13 Helt utanför denna indelning faller den text somär inristad i den s.k. Forsaringen i Forsa kyrka i Hälsingland. Enligt min mening är den rättsliga delen av denna ristning ett brottstycke ur en för det dåvarande Sunded i Hälsingland gällande lag, närmare bestämt en regel ur en vi-balk eller vi-rätt, se ovan SundLVR. Om man accepterar denna tolkning av inskriften (se Ruthström 1990), kommer denna text att utgöra den äldsta, säkert identifierade lagtexten i Norden. Ristningen är — oberoende av tolkningen - runologiskt och arkeologiskt daterad till slutet av 800-talet eller början av 900-talet. 2. Forskningsläget Utgångspunkten för denna undersökning är att bestämma och dra upp gränserna för ett begreppsområde, ett fält inomvilket man registrerar de förekommande orden och uttrycken. I semantiskt hänseende ansluter sig undersökningen därmed till den onomasiologiska typen av språkforskning, vars objekt är de inom ett godtyckligt valt betydelsefält förekommande beteckningarna. Här skall blott nämnas sådana företrädare somQuadri (Quadri 1952), Ullman (Ullman 1959), Ricken (Ricken 1961), Goossens (Goossens 1969) och SchmidtWiegand (Schmidt-Wiegand 1991). Det är välbekant att de teoretiska svårigheterna att tillfredsställande avgränsa ett sådant semantiskt fält är stora (se t.ex. Oksaar 1958 s. 17 ff.). Onomasiologien har kritiserats (se t.ex. Kronasser 1952 och Malmberg 1966, s. 161 not 1). Det är dock viktigt att skilja mellan den onomasiologiska skolan och den onomasiologiska aspekten. Den senates värde torde inte bestridas av den onomasiologiska skolans kritiker. Det kan rimligtvis inte sakna intresse att i ett utforskande av den språkliga verkligheten utgå från ett godtyckligt valt och avgränsat - och i detta fall i den rättsliga verkligheten existerande - begreppsligt område. Praktiskt sett bör svårigheterna inte vara oöverstigliga när det gäller att urskilja vad sommed säkerhet förekommer i centrumav detta. Bland de arbeten som gjorts på detta område finns t.ex. Trier, Der deutsche Wortschatz im Sinnbezirk des Verstandes (1931), Höing, Deutsche Getreidebezeichnungen in europäischen Beziigen (1958) och Tallen, Wortgeographie der Jahreszeitennahmen in der germanischen Sprachen (1963). I dessa fall motsvarar begreppsområdet antingen en kategori av fysiska objekt (Höing) eller naturföreteelser (Tallen) eller allmänna begreppsliga föreställningar (Trier). Det är då fråga om i egentlig mening språkligt semantiska strukturer eller en del av vad Coseriu kallar un lexique structuré, linguistique i motsats till strukturer inomfackspråket, eller vad Coseriu kallar un lexique 'nomenclateur' et terminologique (Coseriu 1966, s. 184). Geckeler formulerar saken:
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=