46 Det verkligt anmärkningsvärda i detta klarnar när man sätter in termen i sitt bruklighetssammanhang. Av beteckningsinventarierna för MELL och KrLLframgår att detta belägg är det enda kvarstående fria belägget på/^e i båda lagarna. Vi kan samtidigt se i diplomatariespråket att hade försvunnit som gängse beteckning för EGENDOMI ALLMÄNHETredan i början av 1200talet.^ Att termen då - i användning om med in i KrLL år 1442 vittnar omstark konservatism. Generellt sett har också redan de svenska och norska lagarnas utgivare konstaterat att de svenska och norska landslagarna - alltså MELL från 1350 i Sverige och MHLL från 1276 i Norge - i stor utsträckning bygger på äldre lagar. Man har direkt kunnat se att ett stort antal av de i MELL ingående reglerna helt eller delvis överensstämde med och av allt att döma var hämtade från i synnerhet UL, VmL och ÖgL, och att motsvarande förhållande gällde för MHLL gentemot GulL och FrostL. För MELL;s del har vidare Holmbäck &Wessén uttalat följande: De civilrättsliga balkarna - sålunda giftermåls-, ärvda-, jorda-, byggninga- och köpmålabalkarna - äro nästan helt byggda på Östgöta-, Upplands- och Västmannalagarna. ... Ett betydande antal av de civilrättsliga balkarnas 128 flockar vilar på för nutiden okända källor eller återger nvskriven rätt. (Holmbäck & Wessén 1962, s. XXXIII). MOBIL EGENDOM- tilläts följa Det är uppenbarligen här snarare undantag än regel att en flock inte var hämtad från äldre lag. Detta är väl känt. Möjligen något förbisett är att man i dessa fall som vi har sett ovan kunde hämta inte bara regelns innehåll utan också regelns mer eller mindre exakta lydelse från den äldre lagen. Det finns faktiskt också en annan typ av konstaterade källor till MELL och MHLL, nämligen mer eller mindre samtida produkter av kunglig lagstiftning, svenska s.k. stadgor och norska s.k. rättarböter (där det senare ordets innebörd är ’förbättring av rätten’).*® Vad vi i utgångsläget redan vet omtillvägagångssättet vid redigeringen av t.ex. MELL är således detta; lagstiftarna hade till sitt förfogande (1) ett redan existerande grundmaterial av gammal allmän lag, ur vilket en stomme till en ny allmän lag kunde skapas; i denna stomme inarbetades (2) valda delar av en likaledes redan existerande, mer eller mindre samtida kunglig stadgelagstiftning; slutligen tillfogades (3) sådana nyskrivna - eller omarbetade äldre - regler somträdde i stället för tidigare gällande rätt eller som utgjorde en reglering av något som tidigare inte varit i lag reglerat. ^ DS 184a (1219) talar om»gooz oc legedela-^. De danska motsvarigheterna, de s.k. håndfästningarna, förbigås i detta sammanhang; den landslag som de utgör rättskällor till faller utanför denna undersökning, eftersom den tillkomsä sent sompä 1600-talet.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=