21 verbal beskrivning eller omskrivning, alltså med »vad NNäger» o. dyl. Det helt normala är i stället nominala beteckningar, och denna undersökning utgör också en inventering av dessa. Det är de nominala beteckningarna somkan utvecklas till termer och somefterträder varandra på sätt somskall visas i det följande. Jag har därför inte betraktat verbala omskrivningar eller beskrivningar sombeteckningar i egentlig mening och har således från början lämnat de fåtaliga fallen utanför denna undersökning. I den edsöreslagstiftning som efterträdde de äldre reglerna om urbotamål och nidingsverk i de flesta av de yngre svenska landskapslagarna uppträder emellertid ovanstående allittererade förverkandeformel. I denna ingår en verbal beteckning med karaktär av fast term. Man kunde då fråga sig om inte denna borde tas med. Nu utgör den verbala beteckningen dock - närmare besett - bara en del av den allittererade formeln, nämligen py han a owan iorpena. Det som gör beteckningen till något fast, till en term, är emellertid att den ingår i ett allittererat uttryck, en formel. Om man då tar med det allu som ingår i och inleder formeln, så tillfogar man därmed i verkligheten en semantisk komponent till den verbala beteckningen, nämligen ett emfatiskt I SIN HELHET. Beteckningen är då inte längre utbytbar mot de övriga nominala beteckningarna. Jag har därför ansett det mest konsekvent att inte ta med denna formel sombeteckning. Det är just genom den allittererade formen som den samtidigt kommer att innehålla den övertaliga konnotationen I SIN HELHET, EMFATISKT och därigenommåste uteslutas. Vad somförverkas är ju nämligen inte barapy han a utan allupy han a ovean iorpena. 3.1.5. Orden arf^ n., orf och opol - tre gränsfall I ett litet antal belägg förekommer orden arf och opol i en användning som skulle kunna tolkas som betecknande IMMOBIL EGENDOM och orf i en användning somskulle kunna tolkas sombetecknande MOBIL EGENDOM. (1.) arfoch orf(Ang. det av Schlyter redovisade, skenbart antitetiska ordparet arver^ m.: pänningar, pl., i YVgL AB 30, se SLL 5, s. 281 n. 57 och Kock 1926, s. 70). Ordet arf, n., är identiskt med det nutida arv, n., ’(avliden persons) kvarlåtenskap (somenligt lag övergår i besläktad persons ägo); egendomsom person ärver eller ärvt m.m. (se närmare SAOB art. arv). Ordet orf, n?, översätts av Schlyter med »arf, eg. fäkreatur och lös egendom». Uttrycket taka 1. standa (bapi) arfok orföversätter Schlyter med »taga arf, eg. fast och lös egendom», varvid han sometymologiskt besläktat med fsv. orf anför feng. »orf, yrf yrfe fäkreatur, egendomarf».
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=