7 1.4. Undersökningens material Samtliga nordiska medeltidslagar, även stadslagarna, har genomgåtts. Det innebär således att de svenska landskapslagarna, lands- och stadslagarna, de danska landskapslagarna och stadslagarna, de norska lagtingslagarna, landslagarna och byrätterna och de isländska lagarna Tiondelagen, Grågås, Håkonarbök och Jönsbök är genomgångna. Även samtliga nordiska fristående s.k. kristenrätter har tagits med. Sombakgrund har därutöver det nordiska runspråket kontrollerats och samtliga nordiska diplomatarier från äldsta tid fram till 1350 excerperats. I detta diplomatariska material ingår även kungliga stadgor, handfästningar, rättarböter och recesser, dvs. kunglig stadgestiftning eller - sedan tingets medverkan bortfallit - kunglig lagstiftning i egentlig mening. Denna lagstiftning faller i princip utanför undersökningens intresse. I den mån sådan lagstiftning senare inarbetats i allmän lag - t.ex. i de norska eller svenska landslagarna — kommer den naturligtvis dock med. Eftersomavsikten är att söka tillämpa språkgeografiska resonemang på materialet, kommer endast den del av de genomgångna källorna att redovisas som bäst ägnar sig för språkgeografisk analys, dvs. förutom den isländska Grågås endast landskapslagarna, lagtingslagarna - här sammanfattade under beteckningen de regionala lagarna - och i någon mån landslagarna. Jag avstår i detta sammanhang från att behandla stadslagarna. De är förvisso av största intresse när det gäller att påvisa påverkan från främmande rätt, men de går inte att behandla på lika fot med regional- och landslagarna utan kräver sin särskilda undersökning. De och övriga källor kommer därför i detta sammanhang endast att utnyttjas som stödjande bakgrund. Jag kommer således att presentera endast landskaps-, lagtings- och landslagarna. 1.5. De utnyttjade källorna Den följande presentationen av lagarna bygger - omintet annat sägs - på uppgifter i utgåvornas inledningar i Samling af Sweriges Gamla Lagar (SSGL), Norges gamle love (NGL) och Danmarks Gamle Landskabslove (DGL) och på artiklar rörande lagarna i Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid (KLNM). Vid citat används de nu nämnda utgåvorna samt Finsens utgåva av Grågås (1852) somunderlag, omintet annat sägs. Vid återgivning på nusvenska av svenska medeltidslagar används omintet annat sägs Svenska Landskapslagar tolkade och förklarade för nutidens svenskar av Åke Flolmbäck och Elias Wessén (SLL). Utgåvorna är de i filologiskt och rättshistoriskt sammanhang gängse och ifrågasätt inte här. En grundläggande distinktion måste från början göras mellan å ena sidan en lags ursprungliga reciaktion, dvs. dess utseende vid nedtecknandet, och å andra sidan den version i vilken den finns bevarad. Av de äldre lagarna, dvs. lagtings-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=