaltningsrätten. (del III, s. 35 f) 75 och passim. Recensioner i UtR 1934 B, s. 305-309 (positiv; Fr. 4 C9m Knophs bok, se även Evald, X inding Kruse). FfR 1935, s. 419-422 (Birger Ekeherg), NRt 1935, s. 541-544 (mycket positis-, F). Hageriip Bull), Svj’F 1935, s. 35''-,561 (,\ke Malmström) och JF F 193iS, s. l4l 1. (mycket positiv; Firik al Hällström).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=