RB 61

18 Till en början framstår det somklart att lexemet egendom kan omskrivas med frasen något eller det eller vad som dges. Man kan då urskilja komponenten OBJEKT el. VAD SOM DÄRMED LIKSTÄLLS och en till denna knuten, specialiserande komponent FÖREMÄL FÖR ÄGANDE. Emellertid ser man att komponenten OBJEKT osv. är alltför vid, om man konfronterar den gjorda analysen med betydelsen hos lexemet ägodel. Betydelsen hos ägodel skiljer sig från betydelsen hos egendom genomatt innehålla sombestämning till OBJEKTosv. komponenten MEDAVGRÄNSNING Formeln skulle därför bli (OBJEKTosv. +UTANAVGRANSNING) + FÖREMÅL FÖRÄGANDE Ytterligare en observation måste dock göras. Skälet till att människor intresserar sig för att ha egendomär i de flesta fall att denna representerar ett värde för dem. Det går dock inte att hävda att all egendommåste ha ett värde. Vi kan därför hålla värdet utanför formeln. Omman emellertid prövar formeln på betydelsen egendomi meningen Var vänlig låt den där tidningen vara - den är min egendom så avslöjas genast en brist. Tidningen är ingalunda ett objekt utan avgränsning. Tidningen får i stället här stå somrepresentant för kategorien EGENDOM. På det semantiska planet får vi då analysera innebörden hos egendom i den nämnda meningen på följande sätt: [(OBJEKTosv. +UTANAVGRÄNSNING) / (OBJEKTosv. +MED AVGRÄNSNING) REPRESENTERANDE (OBJEKTosv. +UTANAVGRÄNSNING)] +FÖREMÅL FÖR ÄGANDE Det går säkerligen att beskriva dessa semantiska förhållanden på ett elegantare sätt. Det här använda sättet har den förtjänsten att det lätt kan förstås även av en icke-språkvetare. 3.1.4. övertaliga semantiska komponenter Det har under arbetets gång visat sig att svårigheterna inte så mycket har legat i att avgöra huruvida alla nödvändiga semantiska komponenter fanns hos en given lex som i stället att avgöra huruvida lexen föll utanför undersökningen genomförekomst av övertaliga, icke-tillåtligt specificerande semantiska komponenter. Uttryckt på annat sätt har det gällt att begränsa materialet till sådana

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=