29 Explicita språkliga antiteser är emellertid sällsynta. I alla de vanliga fall där ingen explicit språklig antites förekommer bör man dock, enligt min mening, med stöd av den etablerade rättsliga antitesen på ett strukturellt sätt kunna bedöma den semantiska funktionen hos ett ord eller uttryck somanvänds för att beteckna EGENDOM. Om begreppet är uttryckt i en regel som klart kan hänföras till endera av de två rättsliga kategorierna MOBIL resp. IMMOBIL EGENDOM, så måste ordet osv. kunna anses i sitt sammanhang - direkt eller indirekt - representera hela den ifrågavarande kategorien (se vidare ang. strukturell representation nedan, 1.3.2.4.). 3.2.3. Den redaktionella strukturen. Den primära antitesen och dess termsystem. Sekundära antiteser I det medeltida nordiska samhället spelade innehavet av odlad eller för odlingavsedd jord och betesmark och den ur denna flytande rätten till utnyttjande av allmänningen betydligt större roll för försörjningenän innehavet av lösa saker. Vad lagens regler innehöll angående rätten till jordvar därför särskilt betydelsefullt. Den rättsliga situation somi de kasuistiskt skrivna medeltidslagarnas jordabalkar utgjorde mönstersituationen var det laga fånget av jord (se exempel nedan). Den beteckning somanvändes för föremålet för fånget syftade naturligtvis då först och främst just på jord, dvs. odlad eller för odling avsedd mark eller betesmark o.d. Den kategori av egendomsomskulle följa jordabalkarnas regler för överlåtelse m.m. omfattade dock mer än blott och bart jord, främst naturligtvis mark över huvud taget, oavsett odlingsbarhet etc., men också vatten och vattenverk, dvs. kvarn eller annan byggnad i vatten (jfr VgL Add. 11:11). Den rättsliga antites somskapades genom att man uppställde en speciell regel för överlåtelse av jord och placerade den i en speciell balk för enbart regler rörande jord, kan man kalla den primära rättsliga antitesen. Det termsystemsom var knutet till denna primära rättsliga antites kallar jag här det primära terminologiska systemet. Även i andra rättsliga sammanhang hade man emellertid bruk för en binär antitetisk indelning av kategorien egendomi allmänhet. Så var t.ex. fallet i fråga omgiftorätt (jfr 1.3.1. ovan ang. tolkningen av terminologin). Genomgiftermålet förvärvade nämligen enligt de senare svenska landskapslagarna och landslagen makarna giftorätt, hustrun till en tredjedel, och mannen till två tredjedelar av den andra makens lösörar, pl., eller lösöre, dvs. i allmänhet liksom vid köp liktydigt med lösa saker i motsats till t.ex. jord. Förhållandena kunde emellertid kompliceras, ommakarna gemensamt köpte jord under sitt äktenskap. Sådan s.k. avlingejord kom då att ingå i giftorättsgodset. Vid ett skifte efter ena makens död kunde därför den efterlevande makens rätt till andel av detta lösöre inbegripa även avlingejord (jfr MELL GB 19, E|?sB 42:1 o. Inger 1996, s. 24).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=