6 med att även en äldre tids lagkunniga har varit konservativa i sitt språk. Detta kan man f.ö. direkt se, om man jämför språket i medeltidslagarna med språket i samtida diplom. Det synes därför ligga inomdet möjligas gräns att medeltidslagarnas språk - från KrLL bakåt räknat - sammantaget kan representera en tidrymd av minst ett halvt årtusende, kanske mer (jfr den runsv. lagtermen sakiR, fsv. saker ’skyldig’ i Oklundaristningen från 800-talet, Ruthström1988). Det säger sig självt att ordförrådet och språkbruket under sådana tidrymder inte kan förväntas bestå oförändrade. De beteckningar som vi i första omgången redovisar somingående i ett och samma inventariumfrån en viss given codex behöver därför ingalunda alla tillhöra samma åldersskikt eller lager i en pågående utbytes- och omvandlingsprocess. De kan i stället representera separata åldersskikt. I första hand bör naturligtvis tidsskillnaden mellan äldsta och yngsta lag ge utslag i formav olika lexematiska skikt. Sannolikt är emellertid också skikt från tiden före äldsta kända lag representerade. 1.3. Undersökningens metaterminologi Jag har nämnt att de nutida (explicit och implicit) legaldefinierade och generellt giltiga termerna/<25r egendom och lös egendom saknade direkta motsvarigheter under medeltiden. Dels var själva begreppen icke identiska i alla rättsliga sammanhang, dels kunde beteckningarna sväva mellan att å ena sidan representera hela de dåvarande motsvarigheterna till kategorierna fast eller lös egendom och att å andra sidan täcka endast en för resp. kategori representativ delkategori av egendom, såsom mark för odling eller bete. Bakgrunden till denna svävning kommer att ges i kap III. Det förefaller av nämnda skäl mindre lämpligt att i min undersökning använda de nutida termerna på de medeltida motsvarigheterna till fast och lös egendom. På försök anknyter jag därför till den äldre juridiska doktrinens termer res mobiles et immobiles och redovisar de hithörande beteckningarna under de kronologiskt neutrala etiketterna beteckningar för mobil resp. immobil egendom. De får då stå för de medeltida rättsliga kategorierna med dessas dåtida omfattning och varierande konsekvens. Att utgångspunkten för de medeltida kategorierna var den rent fysiska distinktionen mellan flyttbart och icke-flyttbart har redan sagts i det föregående. De nu valda etiketterna gäller emellertid den medeltida rättens faktiska tillämpning av denna distinktion. I den fortsatta redovisningen kommer jag också att - med viss tvekan - använda termerna explicit, resp. implicit i stället för uttrycklig resp. underförstådd, i fråga omantitetiska motsatser m.m.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=