47 I tillämpliga delar måste ovanstående resonemang även ha varit giltigt för förhållandena när landskaps- och lagtingslagarna redigerades. I den mån lagredaktören till sitt förfogande hade ännu äldre, skriftliga lagredaktioner, så var ju situationen identisk. Omden äldre redaktionen i stället var muntlig, så vågar man kanske inte förutsätta fullt ut samma grad av konservatism. Dock bör åtminstone alla till innehållet oförändrade och språkligt mer eller mindre formelartade, t.ex. allittererade avsnitt ha haft goda utsikter att få följa med in i den nya redaktionen. Det framgår då omedelbart av detta att man måste göra en klar distinktion mellan tidpunkten för en lags redigering, redaktionstidpunkten, å ena sidan, och tiden för de enskilda ingående lagreglernas tillkomst å den andra. Den senare sönderfaller i en lång rad deltidpunkter, somspänner över en tidsperiod av oviss längd från den tidpunkt då den äldsta i lagen utnyttjade regeln tillkom, fram till den tidpunkt - sammanfallande med redaktionstidpunkten - då den yngsta i lagen ingående regeln tillkom. 5.3. Frekvens kontra bruklighet Det står klart av vad somsagts i föregående avsnitt att man måste räkna med att en avsevärd andel av den i en given lagredaktion ingående textmassan är äldre än själva lagredaktionen. Den fråga man i detta sammanhang har anledning att ställa sig är då i vilken utsträckning man kan våga anta att den mest frekventa beteckningen för en given kategori också är den somvid redaktionstillfället var den mest brukliga, den dominerande termen. Utifrån det nyss förda resonemanget inses lätt att det inte går att utan vidare tolka högsta frekvens hos en beteckning så att beteckningen i fråga skulle ha varit den i lagspråket dominerande vid redaktionstillfället. Detta skulle nämligen förutsätta antingen att alla regler innehållande beteckningar för våra kategorier i lagen hade nyskrivits vid redaktionstillfället, eller att alla icke nyskrivna regler innehållande sådana beteckningar vid redaktionstillfället hade formulerats omså att äldre beteckningar hade bytts ut mot nyare. Vi vet redan att den förra förutsättningen inte föreligger i t.ex. MELL. Ar då den andra förutsättningen möjlig att antaga? I vilken utsträckning måste man alltså räkna med att man vid redaktionen av MELL bytte ut mer eller mindre föråldrade beteckningar för de här undersökta kategorierna i regler somhämtades ur redan gällande lagar? Detta är en fråga som, såvitt jag känner till, inte har ställts tidigare. Innan man kan taga ställning till vad somvid redigeringstillfället var föråldrat, måste man emellertid veta vad somi lagspråket i stället då var fullt brukligt eller gängse. Någon ledning för en bedömning av detta kan man då kanske vilja söka i det samtida diplomspråket, det språk som man också finner i de sam-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=