9 1 iindcrvLsningcn i handelsgymnasiet, och författaren nämnde i förordet, att Jon Kristjanssons bok sedan länge inte varit tillgänglig. Isleifur Ärnasons viktigaste förebild bade dock varit L. A. Grundtvigs “Licrebog i Handels- og Vekselret ” (1901; se del III, s. 85), som utkommit i en ny upplaga, och även dispositionen byggde enligt författarens uppgift på Grundtvigs bok. 3.4.2. Sjörätt Jon Kristjänsson gav ut två versioner av en lärobok i ämnet. Är 1910 gav ban ut “Islenskur sjörjettur. Prentadur sem handrit ” (Isländsk sjörätt. Tryckt som manuskript, 160 s.; 8:o), och några år senare publicerade han en något utvidgad framställning “Islenskur sjörjettur ” (1915; 192 s.; 8:o), som enligt titelbladet var avsedd för navigationsskolan. Är 1940 utkom för skolans behov en ny lärobok av Einar Baldvin Gudmundsson, “Sjöréttur. Agrip til afnota vid kennslu i Styrimannaskölanum i Revkjavik ” (Sjörätt. Översikt för undervisningen vid navigationsskolan ..., 1940; 155+1 s.; 8:o). 3.5. Straffrätten Även den isländska straffrätten moderniserades, och landet fick en ny strafflag 12.2.1940. Den straffrättsliga litteraturen förblev dock helt obetydlig, och ännu vid den här behandlade periodens slut var Sveinn Sölvasons “Det Isländske Jus criminale ” (1776; se del I, s. 194 f.) den enda belhetsframställningen av isländsk straffrätt. Förutom ett tiotal artiklar är Gunnar Tboroddsens stencilerade monografi “TTan og vernd hennar’’ (Äran och dess skydd; 1943; 238 s.; 8:o) periodens enda litteratur om den isländska straffrätten. I litteraturförtecknintren är O vid sidan av den danska, norska och svenska (Johan ”Phyren) den tyska litteraturen påfallande rikligt representerad med sjutton verk av sammanlagt 41; av de tyska arbetena var tre tryckta under perioden från år 1933.” 3.6. Processrätten Storverket på processrättens område är Einar Arnörssons omfattande framställning av den isländska civilprocessrätten “Domstolar og réttarfar å fslandi” (Domstolar och rättsväsen på Island; 1911; 656 + IVs.; 8:o). Författaren konstaterade i bokens inledande paragraf om processrätten och dess indelningar, art man varken i fristatens lagar eller i Jönsbök gjort någon skillnad mellan tvistemål och brottmål och att ännu Norske Eov varit på samma ståndpunkt. Eörst under 170()-talet hade man på Island börjat skilja mellan “einkamål” (privatsaker, dvs. tvistemål) och “sakamål ” eller “opinberra mål” (kriminalsaker eller offentliga sa1 3 Sc Guiuhir rhorodtUcn, s. 233-236.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=