saoidisliajrättsrysteiiskapeas lilsteirla A BdW 1911-195Ö ÄCi ,fSesi^ EÄTTSHISTOEISKTBIBIIOTEK 3LXII
SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITU1’ET FÖR RÄTTSHISTORlSK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OFIN
-M. T * -- ; i . • : I V 4 i é i > ■A i •1 -•i 7. T •» ^ 'J . • - r-.'l rä -A r*- ,i V i»»- 1^ ! 'W r V'*' -■Hs- , c -•> ■ • •i- » ■s - m,- 7 > ;•. rr* VI '.' 7, f. ■;
SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FÖR RÄTTSHISTORISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OFIN SERIEN I • • RATTSHISTORISKT BIBLIOTEK SEXTIOANDRA BANDET DISTRIBUERAS AV RÖNNEEES ANTIKVARIAT AB, STOCKHOEM
ISBN 91-85190-74-8 ISSN 0534-2716 © Lars Björne och Institutet lör rättshistorisk forskning Tryck: EOgrafiska, Stockholm 2007 Den på tredje sidan avbildade medaljen över Johan Stiernhöök är slagen av Svenska Akademien 1837. Den är graverad av C. M. Mellgren.
LARS BJÖRNE REALISM OCH SKANDINAVISK REALISM Den nordiska rättsvetenskapens historia Del IV I91I-I950
* V T : V « k i
Förord Med denna fjärde del av den nordiska rättsvetenskapens historia avslutar jag mitt år 1991 påbörjade forskningsprojekt. I förordet till den första delen uttryckte jag min förhoppning att få arbetet färdigt ‘någon gång under 2000-ralets första decennium’, och trots många överraskningar, inte minst beträffande materialets omfattning, har tidtabellen visat sig vara hållbar. Jag vill för det första tacka Stiftelsen för Abo Akademi, som regelbundet har beviljat mig resemedel ur Eugen Schaumans fond och som i ett för samhällsvetenskaper och humaniora allt kärvare ekonomiskt klimat på detta sätt har möjliggjort arbetets färdigställande. Den andra ekonomiska stöttepelaren har varit styrelsen för Institutet för rättshistorisk forskning, som har antagit även denna del till publicering i skriftserien Rättshistoriskt bibliotek, för vilket jag åter önskar tacka. Människan lever dock inte av bröd allena: den tredje för mitt arbete helt nödvändiga stöttepelaren har varit Institutt for offentlig rett och Det juridiske fakultetsbibliotek med Rettshistorisk samling vid Universitetet i Oslo. jag har från bibliotekarie Kjersti Selberg och hennes efterträdare Karen Danbolt åter fått ovärderlig hjälp, för vilken jag vill uttrycka mitt varma tack. Testunderna med akademiskt skvaller med prof Dag Michalsen har alltid varit både trevliga och givande avbrott i arbetet. Under arbetets gång har jag fått hjälp med material och upplysningar av flera forskare, jag vill i synnerhet tacka prof. jens Evald, Arhus, somhar sänt mig sina viktiga juristbiografier och ett omfattande material omArhus universitet. Mitt tack går också till prof. jorgen Dalberg-Larsen, Arhus, prof. Ditlev Famm, Köpenhamn, jur. dr Sverre Blandhol, Oslo, forsteamanuensis Morten Kinander, Bergen, forsteamanuensis jorn Oyrehagen Sunde, Bergen, prof Kjell A. Modéer, Lund, prof. Mats Kumlien, Uppsala, och fil. dr jan-Olof Sundell, Stockholm, jag vill också än en gång tacka tjänstemännen vid Det kongelige bibliotek (Köpenhamn). Kungliga biblioteket (Stockholm) och Abo Akademis bibliotek för all visad vänlighet och hjälpsamhet. Ett särskilt tack går till prof. Vidar Mar Matthiasson, Håskoli Islands, och bibliotekarie Guömundur Ingi Gudmundsson, Landsbökasafn Islands, som båda hjälpte mig under mitt forskningsbesök i Reykjavik sommaren 2005. Byråsekreterare Tarja Linden har även denna gång med sakkunnighet konverterat texten för tryckeriets behov, för vilket jag också tackar. Sist, men inte minst vill jag tacka mina trogna hjälpare under åren: prof.
Rolf Nygren (Uppsala), som åter läst igenom och korrigerat texten, samt min fru Aira, som granskat min text och hjälpt mig med de omfattande bilagorna. Åbo i februari 2007 Lars Björne
Innehållsförteckning Förord Innehållsförteckning Förkortningar VII IX XV Inledning 1. Disposition och avgränsning 2. Forskningsläget 1 1 6 I. Rättsvetenskapens förutsättningar ... 1. Politisk, ekonomisk och teknisk utveckling 2. De juridiska fakulteterna 2.1. Tjänster och undervisning 2.2. Examensreformerna 3. Juridik och politik 4. Publikationsverksamheten 5. Nordiskt juristsamarbete 9 9 12 12 14 16 18 20 II. Den juridiska litteraturen 1. Nordisk litteratur 1.1. Förhandlingarna på de nordiska juristmötena 1.2. Fidsskrift for Rettsvitenskap 1.3. Övriga tidskrifter 1.4. Övriga arbeten 2. Danmark 2.1. Inledning; ‘realismernas’ kamp 2.2. Rättsencyklopedier, allmänna arbeten, festskrifter 2.3. Rättsfilosofi, allmän rättslära 2.4. Privaträtt; civilrätten 2.4.1. Personrätten 2.4.2. Förmögenhetsrätten 2.4.2.1. Allmänna läror och allmän förmögenhetsrätt 2.4.2.2. Sakrätten 2.4.2.3. Obligationsrätten 2.4.2.4. Immateriell förmögenhetsrätt 22 22 22 23 25 28 30 30 32 34 45 45 45 45 46 49 52
X 2.4.3. Familjerätten 2.4.4. Arvsrätten 2.5. Övrig privaträtt 2.5.1. Handelsrätt 2.5.2. Sjörätt 2.5.3. Näringsrätt 2.5.4. Arbetsrätt 2.6. Straffrätten 2.7. Processrätten 2.7.1. Civilprocessen 2.7.2. Straflprocessen 2.8. Statsförhtttningsrätten 2.9. Förvaltningsrätten 2.10. Finansrätten 2.11. Folkrätten 2.12. Romersk rätt och rättshistoria 2.12.1. Romersk rätt 2.12.2. Rättshistoria 2.13. Rättssociologi 2.14. Tidskrifter 2.15. Lekmannajuridik 3. Island 3.1. Inledning: legalism och konstruktiv metod 3.2. Allmänna arbeten 3.3. Privaträtten: civilrätt 3.3.1. Allmänna läror, personrätt 3.3.2. Sakrätten 3.3.3. Obligationsrätten 3.3.4. Familjerätten 3.4. Speciell privaträtt 3.4.1. Handelsrätt 3.4.2. Sjörätt 3.5. Straffrätten 3.6. Processrätten 3.7. Statsförlattningsrätten 3.8. Förvaltningsrätten 3.9. Folkrätten 3.10. Rättshistoria 3.11. Tidskrifter 3.12. Formulärböcker 53 54 55 55 57 58 60 63 65 66 69 69 72 73 74 76 76 77 82 82 84 85 85 88 88 88 89 89 90 90 90 91 91 91 93 95 95 95 96 97
XI 4. Norge 98 4.1. Realismens genombrott 4.2. Rättsencyklopedier 4.3. RättsPilosoPi, allmän rättslära, allmänna arbeten 98 101 103 4.4. Privaträtt: civilrätten 4.4.1. De allmänna lärorna och personrätten 4.4.2. Förmögenhetsrättens allmänna läror 4.4.3. Sakrätren 4.4.4. Obligationsrätten 4.4.5. Immateriell förmögenhetsrätt 4.4.6. Familjerätten 4.4.7. Arvsrätten 4.5. Övrig privaträtt 4.5.1. Handelsrätt 4.5.2. Sjörätt 4.5.3. Näringsrätt 4.5.4. Arbetsrätt 4.6. StrafPrätten 4.7. Processrätten 4.7.1. Civilprocessen 4.7.2. Straffprocessen 4.8. Statsförfattningsrätten 4.9. Förvaltnings- och Pmansrätten 4.10. Folkrätten 4.11. Romersk rätt och rättshistoria 4.11.1. Romersk rätt 4.1 1.2. Rättshistoria 4.12. Fidskrifter 4.13. Populär juridik 5. Sverige 5.1. Inledning: Uppsalaskolan 5.2. Rättsencyklopedier 5.3. RättsPilosoPi, allmän rättslära, allmänna arbeten 5.3.1. RättsPilosoPi och allmän rättslära 5.3.2. Allmänna arbeten, festskrifter, artikelsamlingar m.m. 5.4. Privaträtt: civilrätten 5.4.1. Civilrättssystem och de allmänna lärorna 5.4.2. Förmögenhetsrätt 5.4.2.1. Allmän förmögenhetsrätt 5.4.2.2. Sakrätten 110 110 111 118 120 124 126 127 128 128 128 129 131 132 134 134 137 139 142 144 146 146 149 152 152 154 154 160 160 160 163 167 167 168 168 169
XII 5.4.2.3. Obligationsrätten 5.4.2.4. Immateriell lörmögenhetsrätt 5.4.3. Familje- och arvsrätt 5.5. Speciell privaträtt 5.5.1. Jord- och vattenrätt 5.5.2. Handelsrätt 5.5.3. Sjörätt 5.5.4. Näringsrätt 5.5.5. Arbetsrätt 5.6. Straffrätten 5.7. Processrätten 5.8. Internationell privaträtt 5.9. Statsförfattningsrätten 5.10. Förvaltningsrätten 5.11. Finansrätten 5.12. Folkrätten 5.13. Romersk rätt och rättshistoria 5.13.1. Romersk rätt 5.13.2. Rättshistoria 5.14. Rättssociologi 5.15. Tidskrifter 5.16. Juridiska hjälpredor m.m 6. Finland 6.1. Inledning: konstruktiv efterklang och isolation 6.2. Rättsencyklopedier 6.3. Rättsfilosofi, allmän rättslära, allmänna arbeten 6.3.1. Rättsfilosofi och allmän rättslära 6.3.2. Allmänna arheten, festskrifter, artikelsamlingar m.m. 6.4. Privaträtten: civilrätt 6.4.1. De allmänna lärorna 6.4.2. Förmögenhetsrätt 6.4.2.1. Allmän förmögenhetsrätt 6.4.2.2. Sakrätten 6.4.2.3. Obligationsrätten 6.4.2.4. Immateriell förmögenhetsrätt 6.4.3. Familjerätten 6.4.4. Arvsrätten 6.5. Speciell privaträtt 6.5.1. Allmänna framställningar, allmän näringsrätt 6.5.2. Handelsrätt 172 175 176 177 177 177 179 179 180 182 187 192 194 199 203 207 208 208 209 218 218 221 223 223 230 231 231 233 236 236 238 238 239 242 247 247 249 249 249 250
XIII 6.5.3. Sjörätt 6.5.4. Jord- och vattenrätt 6.5.5. Arbetsrätt 6.6. Straffrätten 6.7. Processrätten 6.8. Statsförfattningsrätten 6.9. Förvaltningsrätten 6.10. Finansrätten 6.1 I. Folkrätten 6.12. Romersk rätt och rättshistoria 6.12.1. Romersk rätt 6.12.2. Rättshistoria 6.13. Tidskrifter 6.14. Lekmannajuridik, formulärböcker m.m 252 253 255 256 260 264 267 271 272 275 275 275 277 281 III. Tidens rättsvetenskap i huvuddrag 1. Realismernas rid 1.1. Den nordiska metoddebarten: rättsvetenskapens natur, medel och mål 1.1.1. Inledning 1.1.2. Startskottet: Stang och Hagerup år 1911 1.1.3. Realister 1.1.4. skandinaviska realister 1.1.5. idealister och naturrättslärda 1.1.6. samt anhängare av den konstruktiva riktningen 1.1.7. Metoddebarten på 1940-talet 1.1.8. En epilog: Ross’ “Omret og retherdighed” 1.1.9. Sammanfattning 1.2. Rättssystematiken 1.2.1. Rättssystemets uppbyggnad 1.2.2. Rättssystemets natur och funktion 1.2.3. Arbetsrätten och rättssystemet 1.3. Rättskälleläran 1.3.1. Begreppet rättskälla 1.3.2. Rättskällorna och deras rangordning 1.3.3. Normativ eller deskriptiv rättskällelära - eller ingen rättskällelära alls? 1.3.4. Sedvanerätten 1.3.5. Rättspraxis 1.3.6. Rättsvetenskapen och de fria rättskällorna 282 282 282 282 284 295 315 337 350 356 363 364 371 372 374 377 380 380 384 391 398 407 411
XIV 1.3.6.1. Rättsvetenskapen 1.3.6.2. Sakens natur 1.3.6.3. Rättskällegränsen: utländsk rätt 1.3.7. Sammanfattning 1.4. Lagtolkningsläran 2. Privaträtt: uppgörelsen med det lörllutna 2.1. Den sociala förmögenhetsrätten, lojalitetsprincipen och avtalslagarnas § 33 2.1.1. Mot en ny förmögenhetsrätt 2.1.2. Lojalitetsprincipen, upplysningsplikten och avtalslagarnas § 33 2.2. Aganderättsbegreppet och äganderättens övergång 3. Straffrättsvetenskapen och de politiska brotten 3.1. Finland 1918-1944: inbördeskrig och halvdemokrati 3.2. Andra världskrigets efterspel 3.2.1. Norge: det vanskelige oppgjoret 3.2.2. Danmark: retsopgorets dilemma - krig eller fred? 3.2.3. Finland: rättegången mot de krigsansvariga 3.3. Epilog och sammanfattning 4. Den moderna förvaltningsrättsvetenskapen 4.1. Bakgrunden 4.2. Den nordiska förvaltningsrättsvetenskapens utveckling 4.2.1. De första försöken - en återblick 4.2.2. Den nya förvaltningsrätten 4.3. Sammanfattning 411 415 423 423 424 444 444 444 452 469 496 497 507 507 515 528 529 534 534 538 538 540 558 IV. Sammanfattning och återblick 1. Pluralismens tid 2. Den nordiska rättsvetenskapen 561 561 565 Biografier O Ordförklaringar Litteraturförteckning Personregister 569 644 645 680
XV Förkortningar Biirgerliclies Gesetzbucli Dansk biografisk leksikon Deiensor legis (FIN) Förordning Hfors/Hki Helsi ngiors/Hclsinki Juristen (DK) Fidskrift utgiven av Juridiska Föreningen i Finland Kristiania Kobenhavn Lakimies Lunds Universitets Arsskrifi Norsk Biografisk Leksikon Nordiskt industriellt/immateriellt rättsskydd Norsk Retstidende Nordisk Tidsskrift ior StraBeret Rättegångsbalken (1942 års; S) Reykjavik sine loco et anno (=utan ort och årtal) Svenskt Biografiskt Lexikon Suomen kansallisbiografia Svenska män och kvinnor Stockholm BGB DBL DL F J JF'L Kra Kbh LM LUÅ NBL NIR NRt NTfStr RB Rvik s. 1. & a. SBL SK SMK Sthlm Svjr Svensk Juristtidning 1 idsskrih lor Rettsvitenskap Ugeskrih lor Retsva;sen (DK) TfR UlR Ups./Upps. Upsala, Uppsala UUÅ Uppsala Universitets Ärsskrih
T :,r ; , * .* 2 . "l- ; . f I ; f t u • T
Inledning 1. Disposition och avgränsning I denna fjärde och sista del av den nordiska rättsvetenskapens historia behandlar jag perioden 191 1-1950. Valet av periodens början har fått sin motivering i del III (s. 4), och det återstår därför endast att i korthet förklara framställningens upphörande kring mitten av 1900-talet. I motsats till de tidigare i detta arbete använda gränsdragningarna kan inte årtalet 1950 motiveras med vare sig internt rättsvetenskapliga eller allmänpolitiska skäl. Man kan visserligen säga, att 1950talet skilde sig från tidigare årtionden genom att de realistiska riktningarna blivit allt mera dominerande i samtliga nordiska länder, men också i detta fall kan man närmast tala om en gradvis inträdande förändring. Jag har helt enkelt valt att sluta min framställning vid mitten av 1900-talet, därför att ett arbete av denna art enligt min mening kräver ett inte alltför kort tidsperspektiv; en till samtiden framskridande vetenskapshistorisk framställning tenderar lätt att bli en mer eller mindre vtlig uppräkning av olika riktningar eller aktörer. En bidragande orsak till valet av år 1950 som slutpunkt är den alltmera omfattande rättsvetenskapliga litteraturen. Jag har tidigare talat om litteraturens explosionsartade utveckling under senare delen av 1800-talet (del III, s. 20), och denna utveckling accelererade ytterligare under 1900-talet. Mitt intryck är, att denna sista del av detta arbete behandlar ett material som är mera omfattande än det i de tre tidigare delarna behandlade materialet tillsammans. Jag har därför varit tvungen att sluta vid mitten av förra seklet för att inte helt spränga ramarna för framställningen. Jag har dock inte strikt hållit mig till det valda årtalet, utan också tagit med ett par i en eller annan mening epokgörande arbeten från början av 1950-talet, nämligen Simo Zittings doktorsavhandling (1951) och Alf Ross’ “Omret og retfa;rdighed ” (1953). Det nordiska samarbetet hade institutionaliserats redan i sluter av 1800-talet (del III, s. 22 ff.), och både lagstiftningssamarbetet och juristmötena fortsatte efter första världskriget, nu med även Finland och Island som fullvärdiga medlemmar. Unionskonflikten mellan Sverige och Norge hade lett till de nordiska juristmötenas upphörande, medan följande paus berodde på andra världskriget, och samarbetet kunde därför återupptas omedelbart efter krigets slut. Den nordiska samhörighetskänslan var också kanske som starkast på en lång tid just under perioden från och med år 1945. Liksom efter år 1864 Pick denna samhörighetskänsla ersätta bristen på en gemensam nordisk politik.
Det r\'ska inflytandet hade varit ett bestående drag ända sedan den nordiska rättsvetenskapens uppkomst; endast inflytandets omfattning hade varierat. Beroendet hade varit mycket omfattande under den konstruktiva riktningens blomstringstid för att kraftigt försvagas och slutligen så gott somupphöra under den i denna del behandlade perioden. Försvagningen var visserligen märkbar redan före första världskriget, men realismens seger över den konstruktiva riktningen betydde ännu inte ett avståndstagande från den tyska doktrinen, utan man nöjde sig än en gång med att byta auktoriteter. Hitlers maktövertagande år 1933 och den omedelbara likriktningen av den ryska rättsvetenskapen betydde ett avbrott i de vetenskapliga förbindelserna med Tyskland, även om man fortsatte de formella kontakterna. Jag har valt att förse denna del med titeln “Realism och skandinavisk realism”, trots att jag är medveten om det problematiska med begreppet ‘realism’. “Realism” är en term, som i forskningslitteraturen använts om mycket olikartade rättsvetenskapliga riktningar under skilda perioder; så har t.ex. Anders Sandoe 0rsteds och Anton Martin Schweigaards metoduppfattningar betecknats som ‘realistiska’.' Redan i slutet av 1800-talet var ‘realister’ vanliga, i synnerhet i dansk doktrin. Den danske advokaten Ernst Moller konstaterade år 1897, art “i en Tid, hvor alle vil vitre Realister,” blir “Realisme derfor let... en banal Frase tiden Indhold ” (se del III, s. 230). Den danska realismen före första världskriget var inte någon enhetlig företeelse, utan man kan skilja mellan Mollers och Hans Mtinch-Petersens ‘konstruktioner förstående realism’, Carl Torps ‘begreppsföraktande realism’ och Viggo Bentzons ‘praktiska realism’. Trots att de olika ‘realistiska’ riktningarna kommer att utförligt behandlas senare (se III 1.1.), bör vissa delar av problematiken antydas redan här. En av det tidiga 1900-talets mest betydande norska rättsvetenskapsmän Ragnar Knoph karakteriserade år 1934 sin tids juridik i förhållande till den övervunna konstruktiva riktningen: "... denne o^’ertro på konstruksjoners og begrepers egenverdi er dog nii torsvunnet. Möderne iormiieret er helt ut realistisk i sin innstilling. Den ser på rettsreglene som praktiske torskritter der har til opgave å ordne samlivstorholdene mellem mennesker. Överalt er det tolgelig deres nyttevirkning det kommer an på, ikke nogen abstrakt og absolutt 'sannhet'. Både når det gjelder reglenes begrunnelse og rettsvitenskapens behandling av dem er det nokterne praktiske betraktninger som må fore ordet. Knophs uttalande representerar det kanske vanligaste sättet att förstå begreppet ‘realism’: en jordnära, praktiskt inriktad rättsvetenskap, som är en motsats till logiskt härledande, formalism och begreppstänkande.' En realistisk rättsveten- « 2 1 Sc t.ex. t.viild, s. 191; Kiiiuiuicr. s. 80. 2 Knoph. Utviklingsliiijer. s. S3. Sc även F.vald. s. lOS.
3 skap kan dock också betrakta rätten som ett empiriskt faktum och därför närmast bli en form av rättshistoria eller rättssociologi. Då begreppet förblivit så diffust, är det möjligt att beteckna en mängci riktningar efter den konstruktiva rättsvetenskapens fall, t.ex. intressejurisprudensen och frirättsskolan, som ‘realistiska’. Det är inre någonting nytt att skilja mellan ‘realism’ och ‘skancbnavisk realism’. Jens Evald har å ena sidan talat om ‘den nordiske realisme’ börjande från Schweigaard och å den andra och med stora bokstäver om ‘Den Skandinaviske Realisme’, med vilken han förstår Uppsalaskolan (Axel Hägerströmoch dennes juridiske vapendragare Vilhelm Lundstedt) samt Alf Ross.* Rune Slagstad har använt benämningen “den rettsdogmatiske realisme” om Fredrik Stang och Knoph."* Det är också allmänt bekant, att ‘realisterna’ och ‘de skandinaviska realisterna’ ofta var bittra fiender, som t.o.m. saknade ett gemensamt språk. En skiljelinje är att realisterna var mera jurister, de skandinaviska realisterna mera filosofer; de förra strävade till en användbar juridik, de senare sysslade med evighetsfrågan omjuridikens vetenskaplighet. Ordet ‘realism’ blev med tiden så värdeladdat, att man började använda det som uttryck för en positiv värdering i stället för som en benämning på en klart definierad riktning. På samma sätt blev uttrycket ‘idealism’ rent pejorativt. Det är betecknande, att om man angrep motståndare, som var anhängare av den skandinaviska realismen, så uncfvek man helt ordet ‘realism’ och använde hellre t.ex. den mera negativt laddade benämningen ‘värdenihilism’. Den skandinaviska realismens anhängare kunde i sin tur inte hitta realister utanför de egna leden; motståndarna var ‘idealister’, ‘anhängare av naturrätten’ eller ‘begreppslärda’ oberoende av om de själva ansåg sig vara ‘realister’. Motståndarna kunde nog vara ‘idealister’, men själv utnämnda sådana var mycket sällsynta. Ett undantag är Frede Castberg, somår 1945 var beredd att acceptera begreppet ‘idealism’ om sin vetenskapssyn (se närmare III I.I.). Ett användande av ‘realism’ respektive ‘idealism’ för olika riktningar inom rättsvetenskapen förutsätter alltså en undersökning av, vem eller vilka som har betecknats som ‘realister’ eller ‘idealister’ av sig sjäK^a eller av motståndarna, och om beteckningarna faktiskt ger uttryck för gemensamma drag i synen på rätten eller den använda metoden. Det har inte funnits någon orsak att frångå dispositionen i tidigare delar. Framställningen börjar återigen med en kort översikt över periodens nordiska historia med tyngdpunkten förlagd på de juridiska fakulteternas och juristutbildningens utveckling (kapitel I). 1 kapitel r\'å behandlar jag de nordiska ländernas juridiska litteraturhistoria börjande med den samnordiska litteraturen 3 Detta tramliälls även av HpilutifJ, s. 18S. 4 Evalds s. 20 ft. och 1 1 1 f. 5 Slagstad, s. 278.
4 för att därefter gå över till Danmark, Island, som i denna del får ett eget huvudavsnitt, Norge, Sverige och Finland. Liksom i del III framställs endast arbeten skrivna av jurister, men inte heller nu är regeln helt utan undantag, då jag har medtagit enstaka rättsfilosofiska (Axel Hägerström) eller rättshistoriska (bl.a. K. G. Westman) arbeten, som haft betydelse för rättsvetenskapens och rättshistorieforskningens utveckling, även omde skrivits av författare utan juriciisk titbildning. På grund av litteraturens omfattning kan framställningen inte heller i denna del vara heltäckande, inte ens i samma grad som i de tidigare delarna. Mindre arbeten på under hundra sidor har med vissa undantag inte noterats. Lagkommentarer av typen “Lagen/loven om ... med anmärkningar/forklaringer”, som kom ut i ständigt nya upplagor, blev allt vanligare under denna period, och dessa kommentarer har främst beaktats i den mån som de skrivits av universitetslärare och haft rättsvetenskaplig betydelse. Stencilerade/ duplicerade/ kontratryckta kompendier för undervisningsbruk är en annan grupp av litteratur, som inte beaktats heltäckande. Även övriga arbeten för rent praktiskt bruk, som var allmänna i synnerhet på nya områden såsom social-, trafik- och skatterätten, har noterats selektivt, vilket också gäller den s.k. ‘lekmannajuridiken’ i formav populära framställningar, formulärsamlingar o. dyl., som till stor del har lämnats åsido. Liksom i föregående del har recensionerna, med undantag av kortare notiser, i de ledande juridiska tidskrifterna noterats.*' Nationalekonomisk litteratur skriven av jurister har förbisetts även i denna del, även omgränsdragningen t.ex. mellan nationalekonomi och fmansrätt inte alltid är helt entydig. Liksom i del III har vidare den s.k. ‘rättskampslitteraturen’ i stort sett lämnats obeaktad. Rättskampslitteraturen var ett försök art lösa politiska konflikter med juridiska medel. Fram till andra världskriget värdesatte man juridiska argument i internationell politik, och folkrätten var ett blomstrande rättsområde i nordisk doktrin. Den vetenskapshistoriska delen (kapitel III) inleds även denna gång med ett långt huvudavsnitt som kan hänföras till den allmänna rättsläran. Den första delen av detta huvudavsnitt med rubriken "Realismernas tid ” behandlar först den traditionella ‘realism’, som sedan periodens början var dominerande i Danmark och i Norge, och framställningen fortsätter med en presentation av Uppsalaskolan, ‘den skandinaviska realismen’. De följande underavsnitten om ‘idealis6 Liksomi del III har jag ocksä försett en del a\- recensionerna med en kort karakteristik, “positiv", “kritisk" osv., ela tendensen i mitt tveke varit n.tgot.sanär klar. Dessa bör dock tas enm grano salis, då t.ex. gränsen mellan “ganska positiv" och “delvis kritisk” med nödvändighet blir godtycklig. Recensionernas tendens beror dessutom, förutompä den anmälda bokens kvalitet, pa förtattarens och recensentens tillhörighet till de olika skolorna och även pä personliga egenskaper. En del recensenter var genomgående kritiskt lagda (t.ex. Hjalmar Karlgren), andra utpräglat positiva (t.ex. Frantz Dahl). 7 täm denna litteratur, se närmare Björne, Rättskamperna.
5 ter’ och ’naturrättsanhängare’ samt den konstruktiva riktningen visar också, att ‘realisternas’ herravälde aldrig var killständigt. Naturrättsidén hade ett par anhängare främst i norsk och i finsk rättsvetenskap, och den finländska, i synnerhet den finskspråkiga rättsvetenskapen komatt kvarstå som ett den konstruktiva riktningens reservat kam till slutet av andra världskriget. En fortsättning till de tidigare delarnas framställning av rättssystematikens, rättskällelärans och lagtolkningslärans utveckling avslutar detta huvudavsnitt. Paradoxalt nog har det omfattande nordiska lagstiftningssamarbetet inom privaträtten haft som följd, att det har blivit allt svårare art hitta temara, som kunde belysa rättsvetenskapens likheter och olikheter i de olika länderna. Behandlingen av gemensamt antagna lagar har ju ofta varit likartad i de olika länderna, och grannländernas rättslitteratur har citerats flitigt. Der privaträrtsliga avsnittet koncentrerar sig även denna gång på ett par förmögenhetsrättsliga prohlem. Inomden äldre realismens krets blev på 1920- och 1930- talen tanken på en social privaträtt central, och man hänvisade tämligen öppet till tidens diktaturideologier som förebilder i detta fall. En följd av detta sociala tänkande var lojalitetsprincipens uppkomst i doktrinen och de i de olika länderna tämligen olikartade tolkningarna av avtalslagens § 33. Aganderättsbegreppet och en ny uppfattning av äganderättens successiva övergång vid överlåtelser inter vivos hade också först tagits upp av de äldre realisterna, men dessa nya teorier så att säga adopterades av den skandinaviska realismen (Ross). Det nordiska lagstiftningssamarbetet har sombekant däremot haft en begränsad betydelse inomstraff- och processrätten, men det är trots detta inte lätt att på dessa områden hitta rättsvetenskapliga frågor och problemställningar med allmänt nordiskt intresse. Jag har valt att begränsa framställningen av dessa rättsområden till ett enda avsnitt, som rör sig på rättsvetenskapens gränsmarker. 1 “Straffrättsvetenskapen och de politiska brotten” behandlar jag rättsvetenskapsmännens inställning till den mycket inflammerade frågan om rättsliga sanktioner mot politiska motståndare först i Finland år 1918 och även på 1920- och 1930-talen samt senare i E9anmark och i Norge år 1945. I avsnittet undersöks, hur straffrättsvetenskapsmännen såg på sin roll; teg de, greps de av den allmänna hämndlystnaden eller manade de till moderation? Den vetenskapshistoriska delen avslutas med ett avsnitt om förvaltningsrättsvetenskapens utv^eckling. Den sparsamma nordiska förvaltningsrättslitteraturen för omkring hundra år sedan bestod i huvudsak av ytliga, rent deskriptiva framställningar av de olika förvaltningsgrenarna och -stadgandena. Förvaltningsrättsvetenskapen moderniserades i ett sent skede, och i avsnittet undersöks, vilken metod de nordiska pionjärerna på detta område använde sig av: nöjde man sig med den tyskdominerade förvaltningsrätten i den konstruktiva riktningens, dvs.
6 den statsrättsliga positivismens anda, eller kom ‘realismen’ i sina olika schatteringar att inverka på forskningen på detta rättsområde. 2. Forskningsläget länge inte föremål för mera omfattande framställnin- Perioden 1911-1950 gar i den rättshistoriska forskningslitteraturen. De i tidigare delar använda framställningarna av respektive lands rättsvetenskap av Fredrik Stang (1911), Frantz Dahl (1936) och Jan-Eric Almquist (1946) förvandlas i denna del från ‘litteratur’ till ‘källor’, och dessa arbeten behandlar även i bästa fall endast en del av var perioden. Av Hannu Klamis olika framställningar av den finska rättsvetenskapens historia behandlar endast en mindre skrift “A History of Finnish Legal Science. An Outline” (1986) även det självständiga Finlands rättsvetenskap. Av de tidigare nämnda översikterna (del III, s. 7 f.) är däremot Ditlev Tamms och Urpo Kangas’ arbeten om dansk och finsk rättsvetenskap relevanta också för den här behandlade perioden. Av nyare arbeten kan nämnas Jörgen DalbergLarsens översikt “Dansk retsfilosofi. Udviklingslinjer og portrartter” (2006), i vilken Alf Ross intar en central plats. Verksamheten vid de olika juridiska fakulteterna har därtill uppmärksammats i olika festskrifter och liknande arbeten. Ditlev Tamms under medverkan av Inger Dtibeck og Ejvind Slotn^ed utgivna “Juraen på Kobenhavns Universitet” (2005) ingår i serien “Kobenhavns Universitet 1479-1979”. Vidare kan nämnas Knud Waabens “Jura på Frue Plads. Juridisk forskning og uddannelse ved Kobenhavns Universitet gennem 500 år” (2005). Stängs översikt över den juridiska fakulteten i Kristiania har fått en fortsättning i Leiv Amundsens “Det juridiske fakultet. Licrere og forskning ” i skriften “Universitetet i Oslo 1911-1961, I ”. Fakulteterna i Sverige har behandlats bl.a. i jubileumsskrifterna “Minnesskrift utgiven av Juridiska fakulteten i Stockholm vid dess femtioårsjubileum 1957” och “Uppsala Universin^ 500 Years. 1 1. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet” (1976) samt i Jörgen Weibulls till Lunds universitets 300-årsjubileumår 1968 utgivna “Lunds universitets historia. IV. 1896-1968” (s. 246-282). Även då det gäller specialundersökningar var 1900-talets förra hälft länge tämligen smmioderligt behandlad. Av de i del III (s. 7 f) nämnda monografierna går endast Peter Hoilunds doktorsavhandling fram till tiden efter andra världskriget. Flera viktiga arbeten har däremot publicerats under de senaste åren. Jens Evalds “Ragnar Knoph (1894-1938) En juridisk biografi” (2003) och “Frederik Vinding Kruse (1880-1964) En juridisk biografi” (2005) koncentrerar sig på den här behandlade perioden med utblickar både mot tidigare och senare tider. För norsk rättsvetenskaps vidkommande bör också framhållas Rune Slagstads senaste arbete “Rettens ironi” (2001), som är en samling av författarens tidiga-
7 re produktion, samt Erik Neslands rättshistoriska doktorsavhandling “Norsk rcttskildekere 1884-1939. Rettssyn hos Platou, Hagerup, Stang, Knoph, Astrup Hoel og Castberg” (2006). Ett annat nyligen utkommet omhittande arbete är Max Lyles’ vid Stockholms universitet försvarade doktorsavhandling “ACall for Scientific Purity: Axel Hägerströms Critique ot Legal Science” (2006). Av något äldre arbeten kan nämnas jorgen Dalberg-Larsens “Retsvidenskaben som samlundsvidenskab” (1977) och Jes Bjarups “Skandinavischer Realismus. Hägerström, Lundstedt, Olivecrona, Ross ” (1978). Ett viktigt, men tyvärr fmskspråkigt arbete är Markku Helins digra doktorsavhandling “Lainoppi ja metafysiikka” (Eaghirenhet och metafysik; 1988), som behandlar den skandinaviska realismens inflytande på den finska civilrättsforskningen 1920-1960. I övrigt består forskningslitteraturen främst av olika arbeten och artiklar om betydelse; av dessa kan man framhålla Sverre Blandhols utmärkta monografi “juridisk ideologi. Alf Ross” kritik av naturretten” (1999). Såsom Blandhol själv har framhållit, har kritiken av Ross t.o.m. i för hög grad dominerat den rättsteoretiska forskningslitteraturen, som blivit fången i objektets frågeställningar.^ Den svenske skatterättslärde Karl Gustaf Armand Sandström hänvisade år 1943 till Winroths uttalande om det juridiska författarskapet som en skrift i sanden: inom skatterättsvetenskapen, men även inom juridiken i allmänhet “förbleknar, försvinner och glömmes med en förfärande snabbhet vad tidigare generationer skapat och skrivit ” (se nedan II 5.1 1.). Påståendet är onekligen riktigt, då det gäller rättsdogmatiken under perioden 191 1-1950; denna har nuförtiden i allmänhet endast rättshistoriskt intresse. Även de olika rättsvetenskapliga riktningarna under förra delen av 1900-talet har förvandlats till historia, och detta gäller även den skandinaviska realismen. ’ Den rättsteoretiska och -filosoPiska litteraturen har dock en aktualitet som utgångspunkt för dagens debatter, och i synnerhet i norska doktorsavhandlingar behandlar man ofta denna litteratur, trots att forskningsintresset är snarare rättsteoretiskt än rättshistoriskt. Av dessa arbeten med betydelse även för rättshistorisk forskning kan framhållas Morten Kinanders “The view fromwithin. An analysis and critique of legal realism and descriptive jurisprudence ” (2004). Även Blandhols doktorsavhandling “Nordisk rettspragmatisme” (2005), somvisserligen främst behandlar Savignys, 0rsteds och Schweigaards vetenskaps- och metodsyn, är vid sidan av en hisrorisk framställning samtidigt en plädering för rättspragmatismens användbarhet i nutida rättsvetenskap."’ En viktig del av forskningslitteraturen rörande perioden 1911-1950 består liksomlitteraturen omäldre tider av kortare artiklar i nationalbiografier samt av Alf Ross” 8 lihituihoL s. 4; sc även IXilberg^-Liirsfii, Rctsfilosot'i, s. 1 I 1 t. 9 Mii/h/lscn, 1 rtt. 2009, s. 49. 10 .Sc BLuuIhoL Rctt,spr.igmati.snic, .s. 74: BLutilhoL 1 2004, .s. 36S H.
8 nekrologer. Läget beträffande de olika länderna är dock varierande. Då det gäller danska rättsvetenskapsmän har man tillgång till en rätt modern utgåva a\' “Dansk biografisk leksikon” (1979-1984) och den årligen utkommande “Kraks Blå Bog” är också en viktig källa. “Norsk Biografisk Leksikon” (1923-1983) har nyligen ersatts av ett helt nytt arbete med samma namn (1999-2006). Den isländska juristmatrikeln “LögfrjeÖingatal” (senast 1993) tar i motsats till övriga nordiska matriklar upp samtliga jurister under tidernas lopp, och den fungerar därför för dessas del som en nationalbiografi. Utgivningen av “Svenskt Biografiskt Lexikon”, sombörjade redan år 1918, har fortskridit så långsamt, att arbetet fortfarande är ofullbordat, och de tidigaste delarna är naturligtvis redan till en stor del föråldrade. För Finlands del kan nämnas den med täta mellanrum utkommande matrikeln “Suomen lakimiehet - Finlands jurister” som i princip innehåller uppgifter omalla levande jurister. Bibliografierna täcker den juridiska litteraturen i samtliga länder under den här behandlade perioden, men verken är till sin kvalitet och användbarhet mvcket varierande.
1. Rättsvetenskapens förutsättningar 1. Politisk, ekonomisk och teknisk utveckling' Det iörhållandevis stabila 1800-talet, ‘det långa seklet’ (Eric Hobsbawm) upphörde först med första världskrigets utbrott år 1914. De nordiska länderna berördes inte direkt av kriget, och man lyckades trots påtryckningar i stort sett upprätthålla den i krigets början gemensamt proklamerade neutraliteten. Inte heller Finland drogs med i själva kriget, trots att landet var en del av det ryska kejsardömet. Den av de ryska myndigheterna införda och enligt finsk uppfattning lagstridiga värnpliktslagen kunde aldrig förverkligas i praktiken, och fmska inkallade soldater deltog inte i kriget. Däremot var de frivilliga talrika, både i den ryska armén och även i den ryska, dit ert par tusen finländare sökt sig för en väpnad kamp för Finlands självständighet. Andra världskriget berörde däremot hela Norden. Finland kämpade i två omgångar 1939-1940 (‘vinterkriget’) och 1941-1944 (‘fortsättningskriget’) mot Sovjetunionen samt slutligen 19441945 mot den tidigare förbundspartnern Tyskland. Danmark och Norge var under tysk ockupation från april 1940 till maj 1945, medan först brittiska, senare amerikanska trupper besatte Island. Endast Sverige lyckades stå utanför kriget tack vare en mycket flexibel neutralitetspolitik. Krigen ledde även till förändringar på Nordens politiska karta. Efter första världskriget återfick Danmark Nordslesvig (Sonderjylland) år 1920 efter en folkomröstning, och samma år fick Finland i freden i Dorpat med Ryssland Petsamo-området med en kuststräcka vid Ishavet. Efter vinterkriget måste Finland avträda så gott som hela Karelen med Viborg, och år 1944 gick även Petsamo förlorat. Den nordiska gemenskapen klarade sig inte heller utan törnar, även om någon reell krigsfara aldrig uppstod efter år 1905. Konflikten mellan Sverige och Norge hade förlorat sin aktualitet redan vid tiden för första världskriget. Islänningarnas allt mera högljudda krav på självständighet ledde slutligen till unionsavtalet år 1918, enligt vilket Island blev ett självständigt kungarike i personalunion med Danmark. Avtalet framstod som ett provisorium, det kunde sägas upp efter 25 år, och Island proklamerade sig ensidigt självständigt år 1944, medan Danmark ännu var ockuperat av dyskland. Det saknades inte heller andra 1 ncnna tramställnini; baserar sig pa uppgifter i Danmarks historie 7, Fi/rre. ["fen svenska liistorien 14 oeli t>m ej annat anges.
1 0 inomnordiska kondikter. Eher det att Finland blivit självständigt, ställde Sverige på den lokala befolkningens initiativ krav på Aland. Nationalismen var särskilt stark i de nya staterna Norge och Finland. Finland strävade länge efter en annektering av Fjärrkarelen, och mer eller mindre officiellt understödda krigståg både före och eher freden i Dorpat försämrade förhållandet till den östra grannen under 1920-talet. Norska expansionplaner riktade sig norrut och västerut. Spetsbergen (Svalbard) tillerkändes Norge på 1920-talet, men planerna på en annektering av Ostgrönland strandade på danskt motstånd i början av 1930-talet. Tiden mellan världskrigen var de internationella konfliktmedlingarnas guldålder, och både Sverige och Norge böjde sig för de skiljedomar, som gick dem emot. Demokratin i form av allmän och lika rösträtt samt parlamentarismen segrade överallt i Norden, dock inte utan svårigheter. Föregångslandet var Norge, där parlamentarismen i praktiken påbörjats redan år 1884, och den år 1898 stadgade allmänna rösträtten för män utvidgades år 1913 till att även omfatta alla kvinnor. I Danmark hade parlamentarismen segrat år 1901, men kungamakten gjorde ert sista försök att hävda sin ställning i den s.k. “påskekrisen” år 1920. Allmän och lika rösträtt hade införts genom den nya Grundloven 1915, som även demokratiserade riksdagens ‘överhus’, landstinget. I Sverige skedde det första parlamentariska regeringsskiftet i samband med unionsupplösningen år 1905, men ännu år 1914 kunde högern, trots bristande parlamentariskt underlag, och kungamakten hävda sin ställning genom bondetåget och det s.k. ‘borggårdstalet’, och parlamentarismen segrade slutgiltigt först år 1917. Riksdagen beslöt om allmän och lika rösträtt för män och kvinnor år 1919, och denna grundlagsändring antogs slutgiltigt år 1921. I Finland hade allmän och lika rösträtt införts år 1906, men riksdagen var fullkomligt maktlös under förtrycksperioden i sluter av autonomitiden; den allmänna frustrationen över riksdagens oförmåga att genomdriva reformer har setts som en bidratrande orsak till inbördeskriget år 1918. Trots ‘den vita sidans’ seger i kriget ledde bl.a. Tysklands nederlag i första världskriget till införandet av parlamentarismen genom Regeringsformen år 1919. En stark presidentmakt fick ersätta de strandade monarkiplanerna, och Finland förblev en slags halvdemokrati fram till år 1944, eftersom i synnerhet den yttersta vänsterns möjligheter att agera politiskt kraftigt beskars, och yttrandefriheten främst gällde för den segrande sidan i inbördeskriget. Införandet av allmän rösträtt ledde till benådande snTkeförändringar på det politiska fältet överallt i Norden, och även till en polarisering mellan de borgerliga partierna och arbetarrörelsen. Förloraren var i allmänhet venstre/liberalerna, som dels tappade en stor del av sitt väljarunderlag både till höger och till vänster, dels förlorade sin vågmästarroll och klart placerade sig på den bor-
gcrliga sidan. Vinnarna var de socialdemokratiska partierna, som i alla länderna kom till makten en törsta gång på 1920-talet tör att sedan bli ett etablerat regeringsparti på 1930-talet. 1 Sverige komsocialdemokraterna under Hjalmar Brantings ledning tör en kort tid i regeringsposition år 1920, i Danmark var d horvalci Statining törsta gången statsminister åren 1924-1926. I Norge anslöt sig arbeiderpartiet eher törsta världskriget till Den kommunistiska internationalen (Komintern) i Moskva, men det radikala skedet blev kortvarigt, och regeringen Hornsrud satt, visserligen endast några månader, vid makten år 1928. Efter inbördeskriget i Finland år 1918 flydde den förlorande sidans radikaler till Ryssland och grundade där Finlands kommunistiska parti, medan de moderata krafterna redan år 1919 åter kunde delta i riksdagsvalet som ett socialdemokratiskt parti. Den rent socialdemokratiska minoritetsregeringen Väinö Fanner satt vid makten tio månader år 1926; en bisarr episod var att Tanner som tf. president måste emotta den vita sidans årliga segerparad i maj 1926. Depressionen i slutet av 1920-talet och början av 1930-talet ledde dels till en ökande högerradikalism, som dock aldrig lyckades segra i allmänna val, dels till att en allt större del av väljarkåren röstade på socialdemokraterna. Statining blev ånyo statsminister redan år 1929 och ledde olika regeringar fram till sin död år 1942. Per Albin Hansson inledde år 1932 i Sverige den socialdemokratiska regeringsperiod, som med ett kort mellanspel år 1936 skulle vara fram till mitten av 1970-talet. Motsvarande period i Norge inleddes med regeringen Nygaardsvold år 1933. 1 Finland förvägrade den starkt konservative presidenten Per Fvind SvinhuFud socialdemokraterna tillträde till regeringen, vilket ledde till att han inte blev återvald år 1937. Efter presidentskiftet inleddes det s.k. rödmyllesamarbetet mellan socialdemokraterna och agrarpartiet/centern, som med avbrott har fortsatt till våra dagar. Fröts båda världskrigen var den ekonomiska utvecklingen snabb, även om ekonomin skakades av kriser och återkommande lågkonjunkturer. Depressionen i början av 1930-talet ledde dock till en allmän insikt om regeringarnas och myndigheternas rätt och plikt att inverka på den ekonomiska utvecklingen. Under cietta årtionde lades också grunden till det nordiska välfärdssamhälle, somvisserligen blev verklighet först efter andra världskriget. Per Albin Hansson hade proklamerat folkhemstanken redan år 1928, och Sverige hade naturligtvis de bästa förutsättningarna för utvecklandet av den sociala välfärden efter år 1945. Det nordiska välfärdssamhället har först under de senaste årtiondena hotats av ‘globaliseringen’ och ‘marknadskrafternas’ ohämmade aktivitet. Den under 1800-talet inledda tekniska utvecklingen fortsatte i oförminskad takt och snarast sporrades av världskrigen. Redan i en artikel “Om Fuftterritoriet ” av overretsassessor Carl Emil Cold i UfR 1909 antog författaren, “ar den
1 2 stierke Udvikling ... i lobet af kort Tid kan tore til Oprettelse af virkclige Passagerrouter tor LuftskibstartRegelbunden flygtrafik inrättades på 1920talet, och den förbättrade ytterligare kommunikationerna även mellan de nordiska rättsvetenskapsmännen, dock inte utan offer. Professorn i romersk rätt vid universitetet i Oslo Adolf Lindvik omkom i en flygolycka på en föreläsningsresa till Helsingfors år 1946. Regelbundna radiosändningar började på 1920talet, och det nya mediet användes även av universiteten. Pionjären torde ha varit Martin Febr, vars fem föreläsningar hållna från Stockholms rundradiostation även utkomi tryck redan år 1926. Juris professorerna i Oslo populariserade sina ämnen i serien “Universitetets radioföredrag”, och i Danmark gav Stig luLil ut en framställnintr för allmänheten i serien “Radiofoniens ^rundbotrer”. All teknisk tirs^eckling till trots hade man fortfarande att kämpa med gamla, ‘förindustriella vardagsproblem. Är 1936 utkom i Oslo en liten skrift “Veggedyrplagen i rettslig belysning” (67 s.; 8:o), som skrivits av Poul Anton Ringdal. Författaren, som var sekreterare i Oslo Gårdeierforening, nämnde att han av föreningens medlemmar ofta blivit tillfrågad om den rättsliga sidan av vägglusproblemet och att frågan hade varit föga beaktad i litteraturen trots vissa rättsfall, främst från underrätterna. Problemet var så vanligt, att hyresvärden redan i vissa hyreskontrakt frånskrivit sig allt ansvar för eventuella vägglöss, men Ringdal ondgjorde sig ändå över rättspraxis’ tendens att alltid lägga ansvaret för ohyra på hyresvärden.' 2. De juridiska fakulteterna 2.1. Tjänster och undervisning Vid periodens början fanns det en enda fakultet i respektive huvudstad i Danmark, Norge, Finland och på Island, medan Sverige hade de traditionella fakulteterna i Uppsala och Lund samt den nyupprättade fakulteten vid den privata Stockholms Högskola. Vid Universitetet i Arhus grundades en ny fakultet år 1936, och man hade vid periodens slut fem professorer i juridik. Även under denna period var det starkt ökande antalet tjänster vid de gamla fakulteterna betydligt viktigare för rättsvetenskapens utveckling. Vid Det retsog statsvidenskabelige Fakultet i Köpenhamn fanns det i början av år 1911 sex professurer i juridik. Nya professurer grundades år 1911, 1916, 1919, 1920 och 1928, medan den tolfte och sista tjänsten grundades först år 1930. De flesta av 2 CoUL um1909 B, s. 209. 3 Ritigdal, Forord, s. 16 ft. och .s. 19 ft.
1 3 de nya professurerna var extra ordinarie tjänster. Omkring år 1930 hade man kommit så långt, att de viktigaste undervisningsämnena hade en egen professur.* Fakulteten i Kristiania/Oslo hade vid tiden för universitetets 100-årsjubileum år 1911 sammanlagt tio professurer. I slutet av 1920-talet Pick man en donationsprofessur i för.säkringsrätt och i slutet av 1940-talet ytterligare en professur, den tolfte. De tre fakulteterna i Sverige hade tämligen små lärarkårer. Fakulteten i Uppsala hade år 1911 åtta professurer, och antalet förblev oförändrat fram till slutet av 1950-talet. Fakulteten i Lund hade år 1911 endast sex professurer inklusive lärostolen i nationalekonomi. Ar 1912 Pick man en sjunde ordinarie professur (i romersk rätt och rättshistoria), men den åttonde professuren först år 1938. Den enda förändringen under 1940-talet var inrättandet av en professur i Pmansrätt och finansvetenskap i samband med att professuren i nationalekonomi överfördes till den filosofiska fakulteten. Den stats- och rättsvetenskapliga fakulteten vid Stockholms högskola hade vid periodens början sex professurer i juridik och därtill en professur i nationalekonomi m.m., år 1950 var antalet professurer sammanlagt nio.’^ Vid fakulteten i Fåelsingfors fanns det i periodens början åtta ordinarie professorer samt en extra ordinarie professor i rättshistoria. Professuren i rysk statsrätt m.m. indrogs, då Finland blev självständigt (se del III, s. 172). Först år 1924 fick fakulteten nya professurer, men därefter gick utvecklingen raskt, så att man i slutet av årtiondet redan hade femton professurer, f)orton ordinarie och en extra ordinarie. Lagen om förvaltnings- och undervisningsspråket vid Fåelsingfors universitet av år 1937 krävde skilda professurer på båda språken i vissa ämnen; resultatet för den juridiska fakultetens del var tre ordinarie svenskspråkiga professurer i civilrätt, straff- och processrätt samt offentlig rätt. Vid slutet av 1930-talet hade man arton professurer och därtill sju adjunkturer.’ Detta nordiska rekord berodde dock till en del på den nämnda språklagen. Andra världskriget med därpå följande ekonomiska svårigheter gjorde, att antalet professurer förblev oförändrat genom 1940-talet. Antalet professurer var naturligtvis minst, nämligen tre, i fakulteten (lagadeild) vid det år 1911 grundade universitetet i Reykjavik, och ännu vid periodens slut måste man nöja sig med tre professorer och ett par timlärare." 386 1,; hinnn, s. 28.t 4 Sc Linim. Studium, 5 ,Sc Atniiiitiseu 1, .s. 93 fl. 6 .Sc Miilniströin, .s. 40-43. 7 Sc WeihiilL s. 233 tt. ocli t.ihcll 11. 8 .Sc f/i/ssicr, s. 281 t. 9 Sc Sjöstnhn, LM 1940, .s. 224 I'. 10 Sc Ktingtis. s. 38-71. 1 1 Sc />«';• Vilhjdhnsson, Llltljölur \'1:2 (1933). .s. 20.
1 4 2.2. Examensreformerna Examensreformerna under perioden var talrika, men töga genomgripande. I allmänhet nöjde man sig med en omfördelning av examensämnena och andra smärre förändringar. Den vid Köpenhamns universitet gällande studieortiningen av år 1902 (del III, s. 14 f.) justerades i mindre grad år 1918. Ar 1931 tippdelades juris kandidat -examens andra del i två tentamina, som skulle avläggas inomett år; samtidigt avskaffades den gamla ‘dansk eksameif. Vid ändringarna år 1937 och 1944 bytte man ämnen i de olika delexamina och ändrade tidsfristerna, varefter en ny studieordning genomfördes först år 1936.'' I Norge fastställdes ett nytt “Reglement for juridisk embedseksamen” 6.4. 1934, och examen enligt den nya studieordningen ordnades första gången år 1936. I den nya studieordningen infördes en uppdelning av examen i t\'å avdelningar.'' Denna studieordning ersattes år 1948 med en ny, som dock helt trädde i kraft först på 1950-talet. I Sverige var reformerna ytliga, och den i den juridiska examensstadgan av år 1904 införda ordningen (se del III, s. 15 f.) förblev huvudsakligen oförändrad till periodens slut. Stadgan ersattes visserligen av en ny stadga år 1935, men denna ändrade inte i större grad juris kandidat -examen. Däremot avskaffades kansliexamen, medan man införde en ny statsvetenskaplig-juridisk examen.''' I Finland förnyades juristutbildningen helt genomförordningen 30.12.1921, som ersatte förordningen av år 1894. Den gamla indelningen av utbildningen i en domar- och en förvaltningslinje (del III, s. 16) avskaffades, och enligt den nya förordningen hade man t\'å juridiska ämbetsexamina: högre rättsexamen, som medförde kompetens till alla juristtjänster, samt lägre rättsexamen. Fakulteten kunde därtill utdela akademiska värdigheter, nämligen juris kandidats titel, till vilken krävdes rv^å högsta vitsord (laudatur) och tre högre vitsord (cum laude approbatur), samt juris licentiats titel, som förutsatte disputation; en licentiat kunde promoveras till juris doktor. Medan studieförordningen 7.10.1936 endast innehöll mindre reformer, genomfördes genom en ny förordning 1948 ett slags devalvering av juristtitlarna: högre rättsexamen blev juris kandidat -examen, den gamla kandidattiteln ersattes med licentiatexamen, medan en licentiat måste disputera för doktorsvärdigheten.' Carl Björling hade förundrat sig över det starka inslaget av bl.a. tysk litteratur i kursfordringarna i slutet av 1800-talet (del III, s. 17). Denna rv^ska dominans var ännu märkbar i kraven för högre vits12 Sc Ihin»i. Studium, s. 38S 1.; Tunm, s. 321 1. 13 Sc Plan 1934, s. 6 H. 14 Sc Brtitholm, s. 7 1. 13 Sc Hult, Studier, s. 16; Hussler, 16 Opinnot 1922, .s. 22 11. 17 rutkintov;iatimuksct 19^7, s. 3 11. och 1930, .s. 7 11. 287 1'.: WHbulL 233.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=