22 Den betydelse hos arfsomi de här ifrågavarande beläggen är aktuell, kan ses antingen som en specialiserad betydelse: ’av imniobil egendom bestående, ärvd egendom’, eller möjligen som en ellips av sammansättningen arvaiorp. Samtliga belägg av ordet i landskaps- och landslagarna återfinns i det allittererade uttrycket arf ok orf där relationen mellan beteckningarna skulle kunna uppfattas som en explicit antites och de betecknade begreppen skulle kunna uppfattas somIMMOBIL och MOBIL EGENDOM. Så har ju också Schlyter uppfattat saken (jfr Schlyter Ordbok s. 33, 486). Man kommer när det gäller arf naturligtvis inte ifrån konnotationen SOM UTGÖRARV, och beteckningen förekommer i landskaps- och landslagarna aldrig utanför arvssammanhanget. Inom denna ram skulle man dock kunna tolka det tvåledade uttrycket somen så stark fokusering på en motsats mellan IMMOBIL och MOBIL EGENDOMatt konnotationen kunde tyckas helt förbleknad. En helt annan tolkning av uttrycket arf ok orf ges av Wessén. Han identifierar orf med sv. dial, orv ’lieskaft’ och tolkar uttrycket som en expressiv beteckning för ett enhetligt begrepp, med innebörden »arvet i stort och smått, t.o.m. med så obetydliga ting somlieskaften» (SLL 1, UL s. 83, n. 39). Min uppfattning är att Wessén har rätt i denna tolkning. Jag menar därför att varken arf eller or/hör hemma i denna inventering. Omden allittererade formeln skulle gå tillbaka ända till vikingatid, vore det dessutom helt självklart att uppfatta den ursprungliga innebörden så. Det kommer nämligen att framgå i fortsättningen att man i ett så tidigt skede knappast förutsätta existensen av de antitetiska kategorierna MOBIL EGENDOM )(IMMOBIL EGENDOM(jfr IIL5). (2.) opol Ordet är aktuellt endast i de isländska, norska och svenska källorna. Schlyter översätter opol med=o/o/zor/. Det senare översättes med: »jord, hvartill man har full eganderätt». Heggstad översätter ödal med: »1. natur, hått, serlag [...] 2. eign, eigedom; jordeign [...] 3. odel (odal), odelsjord; ogso odelsrett.» Vad som utgjorde motsats till detta slag av jordegendomi en persons hand var då i de svenska lagarna jord somdenne arrenderade {landhoa iorp) eller innehade sompant eller med annan rätt (t.ex. almxnnings iorp), men också köpt jord, s.k. aflingaiorp, vilken under vissa villkor kunde inlösas av bördsrättsinnehavaren och i sådana fall inte innehades med ovillkorlig äganderätt. I sådana flockar i de svenska landskapslagarna där fråga aldrig uppstår om något annat slags jord än jord som man äger med full rätt, där inget somhelst motsatsförhållande aktualiseras till något annat slags jord, förefaller emellertid konnotationen SOM ÄGES MED FULL ÄGANDERÄTT vara maximalt försvagad. I sådana belägg menar jag att ordet kan sägas representera IMMOBIL EGENDOMrätt och slätt.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=