37 kan uppfattas som förstadiet till en sammansättning, t.ex. lausir aurar. Jag har valt att kalla dessa belägghelägg. Den andra kategorien belägg består av lexikaliska enheter där var och en endast till en del utgör en beteckning. Denna del kan vara en led i en sammansättning, basen i en avledning eller ena komponenten i en fast förbindelse, t.ex. umaga eyrir, barna gops. Den betecknande delen hos beläggen i denna kategori är ofta - men inte alltid - ett simplexord, t.ex. inlaghs- f<x, barna- gops, len dr {madr). Som tidigare har påpekats är den betecknande delen ibland i stället en sammansättning, t.ex. lösöra köp, lösöra panter. Jag har valt att kalla dessa belägg bundna belägg. Det går uppenbarligen inte att identifiera de fria resp. bundna beläggen med någon speciell form. Skillnaden kan i stället formuleras på följande sätt: fria belägg är belägg i vilka beteckningen somhelhet betraktad är morfematiskt fristående; och bundna belägg är belägg i vilka beteckningen som helhet betraktad är bunden eller nästintill bunden till en annan morfematisk enhet Denna distinktion har visat sig relevant vid den språkgeografiska analysen (se närmare Fenomenet partiellt fördröjt termbyte, 1.5.5.1). Man kan enkelt konstatera att ett utbyte av en given termsker först i fri ställning och först därefter i bunden ställning. Den sammantagna bild sombeläggen på en given term utgör kan därför delas upp i två separata bilder, en över fria belägg och en annan över bundna. Bilderna stämmer bara delvis överens (se tabell 4 över land/iorp under II. 1.2.2.) Jag vill påminna om att jag i kategorien bundna belägg även räknar in s.k. fasta förbindelser (se ovan), och att jag som sådana endast räknar förbindelser som kan uppfattas som förstadier till sammansättning (eller rentav blott särskrivna faktiska sammansättningar). Det kunde emellertid vara frestande att hit föra även förbindelser av typen inlaght f^, dvs. substantiv med participiellt attribut. Sådana bildningar avlöses ibland av en sammansättning, i detta fall inlaghsfae, (jfr också kvikt : kvikfa;, jfr d. kvceg). Det finns dock i dessa fall inga garantier mot att huvudordet/termen byts ut mot en nykommen termi samband med att man i övrigt byter termi fri ställning. Här krävs en morfologisk ombildning för att förbindelsen skall bli definitiv. Somett exempel på en sådan instabil ordförbindelse vill jag se lösir örar, pl. I denna förbindelse är örar egentligen att uppfatta sombeteckning för den överordnade kategorien EGENDOM I ALLMÄNHET, och lös i princip bestämning, vilken somhelst. Just i detta fall är dock själva förbindelsen samtidigt termför underkategorien MOBIL EGENDOM. I detta fall - där förbindelsen i sig är term- borde den ytligt sett ha särskilt stora förutsättningar att vara stabil. som en
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=