27 I den mån en kasuistisk regel i en landskapslag vanemässigt komatt tillämpas på en viss analog situationstyp, måste därigenom- för rättskunnigt folk - tolkningen av regeln småningom tendera att utvidgas för att till slut kanske t.o.m. kunna omfatta den analoga situationstypen. Annorlunda uttryckt, en analogisk tolkning skulle då ha övergått till att bli en extensiv tolkning. Ett exempel på en sådan semantisk utveckling skulle då kunna vara utvecklingen av innebörden av termen jgrd/iorp från ett begränsat ’odlad el. odlingsbar mark’ till ett vidare ’mark, immobil egendom’ (se 1.3.1.1.). Det har visat sig att det inte går att klara en klassificering av materialet i underkategorier med hjälp enbart av de till synes mest handfasta och klara semantiska företeelserna, uttrycken i explicit antites. Det har i stället blivit nödvändigt att söka efter och klarlägga de gemensamma grundelement i den rättsliga strukturen, somen terminologi måste vila på. 3.2.1. En strukturell rättsfilologisk metod Man kan se denna undersökning som ett exempel på den forskningsriktning somhar kallats »Wörter und Sachen». Saken är i detta fall inte någonting konkret utan ett rättsligt begrepp, EGENDOMI ALLMÄNHET, med underkategorier. Vad som konstituerar dessa underkategorier, MOBIL och IMMOBIL EGENDOM, är sedan strukturen hos det rättsliga regelsystemet. Vi kan därför definiera IMMOBIL EGENDOMsom ’sådan egendom gällde för framför allt odlad eller odsom ’sådan vars rättsliga hantering följde de regler som lingsbar jord’, och MOBIL EGENDOM på motsvarande sätt egendomvars rättsliga hantering följde de regler somgällde för i första hand i fysisk mening lösa saker. Det är viktigt att här observera att definitionen av »saken», dvs. det rättsliga begreppet IMMOBIL EGENDOM osv. inte blir beroende av de sombeteckningar förekommande ordens eller uttryckens betydelser. Det är i stället det rättsliga systemet sometablerar de ingående begreppen. När man klargjort detta kan man sedan studera vilka ord eller uttryck somanvändes för att beteckna dessa begrepp. Omman närmare granskar regelsystemen i medeltidslagarna, finner man att de regler somhar avseende på egendomfördelar sig på två olika typer: (1.) Regler för ett och samma rättsinstitut, vilkas innehåll för den ena underkategorien skiljer sig från innehållet för den andra; detta manifesteras bl.a. helt enkelt genom att reglerna för de båda kategorierna egendomåterfinns i separata flockar (jfr nedan De redaktionella konsekvenserna). (2.) Regler för ett rättsinstitut somförekommer vid den ena underkategorien men somsaknar direkt motsvarighet vid den andra.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=