35 3.2.9. Undersökningsenheten Det är möjligt att det ur en sträng onomasiologisk synvinkel kan synas vara betänkligt att det prototypiska semantiska innehållet hos en medtagen beteckning för låt oss säga IMMOBIL EGENDOM, t.ex. iorp, är eller kan misstänkas vara alltför specialiserat för att omfatta hela den kategori egendom som skall behandlas enligt reglerna i den ifrågavarande jordabalken. Beteckningen kunde då ses som icke tillräckligt abstrakt för att godkännas som beteckning för IMMOBIL EGENDOM. Att uppställa ett så strängt kriteriumvore dock enligt min uppfattning meningslöst och ohistoriskt. Om man vill taga vara på möjligheten att kartlägga framväxten av en terminolt')gi på det här området i det äldsta språket, så får man acceptera de språkliga verktyg som faktiskt användes i detta språk. Att man måste ha haft det antitetiska motsatsförhållandet mellan de två skilda regelsystemen i medvetandet varje gång beteckningen fsv. iorp användes med för oss oklar syftning i en jordabalk i de svenska landskapslagarna, blir desto sannolikare, när man betänker att samma ord i samma jordabalkar oftast förekommer i explicit binär antitetisk motsats till fsv. lösörar, pl., som beteckning för MOBIL EGENDOM. I dessa fall är syftningen på hela den kategori av egendomsomomfattas av reglerna i JB ju helt klar. Motsvarande förhållanden råder i de flesta av de övriga nordiska ländernas äldsta lagar. Det kan parentetiskt påpekas att en jämförelse med nutida förhållanden är intressant. Motsvarande semantiska problemi nutida svenskt lagspråk har inte ens observerats av lagstiftaren; Jordabalkens 1 kap. 1 § lyder: Fast egendomär jord. Denna är indelad i fastigheter. Det är alldeles uppenbart att jord här representerar mark av alla slag, oavsett beskaffenhet, och att även vatten måste kunna inbegripas. Lagstiftaren har här bara fullföljt den juridiska terminologiska traditionen från medeltiden. I yngre lagspråk är termen mark (jfr Fastighetsbildningslagen av 17 dec. 1970,1 kap. 3 §). Det måste därför ännu en gång slås fast att undersökningsenheten här i första hand inte är ordens och uttryckens betydelse eller referens utan vad de ur rättsligt och språkligt strukturell synpunkt måste anses representera för en lagkunnig läsare på det enskilda textstället med den där givna kontexten. Att denna representation i det enskilda fallet sedan ibland kan sammanfalla med den prototypiska innebörden är en annan sak. En analys efter representation kan dock säkert genomföras endast på den del av materialet, som var relaterad till någon av de här undersökta kategorierna på det dåtida synkrona planet. Detta gäller beläggen på beteckningar utanför sammansättning och avledning (se vidare nedan ang. mitt sätt att använda detta ord), i viss utsträckning också belägg som utgör senare led i fast förbindelse eller sammansättning. Utanför faller däremot belägg somutgör förled i sammansättning eller stami avledning.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=