88 tion han ingick åren 1926-1934. Alla prolessorer var inte lika produktiva, horöur Eyjölfsson, periodens andre juris doktor i Reykjavik, skrev förutomsin doktorsavhandling endast ett kompendium, somhan senare utvidgade till en tryckt lärobok. Gunnar Thoroddsen skrev en enda stencilerad monografi, och Magnus Jonssons hela juridiska produktion bestod av ett äktenskapsrättsligt kompendium på knappt sextio sidor och en kort artikel. Av skribenterna utanlör fakulteten kan man främst nämna Björn hordarson (1879-1963), somskrev sin i lagadeild försvarade rättshistoriska doktorsavhandling (1926) samt t\'å andra rättshistoriska monografier. 3.2. Allmänna arbeten Den enda festskrifien lör en jurist hyllade naturligrväs Einar Arnörsson på dennes sextioårsdag. “Afmarlisrit helgad Einari Arnorssyni, hajstaréttardömara, dr. juris, sextugum, 24. februar 1940” (1940; XIV+ 192 s.; 8:o) innehåller bidrag av sex isländska jurister, bl.a. professorerna Bjarni Benediktsson, Olalur Earnsson och hördur Eyjölfsson, men även historiska och teologiska artiklar. Det kan noteras, att inte en enda nordisk rättsvetenskapsman är med i bokens Tabula gratulatoria. 3.3. Privaträtten; civilrätt 3.3.1. Allmänna läror, personrätt hördur Eyjölfsson, som år 1936 givit ut ett litet kompendium “Ägrip al persönurétti” (Utdrag ur personrätten; 57 s.; stencil) skrev ett drygt årtionde senare en kort lärobok i ämnet, “Persönuréttur” (1949; 135 s.; 8:o), det enda arbete som kan räknas även till privaträttens allmänna läror. På det vanliga sättet i isländska läroböcker inledde hördur Eyjölfsson sin framställning med att utlörligt drylta ämnets plats i rättssystemet. Personrätten hade enligt lörlattaren under en lång tid allt sedan den romerska rätten bestått av två huvuddelar, personrätt och lörmögenhetsrätt. Senare hade de personliga rättigheterna och lörmögenhetsrättigheterna sammanblandats, och man hade slutligen indelat privaträtten i fyra huvuddelar; person-, familje-, arvs- och förmögenhetsrätt. En del rättsvetenskapsmän räknade fortfarande familje- och arvsrätten till personrätten. Upphovsmannarättens plats var omtvistad; en tid hade den ingått i personrätten, men ansågs numera höra till förmögenhetsrätten.'* Enligt hördur Eyjölfsson bestod personrätten av många och mycket olikartade delar. Han framhöll särskilt, att rätten till namn ingick i personrätten. En del författare räknade namnrätten till familjerätten, vilket kunde vara berättigat, då iS tördur Eyjdlfsson, 5 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=