67 traditionella. Den gör dessutom tolkningen av mitt eget material betydligt enklare. Man tvingas inte längre antaga att utbytet av land mot jgrd skulle ha genomförts så gott somrestlöst under den jämförelsevis korta perioden mellan Ulfljöts vistelse vid Gulatinget omkr. år 928 och Olav Haraldssons nyredigering av Gulatingslagen i början av 1000-talet. Man kan i stället uppfatta den i Grågås bevarade isländska rätten som en i allt väsentligt självständig gren av den äldsta norska rätten, grundad i de föreställningar som landnamsmännen en gång förde med sig från fastlandet i huvudsak under 800-talet och början av 900-talet. Den skulle då rimligen ha börjat skilja ut sig även terminologiskt från fastlandsrätten redan under 800-talet. Detta skulle då något öka det tidsavsnitt under vilket termutbytet kunnat ske i fastlandsrätten. 1.4. Sammanfattning I detta avsnitt har behandlats beteckningarna för de två tyngst vägande begreppskategorierna, nämligen EGENDOMI ALLMÄNHEToch IMMOBIL EGENDOM. De senare beteckningarna i implicit antites har givit störst möjlighet att avläsa ett språkgeografiskt sammanhang, eftersom de dels är långt mer välbelagda än beteckningarna i explicit antites, dels inte kan misstänkas för att vara stilistiskt motiverade. Det explicita materialet har tjänat somkomplettering. Huvudkonkurrenterna för EGENDOMI ALLMÄNHETärfé/f^e och göz/gops och för IMMOBIL EGENDOMland och jgrd/iorp. Det förefaller inte vara någon tvekan om att fé/f^ är den äldre termen och göz/gops den yngre, liksom att land är den äldre termen och att utbytet av detta ord mot jörd/iorp har skett vid en tidigare tidpunkt än utbytet av fé/fde mot göz/gops. Bilden förefaller också antyda att utbytena har påbörjats i söder, förmodligen i Danmark, och sedan spritt sig norrut. Av den hittills gjorda analysen av beteckningsinventarierna har framgått att båda de termer somän så länge visat sig tillhöra det äldsta terminologiska skiktet - land och/e, för IMMOBIL EGENDOMi implicit antites resp. EGENDOM I ALLMÄNHET- samtidigt är helt dominerande i Grågås och endast där. I fråga omdessa termer utgör Island av allt att döma ett reliktområde. Med tanke dels på Islands geografiska läge, dels på dess karaktär av nybyggarland är detta inte ägnat att förvåna. Denna särställning hos det isländska materialet kommer att visa sig avgörande för tolkningen i kap III av den medeltida terminologins förmedeltida ursprung.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=