163 ten i ett tidigare skede verkligen omfattade all befintlig egendom i boet, även medgiften, och att begränsningen genom införandet av termen lösir örar, lösörar utgjorde ett dramatiskt brott i utvecklingen av kvinnans ekonomiska villkor i äktenskapet? Här har vi också säkert skälet till att Holmbäck och Wessén i SLL iakttar fullständig tystnad inför det uppenbara inskottet i UL:s giftermålsformel. Den rekonstruerade ursprungliga text som utan tvivel tett sig självklar ur språklig synpunkt för Wessén, måste ur rättshistorisk synpunkt ha tett sig orimlig för Holmbäck. Konsekvensen skulle, som redan nämnts, ha blivit att giftorätten i så fall efter ordalydelsen ursprungligen skulle ha omfattat även den ättejord sommakarna hade fått med sig från sina respektive föräldrar. Med tanke på hur noga de i ett äktenskap inblandade ätterna måste ha vakat över respektive sidas ättejord, är en sådan tanke rättshistoriskt omöjlig (jfr Olivecrona 1882, s. 184, Hafström 1980, sp. 509 med där angiven litt., SLL 1, Östgötalagen, s. 153). Komna så här långt har vi alltså från språkhistorisk sida blottlagt ett rättshistoriskt problem. Det faller utom ramen för detta arbete att ge den rättshistoriska frågan en uttömmande behandling. Vad jag här kan göra är bara att ge ett uppslag till lösning med hjälp av ett begränsat material. 7. Försök till sammanfattande nytolkning av giftorättens äldsta terminologi i fornsvensk rätt 7.1. Vad betydde verbet dsghai Det förslag jag nu tänker presentera utgår från antagandet att den skenbara begreppsliga inkonsekvensen har en enkel rent semantisk och i slutändan rättsligtbegreppslig förklaring. Mitt förslag är att söka lösningen i verbet a^gha. Detta ord använt somtransitiv rättsterm täckte troligen enbart vad som innehades med full äganderätt och därmed med oinskränkt och ovillkorlig dispositionsrätt. Detta innefattade vad brud och brudgum före giftermålet var för sig självständigt kunde ha förvärvat, men däremot icke vad som erhölls som gåva av brudparets föräldrar i och för ingåendet av äktenskapet - alltså medgiften. Rätten till medgiften, vilken sannolikt regelmässigt innefattade ättejord, odaljord, måste från början ha uppfattats som en villkorlig nyttjanderätt, inte som en äganderätt, så också faktiskt uttryckligen enligt UL yEB 8. Den skulle då inte ha räknats in i det som var föremål för giftorätt, i det bo - eller den del av ett bo - somägdes. Med ovanstående tolkning av den rekonstruerade versionen av UL:s til laghcC pripinngx i alz p^es han a ok han affile fa blir formeln fullkomligt invändningsfri och heltäckande. Vad giftorätten med denna tolkning av den rekonstruerade äldsta versionen täcker är precis detsamma som med den senare terminologin betecknas somfrifiunger i lösörom+i aflingaiorf. 12
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=