Inledning En begynnelse i detta arbete har varit min iakttagelse att det i de nordiska medeltidslagarna förekommer så många olika beteckningar för vad somhar förefallit vara »samma sak», i detta sammanhang kategorierna EGENDOM I ALLMÄNHET med underkategorierna MOBIL och IMMOBIL EGENDOM eller, med modern rättslig terminologi, lös och fast egendom. Jag har frågat mig omdetta förhållande borde uppfattas som ett uttryck för en fullständig regellöshet, en total frihet i ordvalet (jfr ang. »Sorglosigkeit der Wortwahl imMittelalter», Scheidweiler 1942, s. 265; jfr även v. See s. 4), eller omett närmare studium av lagspråket skulle kunna avslöja mönster i språkbruket vilka kunde återspegla något omskilda åldersskikt i de enskilda lagarna. Vad som en gång påbörjades som en enkel onomasiologisk studie visade sig så småningomkunna ge utgångspunkter för något större. Användningen av ordet termi detta sammanhang måste klargöras. Vad som är föremål för undersökningen är allmänspråkliga ord och uttryck i deras funktion sombeteckningar för vissa rättsliga begrepp. I de fall då en viss given beteckning förefaller ha haft en helt dominerande eller rent av exklusiv användning, har jag tagit mig friheten att kalla den en term. Jag menar då inte att rättstermer i helt modern mening skulle ha existerat i detta skede av samhällsutveckling. Ä andra sidan kan ordvalet i rättsliga angelägenheter inte ha varit likafritt somi allmänspråket. I en rättslig struktur oavsett tidsskede kan de ord som används för att beteckna centrala begrepp knappast vara fritt utbytbara, om strukturen skall kunna fungera på det normativa sätt som förutsätts i en rättsordning. I viss utsträckning måste man kunna tala om ett medeltida och förmedeltida germanskt rättsligt fackspråk (jfr Sonderegger 1962-63, s. 270 f.). Mitt mål har varit att söka frilägga de allra största och viktigaste dragen i den semantiska utvecklingen på detta område. Min förhoppning är att de resultat detta har kunnat ge skall kunna utgöra en fruktbar utgångspunkt för ny forskning, inte minst i rättshistoria. Sammantagna visar kapitlen upp medeltiden som ett dramatiskt skede av utveckling, i vilken den kristna kyrkans etablering i Norden och dess förmedling av tankegods från den kanoniska, ytterst romerska rätten tycks ha spelat en mycket framträdande roll.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=