39 4. Metoden - språkgeografiskt Språkgeografisk metod har utarbetats vid undersökningar av språkliga företeelsers förekomst eller utbredning över större eller mindre områden. Vad som har undersökts är språkljud, ordformer och ord men också betydelser. Ofta har det rört sig omdialektgeografi (ang. dialektgeografisk metod, se Goossens 1969 med där anförd litteratur). Även ord och uttryck tillhörande rättsspråket har undersökts med språkgeografisk metod (se härom I.2.). Så länge det rör sig omt.ex. dialektgeografi samlas undersökningsobjekten ur ett kontinuum, i vilket ordens möjlighet att spridas i olika riktningar i princip är obegränsad. Det material som föreligger i denna undersökning skiljer sig från vanligt språkgeografiskt dialektmaterial dels genom att vara hämtat från det äldsta skriftliga språkskiktet - med alla de svårigheter detta medför i formav ofullständighet, bristande eller haltande jämförbarhet mellan källor, osäkerhet rörande tolkning m.m. -, dels genom att bestå icke av ord eller uttryck, utan av belägg på betydelser eller semantiska representationer på hög abstraktionsnivå hos ord eller uttryck inomett avgränsat begreppsfält. Till de svårigheter som dessa förhållanden kan orsaka kommer frågan huruvida en given rättstermhar kunnat spridas på samma sätt sombeteckningar för konkreta föremål, eller om särskilda betingelser har krävts för dess spridning (jfr v. See 1964 s. 18 f.). Det skall från början påpekas att man kanske måste räkna med ett tvåfaldigt spridningssätt. Utöver vanlig spridning längs handelsvägar och genom andra folkliga kontakter, måste man sannolikt i viss utsträckning räkna med direkta personkontakter mellan lagkunnigt folk från olika landskap, ja kanske t.o.m. direkt samråd i samband med lagredigering eller lagbearbetning. Så uttalas t.ex. i SLL i Inledningen till översättningen av VgL: Det förefaller tänkbart, att lagman Eskils (dvs. lagens redaktör) norska förbindelser ha spelat en viss roll för hans lagarbete. I Norge funnos sedan länge skrivna lagböcker. Här rör det sig dock omen eventuell påverkan mellan varandra näraliggande områden, vilket det kan vara svårt eller meningslöst att försöka skilja från en regelrätt påverkan mellan gemene man. Mera uppseendeväckande vore om en påverkan på lagstiftarnivå hade kommit till stånd mellan sinsemellan långt avlägsna områden. Ett märkligt exempel på en möjlig sådan påverkan är de överensstämmelser somfinns mellan Gutalagen och de norska lagarna GulL och EidsLKr (se referat hos SLL 4, s. LXXIII f. med hänv.). Dessa likheter skulle kunna förklaras somett resultat av den norske konungen Olav Haraldssons besök på Gotland under hans landsflykt åren 1028-1030. En varierande men omfattande påverkan på lagarnas innehåll liksom på deras redaktionella anordning från kanonisk, romersk och mosaisk rätt har
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=