RB 61

12 VSjLAO (med hs från början av 1400-talet) gällde på Själland, från år 1284 även på Man, Lolland och Falster. Denna text anses ha varit känd även i Skåne före SkL (KLNM 19:461; jfr DGL 7 s. I; Jorgensen 1969, s. 18). Lagen anses såväl språkligt som innehållsligt vara äldre än VSjL^Roch VSjLYR. VSjLyER (med hs från 1280-1290) och VSjLYR, båda med samma giltighetsområde som VSjLAO, anses båda såväl språkligt som innehållsligt vara yngre än denna; både VSjL^FlR och VSjLYR anses kunna gå tillbaka på samma text; VSjL^LR är i förhållande till VSjLYR utvidgad Qorgensen 1969 s. 29 f.). JL (med hs från ca 1300) gällde påJylland och i slutet av 1200-talet även på Fyn och Langeland. Lagen gavs av konung Valdemar Sejr år 1241. En någorlunda klar bild av lagarnas inbördes relationer i åldershänseende är nödvändig för att man skall kunna bedöma möjliga sammanhang. En översikt över lagarnas ålder är inte minst därför nödvändig. Med en viss förenkling kan man då dela upp de viktigaste lagarna i femgrupper: 1. en grupp med redaktion från början av 1100-talet; 2. en med redaktion från slutet av 1100-talet eller början av 1200-talet; 3. en med redaktion från senare delen av 1200-talet eller början av 1300-talet; 4. en med redaktion från mitten av 1300-talet och 5. en slutligen, med redaktion från mitten av 1400-talet. Till de olika grupperna skulle då höra: 1. (Början av 1100-talet) Den s.k. Olofstexten av GulL samt (den i Grågås inarbetade) Tiondelagen. 2. (Slutet av 1100-talet el. början av 1200-talet) Grågås, den s.k. Magnustexten av GulL, FrostL, EidsLKr, BorgLKr, ÄVgL, SkL, VSjLAO, VSjLYR, VSjLYR, ESjL ochJL. 3. (Senare delen av 1200-talet el. början av 1300-talet) Inledningen till FrostL, MHLL samt alla återstående svenska landskapslagar, dvs. YVgL, ÖgL, GL, UL, SdL, DL, VmL och HL. 4. (Mitten av 1300-talet) MELL. 5. (Mitten av 1400-talet) KrLL. Denna hävdvunna indelning har på senare tid på enskilda punkter kritiserats. Så har Elsa Sjöholmt.ex. velat datera GL och ÖgL till ett betydligt senare skede, snarast till grupp 4 (Sjöholm1988, s. 92 och 244). Sjöholms uppfattning har dock motsagts av senare forskning (Wendt 1999, s. 139 f.). Även om Sjöholms uppfattning rörande dessa två lagar mot förmodan vore riktig, skulle detta i det större nordiska sammanhanget inte kunna ha annat än marginell betydelse för den allmänna bilden av terminologisk utveckling.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=