11 VmL (med hs från 1300-talet) är till väsentlig del en ren avskrift av UL; lagen anses ha redigerats någon gång mellan UL:s stadfästelse år 1296 och MELL:s utarbetande 1347 (SLL 2, s. XXXIX). DL (med hs från mitten av 1300-talet). Frågan huruvida lagens giltighetsområde har varit Dalarna (utomBergslagen) eller Västmanland kan inte anses vara säkert avgjord (SLL 2, s. XIVff., Wiktorsson 1981 och 1985; Utterström 1978 och 1983); Sjöholms påstående (Sjöholm 1988, s. 329) att det skulle röra sig om en Värnilandslag förefaller sakna tillräckligt stöd. Lagen anses vara nedskriven senast före MELL:s tillkomst; olika åsikter har framförts om den äldsta tänkbara tidpunkten för lagens nedskrivning (se SLL 2, s. XVIII). HL (med hs från mitten av 1300-talet) gällde i nuvarande Hälsingland, Medelpad och Ångermanland, sedermera även i Västerbottens svenska bygder. Enligt SLL är lagen till stora delar en förkortad och för Hälsingland anpassad bearbetning av UL. Starka skäl talar dock enligt min meningför att delar av lagen i stället går tillbakapå någon av de uppländska folklandslagarna, troligen Tiundalandslagen (se kap. V). Redaktionen av HL anses vara ett par årtionden yngre än UL (SLL 3, s. LXI). Denna åsikt utgår då från antagandet att HL skulle vara en bearbetning av UL. MELL (med hs från 1300-talet) utarbetades på initiativ av konung Magnus Eriksson och började tillämpas vid mitten av 1300-talet. Detta var den första lag som skulle gälla för hela det svenska riket. Lagen skulle utgöra en sammanjämkning av landskapslagarna (Holmbäck & Wessén 1962, s. XIII o. XXVII). KrLL (med hs från mitten av 1400-talet) är en reviderad version av MELL. Lagen är enligt sin stadfästelseurkund skriven år 1442 (Holmbäck &Wessén 1962, s. XLI f.). De danska lagarna Dessa är Skånelagen (SkL), Valdemars Själländska lag (VSjL) i tre former, Arvelov og Orbodemål (AO), yEldre Redaktion (.^R) och Yngre Redaktion (YR), Eriks Själländska lag (ESjL) och Jyllandslagen QL). Lagarnas redaktioner anses genomgående härröra från konung Valdemar Sejrs tid, dvs. 1202-1241 (Jorgensen 1947 s. 26). Namnen Valdemar och Erik somär knutna till lagarna är missvisande. Det är bara fråga omuppteckningar av samma själländska rätt med olika författare och från olika tidpunkter (a.a., s. 28): SkL (med hs från ca 1300) gällde i Skåne, Halland, Blekinge och på Bornholm. Delar av SkL har också använts på Själland och inkorporerats i VSjL. SkL har sannolikt nedskrivits i slutet av 1100-talet. Den bearbetning av den skånska landskapsrätten som utfördes av ärkebiskop Andreas Suneson 1206-1215 faller i princip utanför denna undersökning, då den är avfattad på latin. Texten har dock stort intresse somterminologiskt jämförelseobjekt.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=