38 Vid en snabb jämförelse mellan inventarierna för ÄVgL, YVgL och MELL ser man också mycket riktigt att ÄVgL endast har förbindelsen lösir örar, pl., att YVgL har dels lösir örar, pl., dels sammansättningen lösörar, pl., och att MELL av dessa två - liksomf.ö. de flesta återstående svenska landskapslagar - endast har lösörar, pl. Lörbindelsen har alltså varit så stabil att den givit upphov till en sammansättning. Utöver dessa nämnda termer har emellertid YVgL och MELL också förbindelsen lösir paenningar, pl. Det står redan här klart att detta är en yngre bildning. En ny beteckning -p^enningar, pl. - har uppenbarat sig för den överordnade kategorien EGENDOMI ALLMÄNHET och därefter, genom övertagande av adjektivet lös, trängt sig in även somtermför MOBIL EGENDOM. Det förhållandet att förbindelsen lösir örar, pl., varit så stabil att den gjorts till utgångspunkt för sammansättningen lösörar, pl., har således inte förhindrat ett utbyte av lösir örar, pl., mot lösir penningar, pl. 3.2.11. Sammanfattning I detta avsnitt har behandlats lagmaterialets speciella semantiska karaktär. Denna följer direkt av den redaktionella strukturen, där reglerna för överlåtelse av egendomi allmänhet fördelas på två skilda kapitel eller balkar, en jordabalk och en köpmålabalk, och där det laga fånget av jord var mönstersituationen i jordabalken. Detta skapade den primära rättsliga antitesen mellan vad somhanterades enligt jordabalkens regler å ena sidan och vad somhanterades enligt köpmålabalkens å den andra. Den terminologi somanvändes för att beteckna begreppen i den primära rättsliga antitesen kallas här det primära terminologiska systemet. Konkurrerande rättsliga antiteser är sekundära. När man höll fast vid den primära terminologin, trots att de betecknade begreppen ändrades, löste man systemkonflikten genomspecialregler. Den språkliga antitesen kunde vara explicit - t.ex. iorj) )( lösörar — eller implicit och då framgå enbart av det förhållandet att ena termen förekomi jordabalken, alternativt köpmålabalken. I analysen skiljs mellan fria belägg, somär lexikaliska enheter där var och en ensamutgör en beteckning (fte, lösörar), och bundna belägg där den lexikaliska enheten endast till en del utgör en beteckning (inlaghsf^e, lösöraköp). Denna distinktion har visat sig givande, eftersom fenomenet partiellt fördröjt termbyte har åstadkommit att en given termförst har bytts ut i fri ställning och först senare i bunden ställning.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=