168 Frågan är ominte den version av formeln som återfinns i HL 3 skulle kunna tänkas återgå på en ursprungligare version. Där används för det första den ursprungliga, allittererande formen lykla i stället för UL:s nykla. Den senare formen i UL är säkerställd somursprunglig, ingen variant finns. I den avslutande åttonde raden i HL 3 heter det vidare: war lagh i stället för UL:s uplänzk lagh. En ursprungligare version skulle i så fall ha kunnat vara Tiundalandslagen. SLL säger om HL att till grund för denna lag ligger den ett par årtionden äldre UL, och att HLtill stora delar endast är en förkortad och för Hälsingland anpassad bearbetning av UL (SLL3, Inl. s. LXI). SLL (Wessén) säger vidare att UL:s nykil har utbytts mot den i Hälsingland inhemska formen lykil (a.a. Inl. s. LXI not 2). Det är dock så att lagarna för Tiundaland, Attundaland och Fjädrundaland troligen har funnits i skriftlig form. I varje fall en av dem måste ha varit nedskriven (SLL 1 Inl. XVI not 1; jfr äv. Snorres uppgift omTiundalandslagen i Olof den heliges saga, kap. 77). Eftersom Tiundalandslagen enligt Snorre skulle äga vitsord i allt vari lagarna skilde sig åt, så förefaller det inte orimligt att tänka sig att en handskrift av denna lag kunde ha funnits tillgänglig i Hälsingland, kanske från mitten av 1200-talet. Tanken att den form- lykil - sompå grund av sin allittererande begynnelsekonsonant måste ha varit den ursprungliga i formeln och som språkhistoriskt är den ursprungliga formen skulle ha införts sekundärt i Hälsingland är minst sagt märklig. Det förefaller somomHolmbäck och Wessén har varit helt låsta av föreställningen att UL måste ligga till grund för HL enbart av det skälet att den hade tillkommit ett par årtionden tidigare än HL. Nu är det, som jämförelse, väl känt att det tog åtskillig tid för Magnus Erikssons landslag att i praktiken ersätta alla landskapslagar. I fråga omHälsingland uttalar faktiskt Holmbäck och Wessén själva att det är tvivelaktigt om landslagen överhuvud hade införts i Hälsingland och bygderna norr därominnan Kristoffers landslag kom till (stadfäst år 1442) (Holmbäck &Wessén 1962, s. XL). Upplandslagen å sin sida utarbetades ju som ett slags regional landslag för alla »Upplanden». Hälsingland hörde, väl att märka, inte ens till de bygder somUL faktiskt var avsedd för. Det kan då inte ligga något märkligt i att det kan ha tagit någon tid innan UL kom att tillämpas där. Samtidigt vore det egendomligt om inte lagarna i den centrala sveabygden, folklanden, hade kommit att påverka lagen i Hälsingland. Den första konsekvensen av det ovan sagda måste vara att Hälsingelagens giftermålsformel sannolikt är hämtad från någon av folklandslagarna, troligen Tiundalandslagen. Den andra konsekvensen blir då att frågan måste ställas hur mycket mer av Hälsingelagen somi själva verket är hämtat från samma lag.^ ^ Om HL:s giftermålsformel är hämtad frän en folklandslag, förefaller detta fä konsekvenser även för dateringen av inskottet »i lözörum» (jfr ovan 7.4.). Detta kan dä ha gjorts i närmare anslutning till svarsbrevet frän Magnus Ladulås till påven 1276.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=