4 {Bondson vill bedja omhustru åt sig. Han skall påfästningsstämma) til fa: sighi^ njemnte iord asn til ser ok alt J>a:t giva: vill. GB 2: pr. {lova gods, nämnajordomsådanfinns och allt det han giva vill, SLL 5) Beträffande underkategorierna »fast» och »lös» egendom krävs några särskilda ord. Vi har i nutida svensk rätt en legaldefinition av vad somärfast egendom och vad somutgör tillbehör till denna.^ All annan egendomär e contrario lös egendom. Denna legaldefinition har i svensk rätt generell giltighet, dvs. den gäller alla typer av rättsliga sammanhang. Förhållandena i äldre tid var tyvärr inte lika klara. Varken legaldefinition eller generell giltighet existerade. Det har varit rättshistorikernas uppgift att ur spridda lagstadganden och tillämpningen i praxis av skilda regelsystem söka deducera vad som i ett givet område vid en given tidpunkt var att anse somfast resp. lös egendom och i vilket rättsligt avseende detta gällde (se Ruthström1966). Angående de för denna undersökning valda termerna mobil och immohil egendom m.m., se nedan (1.1.3.) avsnittet Undersökningens metaterminologi. Uppgiften här är i stället att inventera beståndet av beteckningar för de två kategorierna. Att kategoriernas ytterkonturer kan variera och ibland vara tämligen vaga saknar relevans för vårt vidkommande, så länge vi klart kan hänföra vad sombetecknas antingen till regelsystemet för jord i klar motsats till regelsystemet för icke-jord, dvs. lösa saker eller omvänt. Utgångspunkten för uppställandet av dessa underkategorier är nämligen det faktum att man i de medeltida lagarna liksom i nutida rätt har använt skilda regelsystem vid den rättsliga hanteringen av egendom, beroende på egendomens egenskap av att vara icke-flyttbar, »jord», eller flyttbar, »lösa saker» (se Malmström 1947). Denna distinktion har varit så grundläggande, att den föranlett lagarnas redaktörer att genomgående sammanföra de viktigaste reglerna rörande jord till en särskild avdelning eller balk (jordabalk) och mestadels också att sammanföra reglerna för lösa saker till en egen balk (köpmålabalk o.d.), i nu gällande svensk rätt kallad handelsbalk. Med en från MELL hämtad terminologi kallar jag fortsättningsvis de två avdelningarna för jordabalk och köpmålabalk. Som Malmström framhåller, har ursprunget till indelningen i fast och lös egendom inte varit en spekulation sommed konsekvent tillämpning av en enda synpunkt velat särskilja alla saker i två skarpt avgränsade kategorier, utan en praktisk utgångspunkt, som givit en rättslig särställning till jorden med särskilda regler för denna och andra regler för lösa föremål som kunde medföras från ort till annan. ' »Fast egendomär jord. Denna är indelad i fastigheter.» JB 1 kap. 1 §. JB 2 kap. innehåller en detaljerad uppräkning av vad somskall anses vara tillbehör till fastighet.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=