58 Förekomsten av eyrir bör således förklaras enbart som ett stilistiskt motiverat val. Huruvida detta skulle gälla också ordet eign är osäkert. Omman uppfattar både eyrir och eign somstilistiskt motiverade val, så blir det fullt begripligt att man vid det tredje beteckningstillfället väljer standardtermenfé i lirnaga fé i stället för ytterligare ett limaga eyrir och därigenom undviker stilistisk övermättnad. I ett fall är den nya, tillbakasyftande beteckningen i verkligheten en förklaring eller definition av den första: tha horer koningen till alla: hans losa: ore thz er hans rorennde gotz SkLTill. 1:1 Beteckningen hsa: ore har tydligen varit så främmande, kanske ålderdomlig, att redaktören har ansett en förklaring vara påkallad. Endast i två fall - ESjL 46 ochJL 30 - saknas en enkel förklaring till ny, tillbakasyftande beteckning. Ex: a:n wrtha:r a:i nafna;th a thingi ma:th fra;nda:rs rath hwra: myka:t thera: gotz skal scylda: hwart aar til fram tharf. tha haua: the logh til thxr the kumma: til lagha: alda:rs at kraux alt thxt thxr af therx eghxn mattx gangx vtxrst. JL30 Man kanske dock inte bör bortse från möjligheten att dessa flockar är resultatet av hopredigering av två olika förlagor, där förlagorna haft sinsemellan olika beteckningar för EGENDOM I ALLMÄNHET. I varje fall är det väl känt att ESjL är ett resultat av omfattande kompilation (jfr Jorgensen 1969, s. 31). Sammanfattningsvis kan då sägas följande. I de flesta fall har det varit möjligt att ge en nöjaktig, speciell förklaring till förekomsten av ny men tillbakasyftande beteckning, t.ex. ett stilistiskt motiverat val eller ett inskott. Möjligheten av inskott skulle då representera en diakronisk fördjupning av lagtexten,'^ på så sätt att den genominskottet tillagda beteckningen i så fall skulle ha varit den yngre, vid redigeringstillfället dominerande beteckningen, medan den i texten föregående beteckningen skulle ha varit mindre bruklig. Endast i två fall har ingen speciell förklaring med någon rimlig säkerhet kunnat åstadkommas, även om möjligheten måste framhållas att de två fallen kan vara ett resultat av kompilering från skilda förlagor. " Termen diakronisk används här blott somett praktiskt sammanfattande uttrvck för det faktumatt beteckningar, vilkas fulla bruklighet tillhör separata åldersskikt, kan förekomma i en och samma text. Att språket ändå fungerar »synkroniskt» har t.ex. påpekats av Coseriu (Coseriu 1966, s. 194; 1974, s. 245).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=