69 Beteckningsförrådet för EGENDOM I ALLMÄNHET, resp. IMMOBIL EGENDOMi implicit antites. EGENDOMI ALLMÄNHET IMMOBIL EGENDOM aigur, pl. eign/eghn, sg. o. pl. göz/go^s j^rö/iorj? land mprk/mark öåal/o|?ol eigin eign/eghn eyrir, sg., aurar, pl. fé/fa; fémunir/faemunir, pl. fjärlutir, pl. f^ng/fang, pl. göz/goj^s koster, kostir, pl. munir, pl. pasnningar, pl. 2.3. Kommentar - urval av beteckningar för analys Jag kommer inte att ta upp alla dessa beteckningar till språkgeografisk analys. Innan jag fortsätter vill jag återkomma till den grova semantiska nivån hos inventariernas redovisning. Varje medtagen beteckning uppfyller visserligen kravet att representera sin givna begreppskategori. Därmed ges dock inga garantier för att beteckningen har förutsättningar att komma till användning i alla förekommande rättsliga sammanhang, med andra ord att den kan bli generellt användbar. Sålunda är immobilbeteckningarna mgrk och of)ol troligen inte generellt användbara på grund av ordens speciella konnotationer och hade kanske kunnat utelämnas. Ordet mgrk/mark betyder egentligen ’skog, skogsmark’, och som beteckning för IMMOBIL EGENDOMär ordet uteslutande belagt i kontexter där det rör sig om skogsmark eller utmark eller betesmark i regler som rör eller beror av gräns i allmänning mellan byar o.d. (ÖgL BB 28:2; ÄVgL Md 14:1,2; RB 8:1, JB 17: pr m.fl.). Ordet ödal/opol å sin sida har i här godkänd användning betydelsen ’jord vartill man har full äganderätt’. Ordet har dock i norska lagar en mer specialiserad betydelse och sombeteckning för IMMOBIL EGENDOMär ordet där inte generellt belagt. Eftersom de nämnda beteckningarna sannolikt inte kan ha varit utbytbara på den generella nivå som de övriga och därmed inte har kunnat konkurrera med dessa på lika villkor, blir det inte meningsfullt att ta demmed i en språkgeografisk analys. Jag lämnar dem därför utanför den fortsatta diskussionen. Vidare vill jag hålla eyrir, aurar, pl., utanför det följande resonemanget. Denna beteckning tillhör visserligen det allra äldsta terminologiska systemet, men hade där en alldeles speciell, stilistisk funktion (explicit, allittererad användning) och kräver därför en särskild behandling (se kap. III.4.2.5.).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=