54 heten ha varit ungefär lika rikt varierad på medeltiden somden är idag. För att kunna komma någon vart måste man dock dra en gräns någonstans mellan brukligt och obrukligt. Det förenklade framställningssättet kan då förhoppningsvis göra de stora strukturella linjerna synliga. Omvi så återvänder till inventariet för AVgL, skulle, med tillämpning av ovannämnda antaganden, ett försök till intern synkronisk analys kunna göras. Resultatet skulle då bli följande: (d) Samtliga i inventariet redovisade beteckningar utom möjligen land (kol. II) var brukliga. (e) Ledande term för IMMOBIL EGENDOM och möjligen allenarådande term för MOBIL EGENDOM örar, ph, i explicit antites, medan /^e var beteckning i implicit antites; allenarådande termför EGENDOMI ALLMÄNHETvar (f) Ordet land förefaller ha haft svag bruklighet som fritt belägg, dvs. här i simplex (kol. III); däremot är det jämförelsevis väl belagt i FAS: detta kan möjligen vara ett tecken på att ordet — somtidigare uppenbarligen hade varit fullt brukligt - vid tiden för ÄVgL:s redaktion hade blivit utträngt av iorp. Detta antagande styrks av att ordet iorp i förhållande till sin stora mängd belägg i simplex är påfallande magert belagt i FAS; detta är just vad man kunde vänta av en ny term som ännu inte hunnit bidraga nämnvärt till bildningen av nya ord. var iorp. Motsvarande var lösir 5.6. Sammanfattning I detta avsnitt har diskuterats hur en kronologisk analys skall kunna genomföras, dels externt, diakroniskt, genomjämförelse mellan lagar av olika ålder men - åtminstone delvis - gällande för samma lagsaga, dels internt, synkroniskt, genom studiet av varje enskild lags inventarium av beteckningar och dessas förhållanden till varandra. Vi har konstaterat att extern, diakronisk analys endast i begränsad utsträckning går att genomföra och ger ett grovt och onyanserat resultat, medan intern, synkronisk analys ger helt andra möjligheter. En företeelse somger möjlighet att upptäcka termer somhelt eller delvis siagits ut av nyinkomna sådana är fenomenet partiellt fördröjt termbyte. Detta innebär att den - helt eller delvis - försvunna termen ofta finns kvar i s.k. FAS, dvs. fast förbindelse, avledning eller sammansättning. Inventariet för ÄVgL har därefter givits som exempel. Vid denna har tre grundläggande antaganden gjorts, nämligen att alla fria beteckningar (dvs. oftast simplexord) varit vid redaktionstillfället brukliga, att den beteckning som har jämförelsevis klart högst frekvens har varit ledande term och att beteckningar somendast förekommer sombundna (i FAS) har varit ur bruk.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=