9 9 mor aktuell i Norge törst eher andra världskriget främst genom forstein Eckhotks (1916-1 993) författarskap.' Dag Michalsen har träffande talat om “den radikale internasjonalisme som preger all ... [Hagerups] rettsforskning’ r men det var ändå den ryska doktrinen, som var Hagerups främsta förebild (se del III, s. 216 ff.). Också den nya ‘realistiska riktningen byggde i hög grad på rysk rättsvetenskap, bl.a. intressejurisprudensen och frirättsliga strömningar, trots att t.ex. Stang försökte förneka detta och i stället framhålla betydelsen av fransk doktrin (nedan 4.4.2.) Det tyska inflytandet försvagades gradvis och fick allt mindre betydelse från år 1933, medan den angloamerikanska litteraturen blev allt viktigare. Medan man under unionstiden i stort sett hade negligerat svensk rätt i Norge, är det ett intressant fenomen, att den svenska doktrinen under 1900-talet blev allt viktigare vid sidan av den danska. Vid Det kongelige Fredriks Universitets hundraårsjubileum år 1911 bestod den juridiska fakulteten av professorerna Marcus Ploen Ingstad (1837-1918; romersk rätt, utnämnd 1870), Bredo Morgenstierne (1851-1930; stats- och förvaltningsrätt, utn. 1889), Platou (norsk privaträtt, handels- och sjörätt, utn. 1890), Stang (förmögenhetsrätt, utn. 1897), Gjelsvik (“rettsvitenskap” med undervisning främst i folkrätt och internationell privaträtt samt grundkurser, senare också i sakoch personrätt, utn. 1906), Hagerups efterträdareJon Skeie (1871-1951; straffoch processrätt, utn. 1907) och Absalon Faranger (extraord. prof. i rättshistoria, familjerätt, personrätt, norsk allmänningsrätt och upphovsrätt från 1898). Dessutomhade Oskar Gustav Ja’ger (1863-1933) efterträtt dbrkel Halvorsen Aschehoug (1822-1909) som professor i nationalekonomi och statistik år 1909. Ingstad gick i pension år 1918, men Adolf Lindvik blev först år 1926 utnämnd till professor i romersk rätt. Han hade övertagit undervisningen i ämnet år 1921 efter Falward Isak Hambro (1851-1936), som hade skött omden romerska rätten de första åren efter Ingstads avgång och död. Mikael S. H. Lie (1 873-1 926) blev år 1919 Morgenstiernes efterträdare som professor med undervisningsämnena stats-, förvaltnings- och folkrätt, men han dog redan efter några år. Platou avgick år 1920, och Knoph utnämndes till hans efterträdare år 1922 efter art ha konkurrerat om professuren med Helge Kkrstad (1885-1965), som dock drog tillbaka sin ansökan. Följande professorat blev ledigt år 1926 vid Lies död, och Frede Castberg (1 893-1977), senare känd somen representant för den i Norden sällsynta naturrätten, fick tjänsten år 1928. Taranger blev pensionerad år 1928, men då professuren var extra ordinarie, upphörde den samtidigt. Ln ny av Den 1 Hetta a\'snitt hsggcr pa Aimnirlscn /, Rohhema/i. s. 26‘)-2^S odi SiitiAvik, omcj atinat anges. t2m'den norska juridiska stilett’ se även v. 1 tis U)64, 2 Michiilseii, Nvtt Norsk l idsskritt 200.1, s. 4.1. 208 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=