8 7 laneie drag är, att de flesta professorerna gick över till domarbanan, inte endast i högsta domstolen. Då fakulteten i Reykjavik utexaminerade sammanlagt endast 279 juris kandidater under fyrtioårsperioden 191 1-1930 (se även I 2.), var den potentiella juridiska läsekretsen på Island fortfarande tämligen liten. Den i tidskriften “Timarit lögfraröinga og hagfra'dinga” (se nedan 3.11.) år 1924 publicerade förteckningen över isländska juridiska arbeten sedan år 1908 innehåller sammanlagt endast 22 tryckta eller stencilerade verk av fyra författare. Einar Arnorsson var den klart produktivaste författaren med tolv skrifter, medan Lårus H. Bja nason hade fem, Jon Kristjånsson tre och Ölafur Lårusson två arbeten. Friöjon Skarphédinssons utmärkta juridiska bibliografi (1955) visar dock, att periodens hela litteratur inte var alldeles obetydlig och att artikelproduktionen var omfattande. Under perioden 191 1-1950 utkom knappt fyrtio tryckta juridiska arbeten: monografier, läro- och handböcker samt två doktorsavhandlingar. Med tanke på att i genomsnitt sju kandidater utexaminerades per år, är det naturligt, att det ekonomiska grundlaget för tryckta läroböcker var obefintligt och att studiematerialet till stor del kom att bestå av stencilerade kompendier. Antalet mera omfattande kompendier på minst några tiotal sidor är omkring tjugofem, och därtill kommer kortare texter, som tydligen närmast varit föreläsningsdispositioner. Den billiga stencilformen möjliggjorde också nya upplagor. Det är uppenbart, att man i juristutbildningen använde sig även av danska arbeten (se nedan 3.3.3.). De isländska läroböckerna var inte alltid skrivna för den juridiska fakultetens behov, utan en del av arbetena är skrivna för navigations- och handelsskolor. Då periodens litteratur är överskådlig, har också dessa läroböcker noterats här. Arbeten skrivna av den juridiska fakultetens lärare dominerade även på Island den rättsvetenskapliga litteraturen. Einar Arnorsson är utan jämförelse periodens aktivaste författare: Han gav ut nio tryckta arbeten och likaså nio stencilerade kompendier, varav flertalet utkom i en andra upplaga. Han skrev därtill över tjugo artiklar, av vilka ett par till omfånget var mindre monografier. Som redaktör för den år 1951 grundade tidskriften “Timarit lögfriudinga” skrev Einar Arnorsson ytterligare tjugofyra artiklar. Även Olaftir Lårussons produktion är också nordiskt sett omfattande med tre tryckta och sju stencilerade arbeten samt talrika artiklar. Lårus H. Bjarnasons och Jön Kristjånssons hela produktion ingick redan i den ovan nämnda bibliografin år 1924. Lårus H. Bjarnason skrev vidare talrika översikter över isländsk lagstiftning i TfR, i vars redakr7 Pdrdiir Vilhjiilmsson. TlTv. s. 40^.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=